Maj Sjöwall och Per Wahlöö, egentligen de första samhällkritiska polisroman-författarna. Jag måste lyfta på hatten för deras bok Den vedervärdige mannen från Säffle, som när den filmatiserades av Bo Widerberg 1976 fick titeln Mannen på taket. Om jag tidigare läst Sjöwall & Wahlöö måste jag ha osagt, jag vet att de fanns hemma i bokhyllan under uppväxten men jag minns inte om jag någon gång läste dem. Däremot har jag sett flera av filmatiseringarna av böckerna och även, måste jag erkänna, de moderna filmerna Beck där filmerna inte alls är baserade på parets böcker. När jag läser Den vedervärdige mannen från Säffle ser jag Gösta Ekmans lugna Martin Beck framför mig, iklädd poplinrock och med ett ansträngt förhållande till sin familj. 

Även Den vedervärdige mannen från Säffle ingår i kursen jag läser och jag skulle inte läst den om den inte ingått i kursen. 

På Sabbatsbergs sjukhus mördas kommissarie Stig Nyman brutalt med en bajonett i sin sjuksäng. Det blir Martin Beck och hans kollegor, Einar Rönn, Gunvald Larsson och Lennart Kollberg, som får ärendet på sitt bord. Nyman är ökänd i poliskåren för sitt brutala sätt och att flera av de poliser som han haft under sig har uppfostrats i samma råbarkade sätt. Detta leder till att Rönn tar sig till Justitsie Ombudsmannens kontor för att läsa de anmälningar som finns mot Nyman och hans kollegor. Detta leder dem vidare mot en före detta polis och hans agg mot Nyman. 

Det är en ganska brutal historia bitvis, detaljerade beskrivningar om pennalism, mordet på Nyman och våldet Nyman och hans undersåtar ägnat sig åt. Men det är en historia som håller fortfarande trots att den är från 1971. Samhällskritiken är bitvis bitande men så sann. 

Läs Den vedervärdige mannen från Säffle och få till dig en bok från den svenska polisromanens vagga, ingen mysig pusseldeckare här inte, det här är en riktig polisroman. 

                                                     Bild från förlaget

Jag har fått för mig att plugga lite grann igen, det var länge sedan. Kursen heter Nordic Noir -perspektiv på nordisk kriminallitteratur på Mälardalens Högskola.

Första bok att läsa var Maria Langs En skugga blott. Den allra första deckaren jag läste var Maria Langs Kung liljekonvalje av dungen, kan tänka mig att jag var typ tretton år, och sedan plöjde jag alla hennes böcker i rask takt. Men jag kommer inte ihåg ett dyft av En skugga blott. Dock var det nu en fin läsupplevelse att återkomma till. 

Hem från en två månader lång resa till Egypten kommer Puck Bure och finner att maken Einar.  Han möter henne inte på Bromma när hon landat och han finns inte heller hemma i våningen. Däremot hittar hon en främmande kvinna dränkt i badkaret. Det är upptakten till denna deckare som enbart utspelar sig i akademiska kretsar i Stockholm. Hum B är den stora skådeplatsen där Puck tillsammans med kriminalkomissarie Christer Wijk luskar efter vem i sällskapet som är den skyldige mördaren. Så småning om dyker även Einar upp och sällar sig till mordspanaren och Puck. 

Åh, vilke ynnest att jag fick läsa denna bok! Utspelar sig på 1950-talet och Langs förträffliga språk och kunskap om den akademiska världen och dess kretsar. Hennes beskrivning över damernas kläder och herrarnas frisyrer, bakgrunder och kunskaper. Och jösses vad alla röker hela tiden och överallt. Dessutom telefonerar de och använder telefonkiosker och tioöringar för att ringa, det är härligt. Inge action alls, bara varmt och vansinnigt bra skrivet! 

Nästa bok att läsa blir Den vedervärdiga mannen från Säffle av Sjöwall & Wahlöö följt av Stockholmsdetektiven, sedan blir det anlays av de tre böckerna. 

                 Bild från förlaget

En mysdeckare när den är som bäst! Så vill jag beskriva Bara ett litet mord av Carin Hjulström. Till byn Säbyholm kommer den stora Dramaten-stjärnan Siri Ehrensvärd för att bo hos sin brorson och slicka sina sår. Hon har fått sparken från Dramaten och blivit dumpad av sin älskare sedan 35 år tillbaka, han är dessutom hennes chef och den som sparkat henne. Brorsonen Anton är Siris dåliga samvete då han blev föräldralös när han var sex år och hamnade i tonåren lite snett i livet. Nu har dock börjat få rätsida på sitt liv genom att vinna en plantskola på poker. Tillsammans tar Siri och Anton tag i plantskolan för att få rätsida på sina liv. Granne med plantskolan ligger Thoresta slott som har specialiserat sig på jakt, jakt av för ändamålet uppfödda fasander och änder. Men hur är det egentligen med verksamheten, är den bärande? Och när det plötsligt dyker upp en död kropp på ägorna börjar skvallret gå. Siri, Anton, lokalpolisen Olle och drängen på Thoresta Björn nystar i fallet på varsitt håll och tillsammans. 

