Nu har jag läst den första boken jag fick i Sommarpåsen och den var kalasbra! Jag låg och läste till tjugo över tolv natten till idag, jag kunde inte sluta innan sista raden var slut och samtidigt ville jag inte att den skulle ta slut, en märklig känsla.

Denna bok med den väldigt långa titeln Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap är en brevroman. Den utspelar sig under åtta månader 1946. Kriget har nyligen tagit slut, matransoneringen är inte lika hård, människor som varit evakuerade, fångade, ute i kriget kommer tillbaka till sina familjer. Boken kretsar runt författaren Juliet Ashton som under kriget skrivit en spalt i en tidning om just kriget. Spalterna är sedan samlade i en bok och hon har på sätt blivit känd i hela England, nu ska hon skriva nästa bok men har idétorka. Plötsligt dyker ett brev upp hemma hos Juliet från en man vid namn Dawsey Adams som bor på kanalön Guernsey, han vill ha hjälp med att finna mer information om författaren Charles Lamb. Dawsey har i sin ägo en bok av denna författare, boken har en gång tillhört Juliet, men hon har gjort sig av med den på grund av en dublett men hennes namn står kvar i boken och således hittar Dawsey henne. Juliet och Dawsey inleder brevkontakt och han berättar om littertursällskapet de har på ön, Juliet blir väldigt intresserad vilket leder till att Dawsey ber de andra medlemmarna i sällskapet skriva till Juliet och detta leder till att hon slutligen tar sig till Gurnsey och får träffa alla (för det blir till slut ganska många hon brevväxlar med) i sällskapet. Vad som händer efter det tänker jag inte tala om, det får ni läsa själva...

Måste säga att det var en positiv upplevelse att läsa en brevroman, det var länge sedan. Den är otroligt lättläst och ibland glömde jag att det var brev jag läste för handlingen flöt på precis som om den var skriven som en vanlig roman. Härlig bok, tack för den!

Jag har idag på morgonen avslutat den amerikanska deckaren Spela död, som även säljs som Monkeewrench-morden, av P.J Tracy. Jag måste säga att jag är en novis när det gäller amerikanskadeckare i bokform, på TV överöses vi ju av dem. Jag fick denna bok av min goda vän Catarina som tyckte att jag skulle läsa den för den hade lämnat sådana avtryck på henne. Nu har jag läst den och jag förstår vad hon menar. Det är en tät deckarhistoria som utspelar sig nuet. I centrum står en grupp dataspelkonstruktörer som plötsligt märker att ett antal mord har skett på exakt samma sätt som i deras dataspel. Polisen tipsas och ett samarbete uppstår för att stoppa mördaren innan den begår fler mord.

Personbeskrivningarna är målande, personerna i boken känns verkliga och jag har redan bilden klar för mig vilka amerikanska skådespelare jag vill se i filmverisionen av denna bok, för den kommer att bli film så bra är den! Jag är redan sugen på att ta mig till biblioteket för att låna bok nummer två av P.J Tracy, som förresten är två personer, mor och dotter.

Vi bor nära en kyrkogård och en bit från kyrkogården går det tackor med lamm och betar. De sist nämnda har en viss dragningskraft på barn vilket gjorde att jag igår var där och tittade på de söta lammen tillsammans med min son, 5 år, och min systerdotter, 13 år, som faktiskt också tyckte att det var kul. När vi passerade kyrkogården för att ta oss till djuren fick jag se att det skulle ske dramatiserade vandringar på kyrkogården, och döm om min förvåning att jag faktiskt inte hade missat dem, det är annars vanligt i min värld att jag upptäcker begivenheter en dag för sent. Det ska jag se, tänkte jag och ringde genast till mamma som också är intresserad av sådana begivenheter. Hon hade tänkt att gå just ikväll klockan 19:00, så det gjorde vi. Det är det detta inlägg ska handla om, sent om sider. Det var jätteroligt att genom en amatörteatergrupp få lära sig mer om Eskilstunas stora män, och en och annan kvinna. Eskilstuna är en industristad och många av grundarna till industrierna i vår stad ligger begravna på S:t Eskils kyrkogård, vilken vi bor nära. Det var om dessa det hela handlade om. Människorna i gravarna dök upp, skådespelare alltså, och berättade om sina liv i Eskilstuna, oftast i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, om vad de grundat och liknande. Väldigt intressant och givande! Lite kultur och lite historia mellan sju och åtta en kväll är inte dumt, till och med jag tyckte att det var värt att slita mig från min spännande bok för det. Nästan så att jag vill kalla det sommarkul!

