En kollega, deltar i samma bokcirkel som jag, tipsade och lånade ut Stål till mig. Stål är skriven av den italienska författaren Silvia Avallone och är hennes debut.

Boken tar oss med till den italienska kusten och till staden Piombino, i Toscana, som har utsikt mot ön Elba. Elba som är som en hägring och ett ouppnåligt resmål för de personer i Piombina som vi får följa. Den italienska arbetarklassen som sliter på stadens stålverk. Stålverket som tar upp en kvadratmil av stadens yta och sysselsätter stora delar av befolkningen. Befolkningen som bor i arbetarbostäder med utskikt över havet och Elba och med en innergård där barnen leker jämsides med kortspelande tanter och knarkförsäljande ungdomar.

Mitt i allt detta bor Anna och Francesca, två tjejer på väg att fylla fjorton och som har känt varandra hela livet. De har vuxit upp tillsammans i de slitna bostäderna, Francesca på tredje våningen och Anna på fjärde. Francesca utan syskon, med en övervakande våldsbenägen pappa och en kuvad mamma. Anna med en populär storebror, en politiskt aktiv mamma och en pappa som pysslar med skumma affärer. Men mitt i allt detta har Anna och Francesca varandras vänskap. Tillsammans börjar de upptäcka sina kroppar och sin sexualitet. Hur killar vänder sig efter de två vännerna och deras makt över dem. Men också Francescas pappas övervakning och hur de båda hatar hur hon blir behandlad. Hur de glider ifrån varandra i tonårens virrvarr.

Man får också följa Annas bror, den snygga och populära Alessio som arbetar på stålverket och drar en lina kokain varje arbetspass för att orka.

Stål är en verklighetsskildring i romanform om arbetarklassen i dagens Italien. En fantastisk skildring och när boken var slut ville jag ha mera. Jag vill fortsätta umgås med Anna och Franesca och se hur det går för dem. Det är mycket intressant att läsa om Italien, det är inget jag gjort särskilt mycket tidigare. Nu hoppas jag att Avallone kommer ut med ytterligare en bok i samma stil.

I onsdags lyste lyckan om mig! Eller det hade den gjort ett par veckor, rättare sagt sedan inbjudan till en bloggträff på Norstedts förlag kom. Så i onsdags var det dags att stiga in i en anrik byggnad för att tillsammans med cirka 15 andra bloggare diskutera Sylvia Days För dig blottad i en jämförelse med Femtio nyanser-trilogin. Moderator var Hanna Widell och hon gjorde jobbet med bravur. Det var en fantastisk upplevelse att sitta och prata om böcker som jag läst och få jämföra dem med andra bloggare som också läst böckerna. Det enda som fattades var en mans syn på det, vi var bara kvinnor. Det var roligt att höra hur andra såg på genren som sådan och hur förargad man kan bli på stereotypa karaktärer och hur trevligt det kan vara att bara "hänga" med karaktärerna. Det vi alla var ense om var att karaktärerna i Days bok är betydligt plattare än de i James böcker.

Det var mycket roligt att få berätta hur vi på min arbetsplats diskuterat och analyserat Femtio nyanser-trilogin ur alla perspektiv och lite generad blev jag allt när jag berättade var jag jobbade och alla fann det mycket roligt. Även statliga tjänstemän måste ju roa sig med något på rasten.

För mig var det hela en fantastisk upplevelse att få vara med om diskussionen men även att få gå in i förlagets vackra byggnad. När jag var kring 14 år satte min ena syster en Maria Lang-deckare i handen på mig, Kung liljekonvalj av dungen, och på baksidan av den fanns en stiliserad bild av Norstedts förlagshus och sedan dess har jag velat gå in den vackra byggnaden. Så det var för mig som att beträda kunglig mark. Hela vägen hem från Stockholm var det som Miss Li sjunger : Dancing the hole way home...

På ett dygn förtärde jag Sylvia Days För dig blottad för att sedan kunna jämföra boken med E.L James trilogi om Mr. Grey. För dig blottad är den första delen i Days serie om Gideon Cross och Eva Tramell, motsvarigheten till Christian Grey och Anastasia Steel, som från början sas vara en trilogi men nu bara kallas Crossfireserien.

