Jag hade inget att läsa denna grå höstdag och jag började då kolla vilka böcker jag hade sparade hos Nextory och där hade jag Johan Theorins Swedish Love -filmhelgen. Boken kallas för kortroman, 134 sidor är den och den på ett sätt som en novell. 

Det är genom två personer man som läsare får följa med i handlingen; Venus och Linnéa. Venus är erfaren porrskådis som varit borta från branschen i fem år och Linnéa är Amatör. Uttagen av Ted som är regissör, manusansvarig (i den mån det finns ett manus), skådespelare och allt-i-allo. Venus arbetar som vårdbiträde eftera att drömmen om att bli sjuksköterska skjutits i sank och blir kontaktad av Ted som kommit på den eminenta idén att livestreama en porrfilm. Inte hela på en gång utan uppdelad under en helg. Prenumeranterna på sidan, Swedishlove.se, har fått rösta fram vilken av Teds gamla stjärnor de vill ha med i filmen samt vilken titel de ska spela in. Valet har fallit på Venus och på Herr Arnes penningar som döpts om till Herr Arnes penisar. Dessutom ska det vara med Amatörer vilka Ted själv valt ut via den klubb han äger. Två tjejer, Linnéa och Agnes, och en kille, Olof. 

De två berättarperspektiven hakar i varandra och det är en välberättad historia. Den är lite som en deckare med berättarsättet  "det slutna rummet" men utan att någon dör. Den är också som en novell med tillbakablickar, gedigna personporträtt och en vändning i slutet som gör att det blir en helt annan historia. 

Läs Swedish Love -filmhelgen, den tar max ett par timmar att läsa och den är väl värd att läsa. 

Tredje delen i Samuel Björks serie om poliserna i Oslo med Munch och Mia Krüger i huvudrollerna heter Pojken i snön, originaltiteln är Gutten som elsket rådyr. Jag gillar den norska titeln bättre, mer målande än den svenska. 

Precis som sina föregångare, Det hänger en ängel ensam i skogen och Ugglan dödar bara natten är det ett väldigt speciellt fall detektiverna får på halsen. I en enslig fjällsjö hittas en ung kvinna iförd full balettutstyrsel död. Det ser ut som kvinnan gått själv genom skogen till sjön där hon blivit mördad med en injektion kylarvätska rakt in i hjärtat innan hon dumpats i sjön. Många märkliga tecken kring dödsfallet gör att den gamla gruppen kring Munch återigen sätts ihop för att lösa fallet. Knappt har de börjat nysta i mysteriet innan ett nytt offer hittas, även det med märkliga omständigheter. 

Som vanligt får man följa polisarbetet och utredarnas privatliv, i den mån de har något. Som vanligt är det ganska råa skildringar av morden och allt omkring, men Pojken i snön är inte alls lika bra som sina två föregångare. Den är spännande till och från men den håller inte alls samma kvalitet, jag upplever en och annan lös tråd och annat som inte går på djupet.  Om Björk skriver fler hoppas jag på samma kvalitet som på de två första böckerna. 

                                     Bild från förlaget 

Sonen som är en pappa har skrivit en bok om sin relation till sin pappa som är en farfar, sin syster om är en mamma, sin flickvän som är en mamma och sina barn som bara är barn.

Hon som skriver inlägget är en dotter som är en fru, en mamma, en faster, en moster, en vän, en kollega och så mycket mer. Hon som skriver inlägget fastnade för Pappaklausulen älskade sättet den skrivits på. Hon som skriver inlägget känner ett flyt i texten som var länge sedan hon kände. Hon tycker att sonen som är en pappa är en fantastisk författare. 

                                   Bild från förlaget

Jonas Hassen Khemiri har skrivit denna fantastiska bok som handlar om småbarnspappan som är föräldraledig och har en pappa som bor utomlands men som kommer hem två gånger om året för att han inte ska registreras som utvandrad, han vill ha den svenska sjukvården då han anser sig mycket sjuk. Pappan kommer hem till Stockholm och är ständigt besviken på sin son och delvis på sin dotter. Föredetta frun är inget han vill prata om, hon har ju lämnat honom som är så fantastisk. Sonen är en besvikelse som är föräldraledig istället för att jobba och lever på sin flickvän som jobbar, vad är det för karl? Dottern har ett barn som hon inte träffar och är gravid med fel man. Pappan som är en farfar anser att allt är fel, utom det han gör. 

Sonen som är en pappa tycker jag känner sig otillräcklig fast att han är en engagerad pappa. Lite bitter, alltid ett projekt på gång som han vill göra istället för att fortsätta med sin firma där han bokför. 

Författaren har skrivit en bok med fantastiska personporträtt. Det är ibland svårt att förstå om Pappaklausulen ska vara rolig eller tragisk, men det gör den ännu bättre. Pappaklausulen lästes till bokcirkeln i måndags och en av oss sju i bokcirkeln hade lyssnat på boken. Boken lästes upp av författarens bror och hon som lyssnat på den upplevde den som en rolig bok på sättet som den lästes upp. En annan av oss tyckte absolut inte om sättet den var skriven på, tyckte det blev svårt att hålla reda på alla personer i boken. 

