I midsomras fick jag frågan om att köpa boken "Vi å de våe" av en av byinvånarna i Alby på sydöstra Öland. 

"Den här behöver du läsa nu när ni har hus här.", sa han och jag slog till. Det är en bok om Hulterstads socken med berättelser från 1900-talet, främst kring 1950-talet. Det är mycket intressant att läsa om hur bygden förändrats sedan 1950-talet. Att det i vår lilla by funnits polisstation, affär, brandstation och ett mejeri. Mejeri finns förvisso fortfarande, eller igen, där det tillverkas ost idag, men närmsta polisstation är det långt till och närmsta affär är i Mörbylånga. Men det är mycket intressant att läsa om den blomstrande landsbygden i Hulterstads socken. Med i boken finns också mord, bränder och flygkrasch under andra världskriget. Jag är glad att jag köte boken "Vi å de våe" som jag förstås läst på plats i just Alby på Öland och jag har försökt höra den sjungande öländskan i de dialektala citat som boken innehåller. 

Jag har dessutom fotat sidorna om Ölandspyromanen som härjade i slutet av 1950-talet och skickat till författaren Marie Bengts som har med historien om pyromanen i sin bok Inferno i snö som utspelar sig på norra Öland, det var mycket uppskattat.  

"Vi å de våe" blir årets sista avslutade bok. Jag rekommenderar den varmt om man vill läsa om landsbygden på sydöstra Öland eller om man enbart är intresserad av historia. 

Det är mycket, mycket sällsynt att jag läser biografier eller reportageböcker. När jag hört flera röster som lyft Tills alla dör av Diamant Salihu tänkte jag att det var dags att läsa den. Jag bestämde att lyssna på den via Nextory i Gerhard Hoberstorfers uppläsning och jäklar vilken grej! För det första är boken så vansinnit intressant och uppläsningen är saklig och otroligt bra. 

I området Järva nordost om Stockholm pågår en konflikt mellan två större gäng, Shottaz och Dödspatrullen. Vänner från barndomen som valt sida i konflikten och anslutit sig till rivaliserande gäng. Det finns ingen lag i gängen, man skördar huvud för huvud och rekryterar allt yngre medlemmar till gängen för att de inte kan få så höga straff. Man handlar med knark, vapen och liv. Familjemedlemmar mördas och andra familjers medlemmar dödas som hämd. Mammor och systrar gråter och jag undrar vad som hänt? Varför har dessa unga pojkar, för de har inte hunnit blivit män, hamnat i detta? Varför dödas de innan de har hunnit känna livet i sig ordentligt? Varför har föräldrarna inte gjort mer? Varför har föräldrarna inte kunnat hjälpa sina pojkar? Det finns inga enkla svar på dessa frågor. För jag förstår att föräldrarna, främst mammorna enligt boken, har gjort vad de kan och mer där till. Men det är en annan kultur än hemlandet, sättet att uppfostra barn, läs pojkar, är ett helt annat än i hemlandet. Man har inte samma stöttning av släktingar och grannar. Samtidigt som jag läser om detta nederlag i boken känner jag en samhörighet och ändå ett avståndstagande till dessa mammor. Jag som mamma till tonåringar och som har en helt annan koll på mina barn. Men samtidigt beror det, självklart, på var mina barn växt upp, vilka rättigheter som jag som förälder vet att jag har och att mina barns pappa bor under samma tak. 

Det Diamant Salihu frågar sig i boken är: Varför mördar ni varandra? En relevant fråga till pojkar som varit nära vänner och grannar sedan födseln och plötsligt hamnar på olika sidor trots att deras föräldrar fortfarande, försöker, stå varandra nära. 

I epilogen till boken frågar en person som är livvakt till en betydande medlem till ett av gängen hur Diamant vågar skriva denna bok. Det har jag funderat på under hela boken. En eloge till Diamant Slihu som vågat lyfta detta ämne och skriva en bok som utelämnar massor och som vinner Stora Journalistpriset 2021. 

Stort tack till min vän Feras som fick mig att läsa boken. Boken jag aldrig kommer att glömma trots alla namn och en och annan lös tråd. 

