Bild från förlaget 

Att en tisdagskväll få frågan av sin nästan femtonåring om vi har Möss och människor av John Steinbeck i vår ägo gör mig alldeles lycklig. Boken finns inte i bokhyllan hemma, men har en gång funnits och någon gång lånats ut och aldrig kommit tillbaka. Nästa fråga blev om vi kan köpa Möss och människor, och på en sådan fråga kan jag inte svara nej. Så nu är Steinbecks stora klassiker på väg hem till Saga och det gör henne alladeles glad. Och detta värmer ett modershjärta mer än jag kan förklara för att bli tillfrågad om att köpa en klassiker av sina barn slår en hel del här i litteraturvärlden.

Den Augustprisbelönade De polyglotta älskarna blev första avslutade boken för 2017. Är jag imponerad? Nja. Boken är indelad i tre delar; Ellinor, Max och Lucrezia. Jag tycker om den inledande delen som handlar om Ellinor är den bästa. Denna tjej som är som grabbarna i Fight club och inte tvekar att slå ned någon om det behövs. Alltid uppbackad under ungdomen av sin pojkvän Johnny. Uppvuxen i en by i Skåne, långt från civilisationen blir hon en stark människa, men ensam. Hon känner att hon börjar närma sig medelåldern och söker kärleken på nätet med annonsen: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Hon träffar så litteraturkritikern Calisto i Stockholm som lever för sitt arbete och hyser en stor beundran för författaren Max Lamas. Denna Lamas har gett Calisto originalmanuset till sin senaste roman med just titeln De polyglotta älskarna för att denne ska läsa manuset och ge Lamas feedback på romanen. Calisto är omåttligt stolt och visar upp manuset för Ellinor när hon besöker honom i Stockholm. Ellinor förstår att detta manus är som en helgonfigur för Calisto. Calisto våldtar senare samma kväll Ellinor och efter det somnar de båda. Ellinor vaknar dock först och tar manuset och eldar upp det för att hämnas på Calisto. Det är för mig som läsare ett ögonblick av förfasan, det är ju originalmanuset. I den andra delen får vi följa Max och hans häradsbetäckar liv. Ett liv han lever tillsammans med sin hustru som arbetar som statlig tjänsteman och utmålas som otroligt beige i jämförelse med sin dynamiska man. En del som jag tycker är en transportsträcka till dess att man i tredje delen får möta Lucrezia som är dotterdotter till en italiensk Markisinna. Släkten har förlorat alla pengar och sitt palats och Lucrezia lever i en övermöblerad två i Roms utkant, nära järnvägen som tar alla turister ifrån flygplatsen. Kvar i familjen finns fortfarande sommargodset och dit far Lucrezia för att stäng igen huset innan försäljning. Hon skriver då ett brev till Max Lamas och ber honom hjälpa henne med 100 000 euro för att kunna renovera huset och behålla det. Det är nämligen i Italien på godset Lucrezia nu befinner sig romanen är skriven och det är grunden till Lucrezias mormors bortgång. Och vad Max Lamas svarar vill jag inte avslöja. Fantastiska personporträtt har Lina Wolff tecknat, alla är solitära människor utan umgänge. Men jag tycker inte att det är en riktig höjdarroman. Läsvärd för att det är en Augustprisvinnare, men det finns så många andra bra böcker som är mer väl värda att läsa.

I många år åkte jag till Stockholm från födelseorten Eskilstuna och ett av målen med resan var Drottninggatans Bok & Bild. Några år senare blev jag bosatt i Stockholm och Bok & Bild tillsammans med Bokskotten blev mina stamaffärer. Sedan försvann jag från Stockholm några år för att åter bosätta mig där igen och mina favoritaffärer var fortfarande där! Sedan flyttade jag åter ifrån mina drömmars stad men favoritaffärererna fanns, och finns, fortfarande kvar. Så idag var jag åter på Bok & Bild, njöt av dess enkelhet och utbud. Boklådor i mitt hjärta.

Tretton-fjorton år var jag när jag föll för Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes. Jag läste historierna om den fantastiska Sherlock efter att ha fått sett TV-serien med Jeremy Brett som Holmes och David Burken som John Watson. Bretts karaktäristiska Holmesskildring gjorde att jag fastnade direkt. Och efter det har jag läst Conan Doyles fantastiska historier om och om igen. När filmerna med Robert Downey JR som Holmes och Jude Law som Watson kom var jag alldeles lycklig! Så kom TV-serien med Sherlock Holmes planterad i nutid och då var jag saligt lyrisk. Benedict Cumberbatchs Sherlock och Martin Freemans John har tagit karaktärerna till en annan nivå och jag erkänner; I AM SHERLOCKED. Vilket jag nu även har förevigat.

Att läsa Aftonland är som en smekning för själen, en resa i konsthistorien och en underbar läsning. Therese Bomans tredje roman omsluter mig men inte lika väl som de tidigare romanerna, Den druknande och Den andra kvinnan gjort. Men liksom i de tidigare romanerna handlar det om ensamhet i en kvinnas liv och sökande efter tvåsamhet, nästa till vilket pris som helst. Boman är fantastisk på att beskriva huvudpersonen i Aftonland, Karolina Andersson professor i konstvetenskap.  En kvinna i tidig 40-årsålder som nyligen separerat från sin, enligt henne själv, tråkige sambo. Flyttat ur den gemensamma bostaden i Vasastan och köpt en lägenhet på Söder. När boken börjar har hon just flyttat in och håller på att få någon sorts ordning på bostaden. Hon arbetar på Stockholms universitet och får i uppgift att handleda den betydligt yngre Anton som ska doktorera. Ämnet är spännande och Karolina ser en möjlighet till en skjuts framåt i sin egen karriär på grund av ämnet Anton valt, och förförs av både det och Antons ungdom. Boman väver fram en berättelse med återblickar i Karolinas liv, hamnar i nuet, Karolinas tankar kring den forskning hon bedriver och Karolinas önskan om att hitta någon att dela sitt liv med.