Jag rekommenderar Pappaklausulen varmt! Jonas Hassen Khemiris författarskap har jag följt sedan han debuterade med Ett öga rött och han blir bara bättre och bättre. 

För inte alls länge sedan läste jag Homo Sapienne av den grönländska författaren Niviaq Korneliussen, den boken utspelar sig i Nuuk på Grönland och nu har jag läst Flickan utan hud som också utspelar sig på Grönland och mest i Nuuk men även ute på den grönländska landsbygden, dock en helt annan genre än Homo Sapienne. Boken utspelar sig i nutid parallellt med 1973 då Nuuk hette Godthåb, det danska namnet på Nuuk. 

Flickan utan hud är en rå deckare med en otäck verklighet invävd i handlingen. I nutid flyttar dansken Mattew till Nuuk för att komma bort från sin verklighet och istället börja om på Grönland. Han är journalist och äventyret börjar när han får i uppdrag att skriva om en mumie som hittats på isen en bit utanför Nuuk. Experter misstänker att den döda har anor från flera hundra år tillbaka i tiden och arkeologerna gnuggar händerna åt upptäckten, sanningen är dock en annan. Samtidigt hittas en person dödad och sättet som mordet har gått till på liknar ett antal mord som skedde på 1970-talet och där finns pararellhandlingen. 1973 får man följa polsen Jakob, som även han är inflyttad från Danmark. Jakob är polis och utreder de bestialiska morden där flera män dödats. 

Mattew börjar luska i det mord som skett idag och de på 1970-talet och hittar fler och fler pusselbitar, bland annat får han i sin hand en anteckningsbok som Jakob haft på 70-talet. Var Jakob själv är, är det dock ingen som vet. Han försvann spårlöst någon gång 1973. Mattew får hjälp av den nyligen ur fängelse utsläppta inuitkvinnan Tupaarnaq. Hon har kunskaper om Grönland och dess historia som Mattew inte har en aning om. 

Det är en spännade bok som författaren Mads Peder Nordbo har skrivit, lite väl grov ibland för mig. Men det är en historia om håller och vävs ihop snyggt. Kanske en bok att läsa i höstmörkret?

                                            Bild från förlaget

Ibland ramlar jag över böcker som jag vill läsa, var jag ramlat över dem glömmer jag oftast men de står på vänt i min bokhylla eller finns nedladdade i Nextory-appen och väntar på att bli lästa. Jag har just spenderat en vecka i vårt nyköpta hus på Öland tillsammans med min man. Inga barn, ingen TV, inget internet bara tid att läsa. Först ut att läsas blev Samuel Bjørks Det hänger en ängel ensam i skogen. Samuel Bjørks är pseudonymen för den norske författaren Frode Sander Øien som tidigare gett ut två böcker i sitt riktiga namn. Det hänger en ängel ensam i skogen är en deckare av det lite hemskare slaget till och från. Huvudpersonerna är Hoger Munch, en 55-årig polis i Oslo som storröker och helst av allt bara vill vara morfar åt sitt barnbarn Marion. Hans närmaste kollega är den instabila Mia Krüger som dragit sig tillbaka till en enslig ö för att få ensamhet och för att avsluta sitt liv. Detta då hon är helt ensam i livet efter att hennes tvillingsyster dött av en överdos heroin några år tidigare och föräldrarna och hennes älskade farmor inte heller finns kvar i livet. Till ön kommer dock Holger som fått ett ytterst märkligt mordfall på halsen och han och hans övriga team behöver Mias specialkompetens. Motvilligt kommer Mia tillbaka efter att fått sett bilder på liket och mordplatsen. Holger, Mia och övriga teamet runt dem, alla tydliga karaktärer, börjar nysta i fallet och får fram mer och mer udda saker. Ganska snart står det klart att allt är riktat mot en i teamet. När Det hänger en ängel ensam i skogen tog slut var jag raskt till biblioteket i Färjestaden och fixade lånekort och lånade del två om samma poliser. Den heter Ugglan dödar bara om natten och är om än mer udda än Det hänger en ängel ensam i skogen. I Ugglan dödar bara om natten hittas en ung flicka iklädd blond peruk, och inget annat, död i skogen. Hon är lagd inom ett pentagram och är arrangerat lagd. Således har teamet med Holger Munch i spetsen fått ytterligare ett knepigt fall att lösa. Denna gång leder det dem till en handelsträdgård som drivs av en kvinna som dessutom tar hand om barn som är familjehemsplacerade men inte kunnat stanna i familjehemmen. Det är utslagna flickor som inte har någon annan fristad i livet. Även Ugglan dödar bara om natten är det spännande till och från men vissa delar håller inte. Dock är den läsvärd precis som Det hänger en ängel ensam i skogen är. Således rekommenderar jag dessa deckare varmt. Läs dem med tända ljus nedkrupen under en filt, men är du mörkrädd ska du nog låta bli dem.

