Bild från förlaget

För någon månad sedan, eller två, läste jag ut Klubben av Matilda Gustavsson. Den har undertiteln En undersökning och det är precis vad den är. Matilda Gustavsson vann stora journalistpriset för sitt reportage, publicerat i Dagens Nyheter, om den så kallade Kulturprofilen. Namnet på Kulturprofilen läckte snart ut i media och plötsligt var Katarina Frostenssons makes namn på allas läppar, Jean-Claude Arnault. Han som ständigt varit bakgrunden av den Svenska Akademien, där Frostensson var en av de aderton, och ett stort namn i Sveriges kulturvärld. Arnault hade tillsammans med sin hustru skapat Forum, en kulturell scen i en källare i Vasastan, Klubben även kallad. Där fick kultureliten i Sverige inom alla konstformer ta plats och i centrum stod Arnault själv. Gustavsson har intervjuat ett flertal kvinnor som vittnar om de sexuella övergrepp de blivit utsatta för av Arnault. De historier kvinnorna vittnar om, och som vissa sedemera drar tillbaka av rädsla vad som ska hända med dem, är fasansfulla. De vittnar om att de blivit drogade och våldtagna av Arnault, att han var steril så han inte behövde använda skydd, den manipulativa sidan hos honom när de valt att inte träffa honom igen och lögnerna, lögnerna, lögnerna.  Vem han egentligen var och var han kom ifrån är ständigt skiftande i hans berättelser om sig sjäv för kvinnorna. Gustavsson hittar hans rätta bakgrund i Frankrike, där han är ett intet. Ingen vet vem han är förutom det som spreds över världen i samband med att han åtalades för vissa av de övergrepp han begått. 

Gustavsson skriver också om konstnärer som blivit utnyttjade av paret Frostensson/Arnault, konstverk som försvunnit från Forum när de ska hämtas efter en avslutad utställning och om outbetalda gage som de blivit lovade. 

Jag läste Klubben i omgångar. Jag orkade inte läsa om det som kvinnorna utsatts för och som Frostensson tycks ha varit medveten om men blundat. Jag lider med Sara Danius som Ständig sekreterar för Svenska Akademien och allt hon fick utstå under tiden när allt om Arnault rullades upp. Det stödet hon fick av flera av det aderton men också de hård ord hon fick utstå från bland annat Horace Engdahl. 

Som läsare får man också läsa om författarens oro och känslor kring det hon upptäcker, får höra och hennes ångest innan reportaget släpps. Mycket intressant och vilken kvinna!

Jag vet att jag varit sen att läsa Klubben, men jag säger bara: Läs den.

Jag har läst alla Keplers böcker om Joona Linna och hans kollega Saga Bauer och bok två att ta tag i ur högen var Lazarus. Och jag kommer aldrig mer att läsa någon bok i samma serie. Anledningen är att det är för brutalt för mig, det finns ingen anledning att så ingående beskriva hur någon slås ihjäl. Jag läste dock färdigt boken men med ett skeptiskt öga. Till exempel så känns det som att ärkeskurken har återuppstått från det döda för att de ska kunna mjölka ut lite till ur kassakon Joona Linna och hans kollegor. 

Iallafall handlar Lazarus om jakten på Linnas ärkefiende Jurek Walter, som Saga Bauer sköt ihjäl i förra boken, eller iallafall tror man som läsare det precis som Saga själv. Så är dock inte fallet, han lever i allra högsta grad och har rekryterat en kompanjon kallad Bävern. Bävern är otroligt våldsam och lyder minsta vink från Jurek. Joona får ta sig till ett skyddat ställe tillsammans med sin dotter, som nu studerar i Paris, för att gömma sig för Jurek och Bävern. Under tiden fortsätter hans kollegor i Stockholm att leta efter Jurek och finner vissa ledtrådar men hittar inte den verkliga lösningen. 

Ja, det är spännande då och då. Ja, jag läste färdigt för att få veta vad som händer. Ja, det är en välskriven bok om man ser till språket. Men trots allt detta kan jag inte rekommendera boken för jag förstår inte det överdrivna våldet som skrivs om i parti och minut. 

