För ett par år sedan, tror jag det är, läste jag Den trogne läsaren av Max Seeck och när den var slut var jag alldeles tagen av hur otroligt vackert språk författaren använder och hur handlingen tog mig med genom Finland. Det var den första finska deckaren jag någonsin läst, om jag inte missminner mig. 

Nu har jag just avslutat Ondskans nätverk och haft exakt samma känsla som när jag läste Den trogne läsaren. 

Som läsare får man återknyta bekantskapen med Kriminalöverkonstapel Jessica Niemi och hennes kollegor i Helsingfors. Borta är den älskade chefen Erne som gått bort och i hans ställe har den iskalla Hellu blivit chef, Hellu som ingen gillar och som har ett rejält horn i sidan till Jessica. Gruppen får ett fall att lösa där två kända bloggare, Lisa Yamamoto och Jason Nervander, spårlöst försvunnit. Vissa spår leder till de två kändisarnas Instagramkonton men där är det mer eller mindre stopp. Förtvivlad är Lisas rumskompis, föräldrar och en präst som Jason haft mycket kontakt med. Fallet tar Jessica och de andra runt om i olika kändiskretsar, uteställen och till trådar som leder utomlands. 

Det är en vansinnig välskriven bok och en handling som håller samman och gör mig ivrig att läsa vidare och vidare. Om jag kunnat finska hade jag läst om boken på finska för att insupa det målande språket i original. Översättningen är fantastiskt utförd och jag vill lyfta översättaren Bo Samuelsson som fått till en så fin översättning. 

Läs Ondskans nätverk och innan den Den trogne läsaren, jag tror ingen kommer bli besviken 

Tur för mig att det nu i januari kommit ytterligare en bok, Djävulspakten, i serien om Jessica Niemi och hennes kollegor, den börjar jag med redan idag! 

                                     Bild från förlaget