Jag har rätt mycket med mig själv just nu men mitt i allt det är jag alldeles uppe i allt kring valet. DN var legat på köksbordet hela dagen men först nu, efter 22:00, finner jag ro att bläddra i den. Först ser jag Heidi Fried och allt hon gör och på B-delens framsida har Jonas Hassan Khemiri skrivit en kort debatt/essä som är så skrämmande vacker och sann.
Kulturtanten i mig blir varm, den unga röda politikern i mig blir ännu varmare och mamman i mig brinner inför valet imorgon och det Hassan Khemiris debatt/essä säger.

Igår kring lunch stod jag på biblioteket här i Eskilstuna och efterfrågade Mörkögda augustinatt av Maria Lang, den hade de inte längre. För gammal, hade utgått ur sortimentet. Det gjorde inget, det var ett spontanryck att läsa den nu när augusti är här med sina mörka kvällar och nätter. Väl hemma googlade jag för att se om den gick att hitta begagnad och när jag såg utgåvorna av den kom jag på att den har ju min ena syster. Jag ringde direkt och mycket riktigt hade hon den i sin bokhylla, på med träskorna och dit och hämtade den (till saken hör att den systern bor 200 meter från mig).

Och nu har jag läst ut den, ett dygn efter att jag stod och frågade efter den på biblioteket. Jag har läst Mörkögda augustinatt en gång förr, för ungefär 30 år sedan och kom inte ihåg någonting mer än titeln. Det är som vanligt av Lang en deckare med Puck Bure som huvudperson. Tillsammans med nyfödda dottern Pyret ska hon spendera några veckor i en bekants, tant Ottie, stuga i Uppland medan Ottie själv reser runt i Spanien. Med sig har hon barnflickan Meta som är sjutton år och ständigt förälskad i någon. Pucks make Einar ska jobba i veckorna och komma ut på helgerna. Puck, Meta och Pyret hinner inte mer än installera sig i stugan innnan märkligheterna startar och redan första helgen är ett mord ett faktum. Det är den rika granntanten Adéle Renman som blir förgiftad under en kräftskiva som hon bjudit till. På kräftskivan deltar hela grannskapet inklusiver Puck, Einar och Meta. Einars barndomsvän Christer Wijk ombedes komma och mordet börjar utredas. 

Det är en klassisk pusseldeckare berättad av Puck. Lang kan sin sak och det är en riktigt bra deckare. Det roliga är att i inledningen skrivs ett brev av Ottie till Puck som är daterat lördagen den 4 augusti, precis som det var igår när jag började läsa Mörkögda augustinatt. 

Vill du ha en klassik lättläst deckare rekommenderas boken varmt, dessutom är det juste att läsa om femtiotalet och dess sätt att ta hand om spädbarn, inga datorer, rökning både här och var och bara fasta telefoner. 

Själv ska jag kvista hem till syrran igen och inventera hennes Lang-bestånd för jag vill läsa flera. 

Peter May har kommit med en ny bok I'll keep you safe, den har just kommit på svenska med titeln Harris tweed, och den är precis lika bra som alla hans tidigare böcker. 

Den här gången handlar det om paret Niamh och Ruairdh Macfarlane som driver ett företag som väver tweed på Yttre Hebriderna. De är på en klädmässa i Paris när Ruairdh åker iväg med en känd designer, som dessutom utpekats som hans älskarinna, och blir sprängd i bitar. Niamh blir vittne till det hela och hennes värld går i bitar. Man får som läsare sedan följa utredningen kring sprängningen, först i Paris och sedan på Hebriderna när Nimah åkt hem, då är det ett allvetande berättarperspektiv och även Nimah och Ruairidhs bakgrundshistoria och då berätta ur ett jag-perspektiv med Nimah som berättare. 

Det är en spännande bok! Återigen har May skrivit sådana miljöbeskrivningar om Hebriderna så att man som läsare är där. Läs I'll keep you safe, på svenska eller engelska, du kommer inte bli besviken!

Full av förväntan var jag när jag började läsa Mysteriet på Ashtall av Jessica Fellows, inte lika entusiastisk var jag när jag väl var klar.  Den har presenterats som en deckare i Christies fotspår i Downton Abbey-miljö vilket bådade gott. Dock tycker jag att den är två hundra sidor för lång och ytterst omständig.

Året är 1920 och Louisa som är bokens huvudperson är en fattig flicka från London som tillsammans med sin mamma arbetar som tvätterska. Pappan är död och när han försvann dök en elak farbror upp som vill sälja Louisa för att kunna betala av sina skulder. Louisa lyckas fly från detta och får genom en vän en plats som barnflicka på ett gods, Ashton manor, på landsbygden. Äldsta barnet i familjen är Nancy som är jämgammal med Louisa. De fattar tycke för varandra och blir goda vänner. Nancy är mycket intresserad av deckarhistorier och har fastnat för en historia hon läst i tidningen om en kvinna som blivit ihjälslagen på ett tåg. Detta dras Louisa in i. 

Parallellt med historien om Louisa finns historien om Guy som är järnvägspolis och som blir inblandad i fallet med den ihjälslagna kvinnan. Detta leder, förstås, till att Louisa och Guy´s vägar korsas och tycke uppstår. 

Fellows har skrivit en gedigen bok, men den är alldeles för lång. Den hade vunnit på att kortas av rejält och inte ha så mycket lullull runt omkring. Tydligen är boken baserad på en verklig händelse som Fellows vävt en egen historia kring. 

Om du ska läsa den, nej, satsa på något bättre. 

