Johanna Mo´s tredje deckare om Hanna Duncker och hennes kollegor vid Kalmarpolisen är Mittlandet. 1999 tar ett gäng unga glada 19-åringar studenten och bestämmer sig för att spendera natten i ett ödetorp i Mittlandsskogen på Öland. Dagen efter är en av ungdomarna, Mikael, försvunnen. Hans mamma och syster lever länge på hoppet om att han är vid liv tills systern till slut landar i att brodern är död. Mamman vill dock inte förstå detta. I nutid hittas benen av en människa i Mittlandsskogen och misstankarna går snabbt till vem det kan vara och Hanna och hennes kollegor får i uppdrag att lösa det kalla fallet. 

Boken går mellan den sista dagen i Mikalels liv och nuet med Hannas privata bekymmer och oro. 

Mittlandet är otroligt spännande och jag läste ut den på ett dygn, den gick som inte att släppa. Jag har tyckt om de tidigare böckerna i serien, Ölandsbrotten, också men den här är helt klart den bästa. Nu ser jag fram emot nästa år och nästa bok i serien. 

Var jag läst Mittlandet? Hemma på Öland förstås. 

                                             Bild från förlaget

Är du helt ointresserad av feel good så sluta läs nu. Är du något så när intresserad så fortsätt läs så länge du vill. Är du mycket intresserad av feel good är det här ett inlägg du kan hoppa över men läs gärna boken 

Martha, frivillig arbetare på det lokala bibilioteket i en engelsk kuststad, lever kvar i föräldrahemmet efter föräldrarnas bortgång, en samlare av stora slag, en stukad kvinna som säger ja till allt alla, verkligen alla, ber henne om. Hon tvättar i månader en bekants kläder, och stryker dem, för att kvinnans tvättmaskin är trasig, hon lagar trasiga saker till skolans teateruppsättningar, hon tar hand om guldfiskar i skålar och vattnar någons växter i månader trots att ägaren är hemma, hennes lillasyster utnyttjar sin syster så mycket som möjligt och så vidare. Jag, som läsare, blir galen på Martha! "Sträck på dig, säg för fan ifrån!", tänker jag och fortsätter med boken. 

En kväll får hon plötsligt ett paket med en trasig bok och det är vändningen på Marthas liv. Boken är från hennes älskade mormor Zelda och har en personlig hälsning skriven på försättsbladet som är daterad flera år efter att mormodern dött. Detta gör Martha mycket, mycket konfunderad. Hon börjar forska i var boken kommer ifrån och den ena ledtråden leder till den andra. Medan hon luskar i detta, trots sin systers hat kring det, finner hon en antikvariatägare som hjälper henne på vägen. 

Det är feel good så det heter duga! Jag har läst sånt förr men det här var ett lågvattenmärke, men är man inbiten läsare av genren tycker man nog att The Library of Lost and Found är helt okej. Den finns även på svenska med titeln I hjärtats bibliotek, jag kan säga att den titeln ger mig kräkkänsla!