En skrivmaskin med enbart rött band i, en förklaring till det enbart röda bandet kommer längre fram i handlingen. 

En liten kommun i Norrbottens län. 

En liten stad med Älvsbyhus i majoritet.

En stad med ett bostadsområde som kallas Träsket, liksom en som kallas för Gräddhyllan.

En Polcirkel som fått ge namn till en bokcirkel.

En bokcirkel med fem unga kvinnor när historien tar sin början och fyra medelålderskvinnor när berättelsen tar sitt slut. 

En bokcirkel som börjar i sjuan på grundskolan och låter sig fortsätta genom flera år och landa i sommarlovet efter stundenten. 

En bokcirkel som kretsar precis kring Polcirkeln. 

1980 är det fem tonåringar väljer att som fritt val i sjuan ta på sig att skapa en bokcirkel. De träffas på biblioteket i Stenträsk en gång i veckan och diskuterar romaner för att få ett betyg i Fritt val. När högstadiet är slut fortsätter de fem unga kvinnorna att välja böcker och träffas och diskutera en fredag i månaden. De får låna läshörnan i barnbiblioteket för sina träffar och när de är klara låser de själva och lämnar nyckeln på Polisstationen. 

39 år senare påträffas en av medlemmarna i Polcirkeln  död, hon som varit försvunnen sedan 1980. Och då får man som läsare följa med på en tidsresa från 1980 till 2019, vad är det som hänt under tiden? Vilka val har medlemmarna i Polcikeln tagit och var är de idag? Och förutom dem, vad har andra i deras umgängeskrets tagit vägen, levt och gjort?

Vilken upplevelse Polcirkeln varit! 1998 kom Liza Marklunds Sprängaren ut och jag minns att jag tyckte att den boken var en riktigt bra deckare. Sedan kom jag att tycka att Marklunds böcker hade en bra handling men att språket var rena slasksvenskan och jag slutade läsa Marklunds böcker. Men sen vet jag att jag lyssnade på en eller annan bok med Anniika Bengtzon när Katarina Everlöf läste dem och jag kände återigen att handlingen var väl värd att ta till mig och lyssna på. 

Nu var Polcirkeln en bok som rekommnderas varmt både ifrån kompisar och från boksidor och jag är väldigt glad att jag valde att lyssna på boken i Lo Kauppis tolkning och jag vill bara säga WOW! Marklunds spårk har utvecklats för att ibland bli lite överdrivet " jag har läst på och lärt mig" . Men mest av allt har hon bara skrivit och lockat med oss läsare! För jag vill återkomma till Stenträsk och karaktärerna som lever och bor där. Och det är jävligt modigt av Marklund att ha en karaktär som är Sverigedemokrat, som förvisso inte är ifrågasatt och som i sin ungdom inte är byns bästa barn. 

Jag vill rekommendera Polcirkeln och särskilt i Lo Kauppis uppläsning för jösses vad bra hon förmedlar Marklunds ord och dialoger. 

                                                         Bild från förlaget