För dig blottad kommer i kölvattnet av trilogin Femtio nyanser och den känns som en blek kopia. Karaktärerna är mer stereotypa, platta och det är inte samma driv i historien. Sexet finns där, absolut, men även det känns plattare än i Femtio nyanser. Språket är grövre och jag studsar till när jag första gången läser "klitta", det känns som högstadietidens "montan" och för mig drar det ned läsupplevelsen.

För dig blottad handlar alltså om Eva Tramell som träffar Gideon Cross, en affärsman strax över 25 år och otroligt attraktiv. Medan Anastasia ramlar in på Christian Greys kontor I femtio nyanser av honom träffar Eva Gideon när hon kryper omkring på golvet och samlar ihop småmynt till en kvinna som just tappat handväskan i golvet. Precis som Anastasia får av Christian första gången de ses får Eva ståpäls när han råkar nudda henne. Kort efter det inleder de en stormande relation som först och främst baseras på sex, men även på vanligt umgänge och kärlek uppstår hos Gideon som aldrig, precis som Christian, tidigare släppt en kvinna in på livet men nu gör det.

För dig blottad känns platt jämfört med Femtio nyanser av honom men jag vill läsa de övriga delarna innan jag påstår att det är en kopia helt och fullt. Så, har du läst Femtio nyanser-trilogin tycker jag att du ska ge För dig blottad en chans.

                                             Recensionsexemplar och bild från förlaget

Länge har jag varit sugen på att läsa Kristian Lundbergs yarden som är klassad som en moderna arbetarroman. Lundberg har fått Ivar Lo-Johanssons personliga pris för romanen som är självbiografisk, precis som våra arbetarförfattares stora verk.

Lundberg talar mycket om klass och klassresor, utsatthet, utnyttjande av de svaga, pengar och arbetsvillkor, eller rättare sagt avsaknaden av arbetsvillkor. Samtidigt som han väver in sin uppväxt med en psykiskt sjuk mamma och en frånvarande pappa. Och det är där mycket av klassresan kommer in. Han har gjort en resa uppåt, från en uppväxt i mer eller mindre misär till ett liv som skribent för de stora drakarna och författare och sedan tillbaka ned igen. Och det är där vi möter honom. Som arbetslös skribent som får arbete genom ett bemanningsföretag på olika arbetsplatser innan han hamnar på Yarden, ett område i hamnen i Malmö där han kör bilar av och på stora fraktfartyg och tvättar bilar i 0-gradigt väder. Han arbetar med människor som är i samma situation som honom själv men som undrar vad han gör där, han som bor i bostadsrätt i ett av Malmös bättre områden och är "svensk". Det blir en gemenskap mellan dem som jobbar på Yarden då alla är i samma sits och alla är lika rädda att göra något fel och få sparken. De täcker för varandra när någon måste vila eftersom i princip alla har ett jobb till.

yarden är en roman om arbetsvillkor, vänskap och kyla men också om att hitta sig själv i det tunga arbetet och en resa nedifrån och upp och ned igen. Det är en stark berättelse som jag kommer att bära med mig länge. Jag föreslog den till den bokcirkel jag är med i och vi har läst och diskuterat den och jag känner att vi genom denna bok lärt känna varandra lite bättre då vi diskuterat våra erfarenheter av livet och de arbeten vi haft och var vi kommer ifrån. Mycket trevligt.

Att falla för böcker på bokrean har jag erfarit är allt för lätt. Men de sista åren har jag behärskat mig för bokhyllorna hemma bångnar trots att jag ständigt rensar och ger bort. Men, nu kom men, i år föll jag för en bok som är en deckare, eller kanske mer än thriller-Rov. Rov är skriven av den brittiska författaren S.J Bolton och boken utspelar sig på Shetlandsöarna och jag tror att det var det som lockade mig. Jag har aldrig tidigare läst en bok som utspelar sig på de karga Shetlandsöarna, ytterst i Storbritannien.