Läs Tills alla dör och få en inblick i gängkrig, utanförskap och gemenskap. 

Jag vet inte riktigt vad A Good Girl's Guide to Murder kvalar in under för genre, det är inte en deckare men den löser ett fem år gammalt mord, eller två egentligen, men det är en berättelse om ett skolprojekt och berättaren är Pip Fitz-Amobi. Andie Bell blev mördad, tror man, av Sal Singh en kväll fem år tidigare. Pip är dock övertygad att det inte är Sal som är mördaren och att det är något konstigt med Andies försvinnande. Hon börjar luska i försvinnandet, eller i mordet som det troligen är, och spåren leder henne till de mest osannolika personerna i Andie's värld. Allt från kompisar via familjen till lärare. Till sin hjälp tar Pip Sal's yngre bror och tillsammans hittar de spår som polisen aldrig hittade när de gjorde en utredning av Andie's försvinnande. De ansåg att mordet på henne var löst när de hittade Sal död i skogen, enligt utredningen hade han tagit sitt liv. 

A Good Girl's Guide to murder har blivit utsedd till Storbritanniens bästa ungdomsbok 2020 och jag kan förstå varför. Jag tycker dock inte att det enbart är en ungdomsbok. 

Jag vet egentligen inte om jag rekommenderar boken, men jag tycker den är intressant utifrån att författaren har satt en tjej i övre tonåren som "hjälten" i sagan, det är inte vanligt.  Att Pip dessutom är en mycket duktig elev med goda chanser till högre studier med stipendie gör henne ännu mer intressant som huvudperson. Och hon är skarp och hon är modig, en förebild för många plugg-tjejer helt enkelt!

Att läsa De kom från öar av Malin Haawind är som att bli smekt av havet, att få sig en rejäl kallsup i havet och att få njuta av allt det vackra havet har att ge. 

Dagmar Karlsson ung gotländska i Slite, 18 år och anställd på Slitebadets hotell som spritkassörska. Hon drömmer om livet och om kärleken. Storasyster Hulda som varnar och varnar om att inte bli kär i en sjöman. Men så en dag på försommaren 1945 checkar besättningen från båten Irma in på hotellet. Irma ligger i docka för reparation innan hon ska ta sig vidare till hemmahamnen på Tjörn. En av sjömännen är Holger Johansson som ser Dagmar som ingen annan gjort. Huldas ord ekar i Dagmar när hon under sommaren får mer och mer känslor för Holger och känner dem besvarade. Oftast iallafall. Det blir en omtumlande sommar för Dagmar. Inte nog med att hon får mer och mer känslor för en västkustbo så måste hon och de kvinnliga kollegorna på hotellt värja sig mot hotelldirektör Norberg som gör allt annat än anständiga närmanden på sina unga spritkassörskor. Hennes mamma Vera går mer och mer in en fantasivärlde och pappa Birgers hälsa sviktar. Relationen mellan systrarna beskrivs mycket vackert även om lillasyster Märta inte har samma band till de andra systrarna får hon var med på ett hörn. 

Haawind skriver poetiskt, i början är dialogen stel men den blir bättre och bättre. Beskrivningen av havet mellan vissa kapitel är fantastisk, det är där man som läsare blir smekt, får en kallsup och får njuta. 

De kom från öar är första delen av en trilogi och jag ser fram emot att få fortsätta läsa om havet, om Dagmar och hennes relationer till Holger, föräldrarna och syskonen. För jag tror inte att Holger är den jovialiska man Dagmar förälskade sig i.

                                            Bild från förlaget

Mitt förhållande till Sir Arthur Conan Doyle's Sherlock Holmes har jag skrivit om förr. Det är ett långvarigt förhållande vi har Sherlock och jag. Många mornar i veckan dricker jag mitt te ur muggen från Penguing Books och då går självklart tankarna till 221 B Baker Street och min kompis Sherlock. Jag kan lätt säga att I AM SHERLOCKED vilket också är intatuerat på min rygg sedan närmare tio år.