Så snart jag har skrivit klart det här ställer jag upp fönstret på vid gavel, låter vinden komma in. Det ska vara som i mina drömmar om dig. Vi ska falla i varandras armar, överlämna oss till dansen och låta vinden bli vår kavaljer i trojkan.

  Se så. Kom i min famn. Nu lyfter jag fönsterhaken och ställer mig i position. 

Snart börjar det. 

En bok med otroligt vackert språk är Malin Lindroths Nuckans hjärtespalt. Boken är en fortsättning på Nuckan och som läsare får man återigen följa Nuckan, hon som aldrig blivit en av två, hon som är ofrivilligt ensamstående. 

Nu har Nuckan klippt ut frågor från olika tidiningars "hjärtespalter" och svara på dem från sitt hus på gränsen till vildmarken där hon bor sedan hon lämnat sin lägenhet i stan. Hon ägnar vinternätterna till att svara på dessa frågor som skiftar vitt och brett. Det är allt från en äldre dam till en kvinna som är gift och vill ha ett mer äventyrligt sexliv med sin man till en ung tjej som nätterna igenom hör sin sambo tala i telefon med sin bästa kompis, en tjej. Nuckan ger råd, hon sågar och ibland konstaterar hon bara att hon inte kan ge något egentligt svar. I sina svar vävs Nuckans eget liv in. Hon tar exempel från sitt liv, hur det blivit och hur det kunnat blivit. Allt från relationer med män till korta möten med någon som hon sedan personen dött förstått egentligen var en vän. 

Nuckans hjärtesplat är en fin bok, jag har läst den i omgångar för jag ville ta till mig det vackra språket. Vissa saker har jag fnissat lite åt annat känt en enorm igenkännlighet i och andra känt en stor empati i. Empati för Nuckan. 

En bok som rekommenderas varmt för sitt innehåll, för sitt språk och för att det är en riktigt bra roman. 

                                                   Bild från förlaget

Jag har fortsatt läsa Micke Hansen och Christina Olsénis böcker om poliserna Mårten och Lisa och deras umgänge i Skanör/Falsterbo och jag har fortsatt skratta gott. 

I Ryttaren får Mårten och Lisa ett död ryttare på halsen under Falsterbo Horse Show. Vad har egentligen hänt och vem har kunnat hinna förgifta den lovande ryttaren? Återigen är det borgmästaren som är inblandad, men denna gång är det en helt ny borgmästare men även han verkar något suspekt och maktgalen. Utredningen går via olika stall, stora hästgårdar och via hästskötare som är rädda för att få sparken om de säger för mycket. Och dessutom är det ju vansinnigt roligt och dråpligt till och från. Jag lämnade en kort recention på Nextory:

Jag har skrattat högt, även på bussar och tåg, när jag läst Ryttaren. Härliga karaktärer, tokiga upptåg och så ett par mord på detta. Kan det bli mer underhållande?

För så är det, vansinnigt roligt och jag önskar att jag hade både Egon och Mårten i mitt liv!

Sen har jag även läst Strandhotellet och som läsare hamnat mitt i Egons försök till dejtande via nätet. Det är fint och sorgligt. Men jag skrattade högt när hans dejtingnamn var Charmör från Skanör, vem kan inte låta bli att roas av detta? Men det är absolut så mycket mer än dejting i boken. Till exempel har Mårten tagit körkort igen, börjat övningsköra med sin chefs barnbarn och tillika dotterns pojkvän, äter ännu mer godsaker från lokala konditoriet och imponeras av Lisas kunskap och driv. Men vad händer egentligen runt om i Skanör/Falsterbo? Och varför blir Vera af Skanör liggande i torrdocka efter sin jungfrufärd?Strandhotellet är nummer fyra i bokserien och har hittills varit den minst underhållande men ändå ack så värd att läsa för att få lite härlighet i livet.