I gårdagens DN.KULTUR Boklördag bjuds det på en otroligt aktuell novell av Cecilia Davidsson. Här hittar du den https://www.dn.se/kultur/det-ar-pa-riktigt-las-cecilia-davidssons-nyskrivna-novell/

Kanske finns det en igenkänningsfaktor om livet i pandemi?

Tydligen har jag köpt Män som hatar kvinnor i februari 2007, på bokrean alltså. Då hade redan andra delen, Flickan som lekte med elden, i Stieg Larssons trilogi om Mikael Blomkvist kommit ut. Jag vet att jag slukade böckerna med hull och hår, alla tre, den tredje heter för övrigt Luftslottet som sprängdes, och jag minns också att en bekant sa till mig när jag berättade att jag köpt Män som hatar kvinnor: "Lyllos dig som inte läst den än!" Jag fattade inte vad han menade, det hade aldrig någon sagt till mig tidigare för jag har alltid varit den mest läsande i alla umgängen, när jag hade läst den förstod jag vad han menade. Jag har använt de orden många gånger när jag har hört att någon inte ännu har läst en riktigt bra bok. För det är ju så att en riktigt bra bok är inte lika bra när man läser om dem, så är det definitivt med Män som hatar kvinnor. Det är fortfarande en riktigt bra bok men jag har redan läst den, jag har sett filmatiseringen och jag har ständigt Mikael Nyqvist i huvudet när jag ser Mikael Blomkvist framför mig och alla de andra fantastiska rollprestationer var i filmatiseringen. 

Anledningen att jag läst om boken just nu är att även den hör till litteraturkursen jag läser och jag ska inte sticka under stol med att jag helt klart kommer läsa de andra två böckerna i serien så snart tid finns. 

Journalisten Mikael Blomkvist blir dömd till fängels och böter för förtal gällande en artikel han skrivit och publicerat i magasinet Millennium som han äger tillsammans med bästa vännen Erika Berger och ytterligare en person. Detta gör att han bestämmer sig för att ta en time out och i samma vända får han erbjudande om att skriva en biografi över en av Sveriges största finansfamiljer, familjen Vanger. Det är patriarkaten Henrik Vanger, nu åldrad och pensionerad, som ber Mikael göra det. Det visar sig dock att det ska vara en täckmantel för det han egentligen vill att Mikael ska forska i, Henriks då 16-åriga brorsbarnbarn, Harriet, som försvann 40 år tidigare utan att lämna ett enda spår efter sig. Till sin hjälp får Mikael Lisbeth Salander, en vansinnigt bra researcher och hacker. Ledtrådarna leder dem landet runt och även utanför Sveriges gränser. Samtidigt som de nystar i historien vad som egentligen hänt med Harriet kommer fasansfulla saker upp till ytan, sådant som ingen familj vill skylta med. 

Som jag nämnde tidigare är Män som hatar kvinnor fortfarande en riktigt bra bok! Har du inte läst den? Lyllos dig! Har du läst den, ge den gärna en omläsning det är den helt klart värd. Nu åker mitt exemplar in i bokhyllan igen så får vi se om jag plockar fram den om 14 år igen. 

Jag får återknyta bekantskaper mest hela tiden nu för tiden. Det har varit Christer Wijk, paret Bure, fröken Smilla och flera andra, nu senast är det Kurt Wallender jag hängt med i ett blåsigt Ystad i Mördare utan ansikte, även den boken till kursen jag läser. 

Jag minns att jag gillade böckerna om Wallander av Henning Mankell när det begav sig, bäst var Steget efter. Jag måste säga att jag fortfarnde gillar Wallander, ser dock Rolf Lassgård framför mig när jag läser boken då jag anser att han gjorde en förträfflig rolltolkning av den något överviktiga skånepolisen. 