Ofta trillar jag över ett tips här och där om böcker att läsa. Var jag hittade tipset om Vi som älskade vet jag inte men läst den har jag. Den handlar om Grace och Matt som träffas när Matt flyttar in i samma studentkorridor i New York som Grace redan bor i. Han har just flyttat från Kaliforninen till New York och hon har redan bott där ett år. Grace pluggar musik och spelar cello medans Matts ämne är foto. De två konstnärssjälarna finner varandra omedelbart, blir bästa vänner som hänger tillsammans jämt. Vänskapen övergår såsmåningom i något annat och de blir än mer oskiljbara. De upplever New York tillsammans och upptäcker allt som man kan göra gratis. När läsåret är på väg att ta slut får Matt erbjudande om en praktik via National Geografic i Sydamerikan och det är ett förslag han inte kan tacka nej till. Och där skiljs de åt, Grace och Matt, och en dag femton år senare råkar Matt se Grace i tunnelbanan precis hon kliver på ett tåg och försvinner iväg från honom. Detta leder till att han sätter in annons i en tidning för att återfinna henne. 

Vi som älskade är en kärleksroman, slutet är ganska självklart men den har många vindlingar och det är till och från vackert. 

Vill du läsa något lättsamt i sommar rekommenderas Vi som älskade varmt. 

När jag såg omslaget till Mördarens mamma associerade jag omedelbart till Mothering Sunday. När jag sedan läste baksidestexten var det allt annat än likt. Ida Linde har skrivit en tät skildring av en ensam mammas liv efter att sonen blivit dömd till mord. Mamman, Henrietta, har hela tiden levt ensam med sin pojke. Hon har inte burit honom inom sig utan han har kommit till henne som spädbarn, hur är mycket oklart. Henrietta nämner aldrig sin pojke vid namn, han är bara Min pojke. Henrietta blir inte förvånad när det plötsligt en dag polisen står utanför hennes dörr och meddelar att hennes pojke är anhållen för mord. Hela hennes värld vänds upp och ned för pojken är det enda hon har och det enda hon älskar. När pojken hamnar i fängelse besöker hon honom varje vecka, tar bussen i ur och skur för att hälsa på honom. I väntrummet sitter ofta en annan kvinna, Grace, som också är mamma till en mördare. De börjar trevande tala med varandra, tar bussen tillbaka från fängelset tillsammans, dricker kaffe på ett café tillsammans och en relation växer fram. Henrietta mår hela tiden dåligt över att hon är lycklig medan hennes son är olycklig. 

Romanen är stark! Som mamma gör det till och från ont i hjärtat och själen men Mördarens mamma är så otroligt stark och vacker. 

Vill man läsa något glatt är boken inte att rekommendera, men vill man läsa något vackert och starkt så ska man läsa boken. 

                      Bild från förlaget

Boken att läsa till nästa bokcirkel är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Att jag inte läst boken tidigare är för mig ett stort frågetecken. 

Det börjar i en lite seriebutik i Göteborg där en mohammedkarikatyr-tecknare ska föreläsa. I publiken finns tre unga islamister som bestämt sig för att spränga sig själva i lokalen efter att de dödat tecknaren. I fokus står den unga flickan som kallas Norah till att börja med, men det är inte hennes riktiga namn. Scenen som utspelar sig i den lilla butiken är gastkramande och som läsare är jag fast från första stund. Kvinnan vill avbryta i sista stund men blir hindrad av de två männen. 

Ett par år senare kontaktar flickan en författare och ber honom komma till henne på den rättpsykriatiskaklinik hon vårdas. Hon har läst författarens böcker och vill att han ska läsa det hon skrivit. Det hon skrivit är en berättelse om att hon kommer från framtiden. Hon har levt med föräldrarna i ett Sverige där man har ett medborgarkontrakt för alla muslimer och de som inte skriver på det räknas som motståndare mot Sverige och spärras in i något som kallas Kaningården. 

En vänskap växer fram mellan författaren och flickan, som egentligen är belgare och heter Annika, under den tid de träffas. Hon tar sig in i författarens medvetande och han har svårt att släppa henne och hennes historia om framtiden. 

Det är en roman om vad som skulle kunna hända och ibland tror jag som läsare att det verkligen hänt. Anyuru beskriver händelserna så väl, både attacken i butiken och det framtida samhället. En bok väl värd att läsa, tankeväckande och på ett sätt vacker. 

               Bild från förlaget

Ofta återvänder jag, som jag berättat om tidigare, till Agatha Christie och läser om och om igen. Denna gång hamnade valet på Ett karibiskt mysterium efter att ha läst Nemesis precis innan och Nemises utspelar sig året efter Ett karibiskt mysterium. 

Miss Marple är huvudfiguren i boken och denna gång är hon på semester i karibien. Hon bor på ett hotell ägt av ett yngre brittiskt par och gästerna är från hela världen men många britter finns i de olika rummen. Major Palgrave är en av gästerna som mycket gärna berättar om sitt liv i kolonierna och andra suspekta historier om mord och mördare. Detta leder till att han själv hittas död en morgon i sin bungalow. Detta mord är upptakten till hela boken. Vad är det som händer med den unga Molly som är en av ägarna till hotellet? Och vem är egentligen Lucky? Miss Marple får fullt upp och inkluderar slutligen den rike mr. Rafiel, en engelsk affärman i rullstol med ett fasligt humör, i sina undersökningar. 

Som de flesta av Christies deckare är det lättläst och underhållande. Miss Marple har alltid sin charm och Christies beskrivning av miljön gör det underhållande att läsa. 

Således ytterligare en deckare av Christie som jag rekommenderar varmt.