Semester är lika med läsa böcker som ligger på hög. Först ut blev Kallbrand av Cilla & Rolf Börjlind som stått i bokhyllan länge och jag vet inte riktigt varför jag inte tagit tag i och läst den. Jag gillar ju Stilton, Minken, Oliva, Mette och alla de andra och jag gillar paret Börjlinds språk. 

En tidig morgon sprängs en familj i luften i en villaförort till Stockholm. Man arbetar utifrån att frun i familjen är åklagare och att de är ett hatbrott mot henne som drabbar hela familjen. Mette blir ledande utredare med bland andra Olivia i sitt team. Det är Mettes sista fall innan pensionen och hon känner att hon jobbar mot klockan, hon vill inte gå i pension och åka på trädgårdsresor med maken Mårten. De finner snart en skyldig person till dådet och denne döms men varken Oliva eller Mette känner sig säkra på att den dömde inet är den skyldige. De fortsätter nysta i fallet och detta leder till att de hittar pedofili och män som i sina höga positioner gör vad som helst för att komma undan. 

Samtidigt är Tom Stilton på retreat i Thailand tillsammans med sin Luna. Han blir där kontaktad av en svensk kvinna som ber honom leta reda på en man som hon har en bild på men inte vet vem det är. Hon talar inte om varför hon vill ha fram hans identitet men lovar Tom en stor summa pengar om han hittar mannen. 

Det är en mycket bra deckare att läsa utan större tankeverksamhet. Jag ska läsa senaste boken om gänget kring Mette och Stilton som kom ut häromdagen, Fruset guld, hoppas att den är lika bra!

                                             Bild från förlaget

Jag har läst många av Peter May´s deckare och såg fram emot att läsa Runaway. Men den tog sig som inte till en början och jag har lagt ifrån mig den två gånger men sedan tagit vid där jag slutade läsa och inte varit säker på om jag ska läsa klart eller ej. Vilken tur att jag läste klart den! Och när jag hade ungefär 50 sidor kvar slog det mig att det inte var en deckare av May jag höll på att läsa utan en roman, en spänningsroman. Skrattade gott när jag kom på det efter att nästan vara klar med boken. 

Fem killar från Glasgow bestämmer sig våren 1965 att rymma hemifrån, en har hoppat av skolan, en har blivit relegerad, en hatar att familjen är Jehovasvittnen och tvingar honom knacka dörr vareviga helg, en får stryk hemma varenda dag och den fjärde är mycket hårt hållen hemma. Det de har gemensamt är att de spelar i samma band och de har en stor dröm om att slå igenom som musiker. De får tag i en van som de packar full med sina instrument och så beger de sig söderut mot London. På vägen råkar de ut för det ena missödet efter det andra och värst är det när de ska rädda en av grabbarnas kusin från den man hon rymt hemifrån med och nu lever instängd hos i Leeds. De får med sig henne, Rachel, efter mycket besvär och färden fortsätter mot London. Men när de väl kommer fram vet de inte vad de ska ta sig till. De får dock kontakt med Dr. Robert som har vida kontakter inom kändisvärlden och genom honom hittar de husrum och försörjning, inte alls så som de tänkt sig men ändå en försörjning.

50 år senare, 2015, får man följa tre av de fem grabbarna tillsammans med den enes barnbarn när de gör samma tripp en gång till, från Glasgow till London via Leeds. En av dem är döende och ska promt tillbaka till London för att lösa en gåta de lämnade efter sig när de 1965 lämnade London hals över huvud för att ta sig tillbaka till Glasgow. 

Det är en roman om stark vänskap, drömmar, olika bakgrund och framtid. Samtidigt är det en historia som jag som läsare vill ska gå framåt och jag vill veta vad som händer. Att slutet är oväntat är grädden på moset och när jag slog igen Runaway hade jag tårar i ögonen. 

Jag vet inte om den finns på svenska men läs den på engelska om du kan annars kommer den nog på svenska när som helst, May´s böcker översätts flitigt till svenska. 

                                      Bild från författarens hemsida