En blåsig natt kan en äldre man på landet inte sova, han vankar oroligt runt i sovrummet och får en känsla av att något inte stämmer i granngården. Det visar sig att han rätt för i granngårdens sovrum ligger grannarna, Maria och Johannes Lövgren svårt misshandlade, mannen är död men kvinnan lever fortfarande och tas till sjukhus och polisen hoppas att hon ska överleva och kunna peka ut gärningsmännen. Man är övertygad om att det är flera gärningsmän på grund av det grova våld de gamla paret har utsatts för. Det enda Maria yttrar innan även hon avlider är: "Utlänningar". Strax efter att det kommit ut i pressen så brinner en flyktingförläggning på den skånska slätten. 

Det blir en långdragen utredning för Wallander och hans kollegor. De måste dessutom avsätta resurser för att utreda de främlingsfientliga brott som sker parallellt med mordutredningen. 

Jag blir mörkrädd när jag läser om den främlingsfientlighet som fanns i Sverige, och kanske särskilt i vissa kommuner i Skåne, tidigt 1990-tal när Mördare utan ansikte skrevs och kan onekligen dra paralleller till dagen samhälle, närmare 30 år senare. 

Om du redan läst Mördare utan ansikte, läs den igen, det är den värd, om du inte än läst Mankells böcker så passa på nu för de finns i nyutgåva hos Leopard förlag. 

Jag vill tipsa om två fantastiska kokböcker av samma författare, dietisten Hanna Olvenmark, det är Portionen under tian och Portionen under tian, 300-kronors veckorna. Två inspirerande böcker med klimatsmart, billig och vegetarisk mat, vansinnigt inspirerande och goda recept. Jag har gett ett exemplar av den först nämnda till min äldsta vän och hon är lika frälst som jag. Jag har också gett ett exemplar till en av dotterns kompisar när hon flyttade hemifrån för att börja plugga.
Två heta boktips till köket är helgens boktips, dessutom finns 300-kronors veckorna  på bokrean just nu.

Jag vill börja med att säga att originaltiteln på denna bok är vacker som en smäktande sommarvind; Frøken Smillas fornemmelse av sne. Sen vill jag också säga att det var mycket intressant att åter läsa denna vackert skrivna bok av Peter Høeg, jag läste den första gången i mitten/slutet av 1990-talet när den först publicerades. Jag minns att jag då tyckte väldigt mycket om den och det blev en favorit. När jag nu läste om den, inför min tidigare nämnda litteraturkurs, var jag inte lika imponerad. Språket är, som sagt, väldigt vackert men den är alldeles för lång. Høeg hade lätt kunnat korta av den med minst hundra sidor och den hade ändå varit bra. 

Smilla, en 37-årig grönländska i Köpenhamn. Inga barn, ingen kärlek, ett mycket ansträngt förhållande till sin pappa kändisläkaren och med en mamma som bara försvann när Smilla var i lågstadieåldern. Innan mammans försvinnande bodde Smilla på Grönland men efter det fick hon flytta till sin pappa i Köpenhamn. Smilla har en särskild förmåga, förvärvad genom sin uppväxt på Grönland och genom studier, att läsa av snö och is. 

När den sexåriga grannpojken Esajas hittas död, halkat av ett hustak och hittas död på marken, misstänker Smilla direkt att det inte står rätt till. Detta genom spår i snön på taket och även genom de spår som finns på taket. Polisen väljer dock att titta åt ett annat håll och förklarar det som en olycka. Detta gör att Smilla själv tar upp jakten på mördaren. Till sin hjälp har hon grannen Mekanikern, som precis som Smilla varit vän med Esajas. Jakten leder Smilla genom Köpenhamn och vidare till Grönland. 

En vackert målad bok men med en krånglig historia. Jag är glad att jag läste om boken, det hade jag inte gjort om den inte tillhört kurslitteraturen, men den kommer inte att läsas om och om igen. 

Om man är intresserad att läsa Fröken Smillas känsla för snö så finns den i en nyutgivning hos förlaget. 

                 Bild från förlaget

Idag, Internationella kvinnodagen, hade ABF boktips tillsammans med Eskilstuna stadsbibliotek via Zoom. Tipsen gick i andan för dagen och hade en stor bredd; alltifrån barnböcker, via tecknade böcker till romaner. Mycket givande och flera bra tips.