På midsommarafton, i fredags, kom vi till landet till vår lilla stuga. Vi hälsade på släkten på min mans sida som också var där, i respektive stuga, vi packade upp, barnen sprang iväg och lekte med kusiner, jag kokade te för att sätta mig och läsa min otroligt spännande bok av P.J Tracy. Men den var INTE med till landet. Jag hade packat barnens saker, påmint min man om vissa saker han inte skulle glömma och allt detta ledde till att jag själv inte fick med det jag ville ha med mig, det vill säga min bok. Jätteirriterad blev jag!!! Lite senare den eftermiddagen drack vi ett glas vin hos min svåger och svägerska innan midsommarsillen. I sin stuga hade de några pocketböcker, några var titlar jag redan läst men jag hittade Fullständiga bevis av Elizabeth George som jag aldrig läst. En samling med fem noveller som aldrig tidigare varit utgivna i Sverige, det passade mig som hand i handske. Boken hann läsas ut innan vistelsen på landet tog slut på måndagmorgonen. Av de fem novellerna måste jag säga att tre var läsvärda och spännande, eller i ett fall rent äcklig. Helt klart läsvärd en sommarhelg då man inte gör annat än att umgås och slappar. Så om ni ger er på boken läs framförallt novellerna: Hans livs överraskning, Det räcker inte alltid med bra staket samt Glöm alrig att jag alltid kommer att älska dig. Man kan lika gärna hoppa över den inledande novellen Avslöjande exponering samt Jag, Rikard, de ger ändå ingenting, varken spänning eller aha-effekt. George har inlett varje novell med en bakgrundshistoria till varför hon skrivit just denna novell och det är intressant, ibland är det en historisk händelse, ibland en historia, eller skröna, hon hört som har lagt grunden för novellen. Jag är på sätt och vis lite glad att jag glömde min bok hemma så att jag hittade denna novellsamling att läsa. Tack, Andreas och Sanne för lånet!

TACK SNÄLLA HEMLIGA VÄN!!! Åhh, som en extra julafton var det idag när jag kom hem och lyfte på locket till brevlådan och såg att MIN påse hade kommit. Som megajulafton blev det att öppna påsen! Inte bara jag utan också mina två barn blev alldeles spralliga över vad påsen innehöll. Min dotter som är sju år tyckte att det borde finnas samma sak för barn, jag förstår henne. Tack ännu en gång, det ÄR en lyxpåse!!! Kram till dig!

För tydlighetens skull (det är svårt att få med allt på bild) vill jag skriva vad jag fick:

Tepåsar, magnetbokmärke, kylskåpsmagnet, nagellack, nagelfil, lypsyl med somrig färg(=rosa), Sodukotidning, Kommisare Morse-film, choklad, choklad, tyg, tyg, två böcker på skiva och framförallt två böcker Denise Minas Blodsarv och Mary Ann Shaffers Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap.

Jag ska villigt erkänna att jag väntat på denna bok, jag gillar Elizabeth George och hennes författarskap. Jag har läst alla hennes deckare och har bara blivit besviken en gång och lite förvånad en gång. Förvåningen var över förra boken i serien om Thomas Lynley och Barbara Havers, radarparet från New Scotland Yard. Den handlade nästan inte alls om dem utan om en massa andra människor, det blev inte alls samma sak. Eftersom jag då väntat mig att få mig en Lynley-Havers-deckare till livs blev jag förvånad (och lite besvike)n när det inte alls var det. Sedan är det en bok jag blivit riktigt besviken på och det var en, kommer tyvärr inte ihåg titeln, där en av Lynleys bästa vänner försöker lösa ett mordfall själv, inte alls bra, ett riktigt lågvattenmärke enligt mig.

Men Stråk av rött lämnade mig inte besviken. Det är egentligen inte Lynley som är den som är huvudutredare av mordet, som sker i början av boken. Men han befinner sig på plats när det händer och får således vara behjälplig, han är dock inte alls villig i början då han egentligen är ute och vandrar längs Cornwalls kust för att få perspektiv på sin hustrus död. Det är dock Lynley som hittar kroppen och på så sätt är han först misstänkt, men sedan indragen som utredare. Till hans förvåning dyker plötsligt hans partner Barbara Havers upp från London för att hjälpa till med utredningen. Hon håller också lite koll på sin överordnade för att se hur han egentligen mår.

Boken har fantastiska beskrivningar om naturen i Cornwall, surfing, tillverkning av surfingbrädor och en massa annat. Men det blir nästan lite mycket vybeskrivningar, nog låter det vackert men någon måtta får det faktiskt vara. Om man hoppar över lite sådant så är historien i sig inte alls dum och det är om inte annat trevligt att stifta bekantskap med de två otroligt olika poliserna som kompletterar varandra så väl.

Jag är väldigt förtjust i engelska deckare. Svenska också. Har inte läst något av Johan Theorin eller John Ajvide Lindqvist. Skulle även gärna läsa Sista kulan sparar jag åt grannen och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap .

Hoppas du fått lite hjälp på traven. Tack för att du frågar!

·       Har du någon önskebok?

Inte direkt.

Rasister, orättvisor och svält.