Min nästan 13-åriga son ska göra ett författarporträtt i svenskan och han valde den australiensika ungdomsförfattaren Andy Griffith. Genom bokförlaget Alfabeta skickade han tio frågor till författaren, som råkade vara på Sverigebesök förra veckan, med förhoppning om svar. Vilken glädje idag när svaren hade kommit! En mycket stolt sjätteklassare ska nu skriva sitt arbete om Griffith och hans böcker om trädkojan med direkta svar från författaren. En boktokig mamma blir extra varm i hjärtat av sådant här. 

Hej, jag heter Viktoria och jag är en Nörd. Jag älskar korsord, särskilt Dagens nyheters fredags -och lördagskorskord, jag älskar också litteratur, Dagens Nyheters kultursidor (och speciellt Boklördag), boklådor, Akademiska bokhandeln i Helsingfors, bloggträffar på förlag som jag har äran att bli inbjuden till, att ostört läsa heldagar utan några måsten, rött vin och att jag idag klarade Sveriges Radios Melodikrysset utan mankeman (okej, jag erkänner att jag bad 15-åriga dottern om hjälp med en fråga). Idag har jag läst Björn af Kleens artikel om brittiska författaren Edward St Aubyn och genast beställt hans böcker från Bokus. 

I mitt nörderi är jag omåttlig stolt för att stå för mitt nörderi; jag kan stå i Speakers corner och eklatera att jag älskar litteratur och att lösa knepiga korsord. Att höja min röst för kulturtanteri är inga problem! Kanske bekräftar min tatuering I AM SHERLOCKED det om inte annat, för mycket nära hjärat finns den litteratur jag alltid bär inom mig med värme och kärlek.   

I fredags var jag och tre mycket goda vänner och såg del två av E.L James omtalade Mr. Grey. Tilläggas ska att vi läst böckerna när det begav sig och att vi för två år sedan hade stora förväntningar på första filmen. Tänk så besvikna vi blev, men tänk så roligt vi hade innan i väntan på filmen. Om vi tyckte att film två var bra? Nej! Om vi tyckte att den var dålig? Nej! Den bara är liksom. Böckerna är vattninga och filmerna än värre men ändå har de något, vad vet jag inte riktigt. Men nu ser vi fram emot film nummer tre, konstigt nog...

Vilken litteraturhelg! I fredags upptäckte jag att Modernista bjöd på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och precis nyss upptäckte jag att Norstedts bjuder på en novell av den argentinska författaren Mariana Enriquez från hennes novellsamling Slut på läsåret på sin hemsida. Vilken lycka för en litteraturnörd!

Passa på att ta del av dessa två fantastiska gratisläsningar, novellen var något riktigt speciellt och jag ser fram emot att läsa mer av Enriquez. 

1985 försvinner två danska flickor från en englandsbåt. De är på väg till London tillsammans med det ungdomshem det bor på. Utan ett spår är flickorna borta. Trettio år senare dyker en bild på de två flickorna upp i en gammal resväska som den danska journalisten Nora Sand köper i en second hand-butik i en engelsk kuststad. I väskan finns också flera andra bilder av unga flickor. Nora som är stationerad i London för den danska tidningen Globalt börjar forska i bilden och var väskan kommer ifrån efter att hon hittat namnet på en av Englands värsta seriemördare skrivet i väskan. Detta leder henne till Scotland Yard, Englands badkust, ålderdomshem med suspekt personal och vidare till något hon aldrig trott att hon skulle hitta. 

Samtidig får man som läsare följa Nora i hennes privatliv och känslorna för sin ungdoms vän Andreas som plötsligt dyker upp i London för att gå en utbildning på Scotland Yard. 

Flickorna på englandsbåten är till en början seg, men tar sig efter halva boken och avsutas värre en rafflande hårdkokt deckare av någon amerikansk författare. Läsvärd? Japp, alla gånger kommer den här deckaren bli en filmatisering, så bra är den!

 Bild från förlaget

Den här helgen bjuder Modernista på Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken som E-bok. Bara att ladda ned och läsa alldeles gratis. Och vilken roman man får gratis! Lyllos Er som inte redan har lästa Söderbergs vackra roman om Arvid och Lydia. Att Modernista sedan har försett romanen med Nils Dardels vackra målning Utan pardon gör ju inte saken sämre. 

År 2000 läste jag kursen Norrländsk litteratur på Umeå universitet, fem poäng (nuvarande 7,5 poäng) ren lyx. I kursen ingick bland annat att läsa P.O Enquists Musikanternas uttåg. Det visade sig att det inte alls var lätt att få tag i den boken men jag hittade till slut ett mycket slitet exemplar i pocket i universitetets arkiv. Läsupplevelsen jag sedan fick var en som jag sedan dess burit med mig. Jag talade med min man för inte länge sedan att jag vill läsa om om romanen och att jag ska försöka få tag i den. Sedan föll det i glömska, tills idag då jag i en bytesbokhylla i ett gemensamhetsutrymme i mina svärföräldrars bostadsrättsförening hittade den! En obrutet inbundet exemplar stod där och lyste mot mig. Så i min ägo, efter sjutton år, har jag nu Musikanternas uttåg. Det ska bli en ynnest att få läsa den igen och jag återkommer med en recension om denna roman som handlar om arbetarrörelsens framväxt. 

Den unga Petronella Oortman från en liten sömning stad på Hollands landsbygd gifts bort med den tjugo år äldre Johannes Brandt, en man med status och ställning i Amsterdams handel. Det har varit en snabb vigsel utan fest då brudgummen har en resa framför sig. Äktenskapet är mest för att rädda Petronella från fattigdom då hennes pappa dött och enbart efterlämnat  sig skulder.

Det är oktober 1686 när Petronella, kallad Nella, står utanför sin makes hem och knackar på porten för att komma in. Dörren öppnas efter en lång stund men det är inte maken som tar emot honom utan hans dominanta syster Marin. Det är starten för Nellas liv i Amsterdam som fru till en framgångsrik köpman.

I bröllopspresent får Nella ett oinrett dockskåp av sin man. Ett skåp som är en kopia av huset de bor i. Hon uppmanas av sin man att hitta någon som kan inreda det åt henne. Nella hittar en miniatyrmakare som hon gör en första beställning av. Efter det fortsätter paketen att komma till Nella med saker hon inte beställt. Det är möbler men också exakta minikopior av Nella och hela det Brandtska hushållet. Dessa gör Nella rädd och hon undrar vad hennes miniatyrer ska föra med sig.

Äktenskapet blir inte som Nella tänkt sig, men den unga kvinnan blir starkare och starkare för varje kapitel.

 Miniatyrmakaren har ett fantastiskt språk, översättaren har verkligen lyckats, och detaljerna beskrivs så väl att man som läsare befinner sig Nellas salong och sovrum. Detaljrikedomen är också väldigt tydlig i Nellas dockskåp.

Det är kvinnorna som tar plats i Miniatyrmakaren, männen är i biroll. Vänskap, hat och förakt mellan kvinnorna tar stor plats och gör boken levande.

Vilken bok Jessie Burton har skrivit! Jag är förtrollad.  Boken är till min kära bokcirkel och jag ser fram emot att få höra vad de tycker.