Bild från förlaget

Med ett språk som förför mig läser jag Och havet gav igen av Malin Haawind. Det är fortsättningen på historien om Dagmar och Holger som träffades i Dagmars Slite på Gotland och flyttade till Holgers Tjörn i De kom från öar. 

Det ärn 1950-tal och Dagmar är gravid med sitt andra barn när boken tar sin början. Holger är på sjön stora delar av året så hon är ensam med hem, barn och sina tankar. Hon bor ovanför svärfadern och hans fru och känner sig alltid påpassad av sin svärmor.

Avbrotten som blir när Holger kommer hem fina för Dagmar men samtidigt mycket besvärliga. Fina för hon känner en tillhörighet till Holger och en kärlek tittar fram då och då, besvärliga då Holgers alkholkonsumtion övergår i ett missbruk. 

Samtidigt fortsätter Dagmars ursprungsfamiljs liv i Slite, i Visby, i Södertälje och lite var stans. Hon längtar till dem tidvis men blir mer och mer hemma på Tjörn. Hon fortsätter bada på nätterna och när hon inte kan det sitter hon på balkongen och röker på nätterna och försöker tänka ut hur de ska kunna förändra sitt liv för att Holger inte ska supa ihjäl sig. 

Jag tyckte om De kom från öar och det var med glädje jag såg att del två, av tre, hade utgivits och när jag nu läst Och havet gav igen är jag alldels uppfylld! Jag ser också flera likheter med Kristina Sandbergs trilolig om Maj och hennes Tomas. Dagmar och Maj som kämpar för att hålla familjen under armarna medans deras makar tar djupare och djupare klunkar ur flaskan. Två starka kvinnor i folkhemmets Sverige. Jag ser fram emot den avslutande delen i trilogin om Dagmar och Holger, ser fram emot vad som ska hända och att få återvända till Haawinds språk.