Tora kommer från det bördiga England och har flyttat till Shetlandsöarna tillsammans med sin make som är född och uppvuxen på öarna. Boken inleds med att Tora har hyrt en liten grävmaskin för att gräva en grav till sin häst som precis har dött. Hon bor i ett hus omgivet av torvjord och ämnar begrava sin häst i närheten av hagen där hästarna går. Det blir dock inte som hon tänkt för graven hon gräver för att begrava sin häst är redan en grav. Hon hittar kroppen av en ung kvinna som är inlindad i linnetyg och perfekt bevarad och inser snabbt att det inte är ett arkeologiskt fynd. Under obduktionen upptäcker man att kvinnans hjärta är urskuret, att hon har tre runor inristad i huden, från svanken och uppåt. Samma runor som återfinns över hela Shetlandsöarna efter norrmännens härjningar under vikingatiden. Hon har även nyligen fött barn och detta gör att Tora inte kan släppa fallet med kvinnan hon hittat. Tora själv är nämnligen förlossningsläkare och känner en dragning till fallet. Hennes intresse av liket leder henne runt hela Shetlandsöarna och till slut vet hon inte vem hon kan lita på, varken sin man eller den lokala polisen törs hon tro på. Och vad är det som händer i hennes hus? Och med hennes man? Och hur är det egentligen med hennes chef? Frågetecknen hopar sig.

Rov är en välberättad thriller som kryper under skinnet på läsaren. Bolton blandar skrock med verklighet och tekniskt arbete och gör det bra. När man tror att upplösningen är nära, eller till och med klar, händer det något nytt som för handlingen och upplösningen vidare. Människor tror att de något de inte är och agerar som om de vore "gud fader själv". Dessutom är det en hisnande beskrivning av Shetlandsöarna. Helt klart en läsvärd bok om man inte är allt för räddhågsen.

Jag insförskaffade några böcker på rean och en av dem var Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv. Åsa Moberg skrev boken i början av 1970-talet och har sedan sparat manuset i en pärm hemma. I början av vårt decennium plockar hon fram manuset och visar för sin förläggare som blir eld och lågor, detta ska publiceras! Moberg får i uppgift att göra vissa ändringar i manuset, absolut inte lägga till något, bara ta bort lite från det enorma manuset. Förläggaren anser nämnligen att manuset är som att öppna en konservburk från 1970-talet. Så blev således Kärleken i Julia Anderssons liv publicerad nästan 40 år efter att den blev skriven.

Boken handlar om , som titeln anger, Julia Andersson. En ung textilkonstnär i Stockholm som lever tillsammans med Rune som är tjugo år äldre än hon. Omgivningen anser att de är de perfekta paret med frihet i förhållandet. Friheten består av att de tillåter varandra arbeta med vad de vill och stöttar varandra i allt. Julia upplever dock att alla som lever i äktenskap elle äktenskapslika förhållanden någon gång, eller ofta, är otrogna. Lockelsen finn där för Julia i form av den betydligt äldre Hubert Meyer, chef för Moderna muséet. Julia fattar tycke för Hubert och börjar så småningom älska honom, men hon tänker inte vara otrogen mot Rune.

Bokens huvudsakliga handling kretsar kring Julias tankar om och på Hubert samt dragningskraften han har på henne. Hon har under korta perioder liknande tankar om andra män, men inga tankar som är som de på Hubert. Det är ett intressant porträtt av den intelektuella världen i Stockholm under 1970-talet, modet, som Julia föraktar, om de gruppmöten/föreläsningar som föregick i de ungas kretsar gällande bland annat missbruksvård.

Jag gillar Kärleken i Julia Anderssons liv. Med dagens blick är hon och Rune inte särskilt jämnställda, han vägrar diska, dammsuga och lagar bara mat när hon är riktigt trött eller inte har tid på grund av en dead line på ett arbete. Han kräver att hon ska stanna hemma och hjälpa honom då och då. I min värld idag är det totalt främmande, men som sagt ett mycket intressant porträtt av 1970-talet. Dessutom är den självbiografisk i mångt och mycket och vem är egentligen förlagan till Hubert Meyer? Den som läser får veta.

Igårkväll bänkande jag mig vid TV:n för att se Sherlock Holmes som var förlagd till nutidens New York, serien bar namnet Elementary. Vilken besvikelse!

Johnny Lee Miller försöker efterapa Robert Downey JR som Sherlock Holmes men misslyckas kapitalt! Han blir bara en spattig herre som inte alls är trovärdig. Dr. Watson har blivit kvinna (gestaltad av Lucy Liu), vilket inte var helt tokigt.

Men jag tycker att en hjälte blivit förstörd i denna tappning. Bäst är ju de gamla inspelningarna enligt mig, men jag är också mycket förtjust i ovan nämnda Robert Downey JR som Holmes och Jude Law som Watson.