Det är, som jag började med att skriva, en mysdeckare. Eller egentligen inte ens en deckare utan bara en må bra bok. Lättläst och underhållande. Rekommenderas varmt att läsas av er som gillar deckare, må bra och underhållning. 

                                        Bild från förlaget

Sonen, närmare sjutton än sexton, åkte med bästa vännen till Stockholm för shopping. När han är där får jag ett sms om att han köpt en bok och min förvåning var mäkta! Inget märkvärdigt kanske ni tänker. Men det är det, sonen är nämligen dyslektiker och köpa böcker är definitivt det sista han brukar lägga pengarna på. Vad han köpte? Nordiska myter, från Yggdrasil till Ragnarök. Dessutom hade han varit i Söderbokhandeln den lyckans osten.

Mycket deckare har det blivit på sistone men nu blir det en riktigt tjock feelgoodare. Vi har som tradition att ge kalenderpresenter till varandra i familjen, vi är fyra stycken i familjen så man får en present var fjärde dag. Var och en i familjen köper två presenter var till de andra tre. Av min Y fick jag boken Fjärilsrummet av Lucinda Riley, och te förstås. Han hade valt Fjärilsrummet för att den var på Akademibokhandelns topplista och han vet att jag sedan jag var sjuk inte orkar läsa verklighetsbaserade hemskheter. 

Sanningen är att jag inte var särskilt imponerad av boken från början, det tog mig lite tid att komma in i den. Jag tycker språket är dåligt, men det kan bero på översättningen, dialogen är lite styltig, men det kan bero på att författaren ser den som en grund till ett filmmanus. Iallafall har jag läst Fjärilsrummet och jag tycker om den! Det är en historia som sträcker sig från sommaren 1943 till sommaren 2007 och huvudpersonen är Posy som 1943 är en liten flicka som växer upp i ett stort hus på den engelska landsbygden tillsammans med pappa och sin franska mamma. Pappan är Posys allt, hennes stor idol och bästa vän. Mamman är en sval kvinna som inte bryr sig nämnvärt om sin dotter. Pappan är stridspilot och i juni 1943 ska tillbaka i tjänst efter en skada under kriget. Kvällen innan han ska åka har föräldrarna en stor fest i trädgården och Posy är fullkomligt salig. Det hon inte vet att det är sista kvällen hon träffar sin pappa. 

Parallellt med historien om Posy som barn och ungdom utspelar sig boken under 2006. Posy är fortfarande huvudperson och 69 år och bor i sitt barndomshem. Där har hon uppfostrat två söner, Sam och Nick, och lever sedan många år tillbaka som änka och bor själv i sitt stora hus. Hon känner att det börjar bli dags att sälja huset, det behöver för många reparationer och hon tycker att trädgården börjat bli för jobbig för henne. Det är dock inte ett lätt beslut att göra sig av med ett hus som funnits i släkten i flera generationer så hon tvekar. På samma ort bor hennes äldsta son, Sam, med fru, Amy, och två barn. Sam är en misslyckad figur som är mycket svårt att fatta sympati för. Däremot är hans fru en stackare som jag som läsare tycker skulle ge sin luns till karl en spark i baken. Hem från 10 år i Australien kommer Posys andra son, Nick. Han flydde till andra sidan jorden på grund av en olycklig kärlekshistoria men tycker det är dags att komma hem igen och etablera sig i England, närmare sin mamma och sin bror. Nick är, till skillnad från sin bror, en mycket lyckad affärsman och har handlat med ovanliga antikviteter både i England och i Australien och hans äldre bror är ständigt avundsjuk. 

In i handlingen kommer även en hel del andra personer, bland annat Posys stora ungdomskärlek, och det blir en historia som spänner över hela hennes familj och mer därtill. 

Värd att läsa? Tja, vill man ha underhållning utan behållning så tycker jag definintivt man ska läsa Fjärilsrummet. Det är ändå en fin historia om en familj och att ingen familj är fullkomlig, långt därifrån, och det är dessutom intressant att få veta vad som egentligen är så speciellt med det där fjärilsrummet som finns i fåfängan på tomten. 

                                                     Bild från förlag