Jag har längtat efter att få sätta mig på bussen hem från jobbet och läsa denna bok för jag älskar Bomans språk och berättande. Läs Aftonland och njut. Börja med att njuta av titeln, detta vackra ord som jag kan förföras av och bara njuta av.

Att läsa Aftonland är som en smekning för själen, en resa i konsthistorien och en underbar läsning. Therese Bomans tredje roman omsluter mig men inte lika väl som de tidigare romanerna, Den druknande och Den andra kvinnan gjort. Men liksom i de tidigare romanerna handlar det om ensamhet i en kvinnas liv och sökande efter tvåsamhet, nästa till vilket pris som helst. Boman är fantastisk på att beskriva huvudpersonen i Aftonland, Karolina Andersson professor i konstvetenskap.  En kvinna i tidig 40-årsålder som nyligen separerat från sin, enligt henne själv, tråkige sambo. Flyttat ur den gemensamma bostaden i Vasastan och köpt en lägenhet på Söder. När boken börjar har hon just flyttat in och håller på att få någon sorts ordning på bostaden. Hon arbetar på Stockholms universitet och får i uppgift att handleda den betydligt yngre Anton som ska doktorera. Ämnet är spännande och Karolina ser en möjlighet till en skjuts framåt i sin egen karriär på grund av ämnet Anton valt, och förförs av både det och Antons ungdom. Boman väver fram en berättelse med återblickar i Karolinas liv, hamnar i nuet, Karolinas tankar kring den forskning hon bedriver och Karolinas önskan om att hitta någon att dela sitt liv med.

Jag har längtat efter att få sätta mig på bussen hem från jobbet och läsa denna bok för jag älskar Bomans språk och berättande. Läs Aftonland och njut. Börja med att njuta av titeln, detta vackra ord som jag kan förföras av och bara njuta av.

                                              Bild från förlaget 

Igår hade jag förmånen att få läsa en av de noveller jag skrivit för några goda vänner. De bad mig för länge sedan och igår blev det av. Sittandes i en stol framför en brasa läste jag så I skuggan av Strindberg som jag skrev för några år sedan. Vilken lyx! Och vilka fantastiska recensioner jag fick, de ska jag leva på länge.

Jag har hört mycket om Kvinnan på tåget så jag tänkte att det var dags att läsa den. Jag förstår att den blivit så populär som den har blivit men jag måste säga att den är seg, seg, seg periodvis.

Rachel Watson, frånskild kring trettio år, bor hos sin väninna, Cathy, sedan skilsmässan ett par år tidigare. Hon har svåra alkoholproblem och hela skilsmässan skylls på dessa problem. Hon har fått sparken tack vare sina alkoholproblem men har inte vågat tala om det för Cathy utan tar varje dag tåget till London från den förort hon bor i och låtsas gå till arbetet. Egentligen fördriver hon tiden med att sitta på ett bibliotek, ta promenader och under de sommardagar vi får följa henne sitter hon gärna och dricker i en park eller på tåget hem. Till och från sin förort åker hon förbi det hus hon en gång bott i tillsammans med sin exman, Tom, och ett grannhus där hon fantiserar ihop att paret som bor i heter Jason och Jess och är mycket lyckliga tillsammans. Rachel blir som fixerad av detta par som hon ser varje gång tåget stannar till för rödsignal precis utanför huset. En vacker dag ser hon dock kvinnan med en annan man i trädgården och de kysser varandra. Det är upptakten av vad som sedan kommer att hända och som Rachel blir mer inblandad i än hon behöver.

Som läsare anar jag efter halva boken hur det hänger ihop, men det är ändå en spännande bok som jag rekommenderar.

 

Paret Cilla & Rolf Börjlind är tillbaka med ytterligare en deckare, Sov du lilla videung, med Tom Stilton, Oliva Rönning och Mette Olsäter i spetsen, den fjärde i ordningen. Denna gång handlar det om ensamkommande flyktingbarn och deras oskyddade värld. 

Olivia är volontär på Stockholms central för att ta emot flyktingar tillsammans med Luna, Tom Stiltons sambo. Hon träffar där på ensamkommande flyktingbarn så väl som familjer. I samband med detta snubblar Stiltons gamla kompis från hemlöshetsperioden, Muriel, över en flicka en sen natt på Malmskillnadsgatan. Det visar sig att flickan heter Folami, kommer från Nigeria och är hemlös. Muriel tar med sig flickan till den sommarstuga hon fått låna av en vän och numera bor i. Detta är upptakten på en vänskap mellan Muriel och Folami. Lyckan är dock kort, Folami blir attackerad av en rasistisk granne en dag när Muriel är borta. Detta leder till att Muriel tar med sig Folami till Tom Stilton för att få hjälp. Tom i sin tur har återgått till polisyrket och arbetar under sin forna chef och gode vän, Mette Olsäter och är inblandad i att lösa ett fall med en mördad elvaåring som hittats i en skog i Småland. 

Sov du lilla videung är helt klart läsvärd och jag mår dåligt när jag läser vissa delar av den. Jag tycker att Börjlind har släppt manusformen mer och mer som lyste igenom mycket tydligt i första boken, Springfloden. Dessutom behandlas ett mycket aktuellt ämne, flyktingströmmen och vad som kan hända eller kanske händer.