Semestervecka och uppe tidig. Ligger i dotterns säng en stund innan hon ska iväg och läser Edith Södergrens Vierge moderne för henne, hon som är en ung kvinna med integritet och stark självständighet. Vilken underbar start på en grå onsdag!

Aldrig att jag skulle ha kommit på tanken att läsa något av Alex Schulman, jag gillar ju inte honom. Men Catarina i bokcirkeln valde Schulmans Bränna alla mina brev till bokcirkeln. Och är det valt, då läser vi. Nu är jag mycket glad att jag läst Bränn alla mina brev och att jag har fått diskutera den i bokcirkeln och med min man. 

Schulman är tydlig med att det är en roman och att alla händelser inte sker i kronologisk ordning och det diskuterade vi i bokcirkeln. Men som vi alla vet, som läser en del, måste en författare då och då ändra i ordningen när de använder sanna historier som grund. För Schulman skriver om den sanna historien om sin morfar, Sven Stolpe, sin mormor, Karin Stolpe, och hennes affär med Olof Lagercrantz. Han skriver om den vrede hans morfar bar på och som författaren själv har ärvt och det är där Bränn alla mina brev börjar, med författarens vrede. Han vill utröna var den kommer ifrån och börjar forska i sin mammas föräldrar och deras realtion. Som läsare är man i Sigtuna 1932 där Karin träffar Olof när hon är där med sin man, man är i Filipstad 1988 när Alex Schulman själv är 12 år och är hos mormor och morfar och man är idag när Schulman forskar i vad som egentligen hände. 

Tänk att få läsa delar ur Olof Lagercrantz dagbok och kärleksbrev han skrev till Karin, hans livs kärlek. Jag har aldrig fått, eller skrivit, ett kärleksbrev men jag har läst oändligt många genom litteraturen men aldrig har jag förr läst ett högt för min man. Det gjorde jag med Olofs sista brev till Karin och min man blev lika förförd som jag. 

Att Schulman har ett fantastiskt språk som flyter och värmer när jag läser gör boken ännu bättre. Mina fördomar om Schulman har fått sig en liten spricka, jag får ge honom en chans till, kanske...

Läs Bränn alla mina brev och njut av en vacker kärlekshistoria, möt en tyrann i Sven Stolpe och en ödmjuk Alex Schulman. 

                                           Bild från förlaget

Jag har just avslutat den triologin av Jenny Colgan om det lilla caféet på den skotska ön Muer. Böckerna heter The Café by teh Sea (Sommar på den lilla ön i havet), The Endless Beach (Tillbaka till den lilla ön i havet) och Christmas on the Island (Julafton på den lilla ön i havet). 

Det är lättsam litteratur och det känns som att Colgan ibland haft lite bråttom i sitt bokskrivande och glömt bort vissa detaljer från bok ett till bok två och tre, men det gör inte så mycket. Böckerna handlar om Flora som lämnat sin barndomsö hals över huvud tre år tidigare för att bosätta sig i London. Hon har aldrig ens tänkt tanken på att hälsa på familjen som finns kvar på ön, än mindre flytta tillbaka. Men livet blir aldrig som man tänkt sig. Via sitt arbete på en mycket exklusiv advokatbyrå i London blir hon tvungen att åka hem till Muer och sin pappa, sina bröder och alla andra i det lilla samhället som tycker att hon övergett sin familj. Flora tar tjuren vid hornen och åker hem och det blir precis så hemskt som hon föreställt sig, iallafall till en början. Vartefter tiden går accepteras hon igen och hon får i uppdrag av sin arbetsgivares klient, Colton, att öppna upp ett litet café vid hamnen för att stärka den excentriska Coltons ställning bland öborna. Sagt och gjort, Flora får damma av sin döda mammas receptbok och sina egna kokkonster för att kunna driva caféet. Detta blir en sådan succé att hon till slut bestämmer sig för att stanna på Muer och fortsätta med caféet. Ett orosmoln på himlen är att Floras chef, den mystiske kvinnokarlen, Joel kommer efter hennet till Muer för att se hur hon klarar av uppdraget. Till saken hör att Flora varit hemligt förälskad i sin chef under flera år. 

Vill man läsa något som inte kräver någon som helst tankeverksamhet ska man läsa dessa böcker. De är ibland lite överdrivet beskrivande men vinner i längden. Jag gillar det karga landskapet och den värme som finns i samhället Colgan beskriver. Alla tar hand om varandra, från bönder till den nya läkaren som är flykting från Syrien. I den tredje boken tycker jag dock att Colgan läst lite väl mycket i E L James böcker om Mr. Grey, allt för många likheter i relationerna. Jag kan varmt rekommendera att lyssna på böckerna på engelska då det är den skotska Saraha Baron läser med inlevelse.