Agatha Christie och jag har ett långt förhållande och även om jag överger Christies böcker kommer jag alltid tillbaka som en trånsjuk tonåring. För när läslusten försvinner och jag inte vill läsa något kan Christies deckare alltid få mig tillbaka till läslusten. Så är det just nu. Därför har jag just precis nyss avslutat Mordet i prästgården, en riktig Miss Marple klassiker som jag troligen läst 10 gånger. Jag kan avundas Er som ännu inte funnit Agatha Christies deckare, lyllos Er som har så mycket oupptäckt att läsa. 

Mordet i prästgården är en klassisk pusseldeckare, förfinad och lugn. Det är överste Protheroe som hittas skjuten till döds i Sankt Mary Meads prästs arbetsrum, granne med Miss Marple. Ingen har hört något och ingen har sett något men död är översten. Polis kallas in och tillsammans med prästen Clemens börjar polisen nysta i gåtan. Nystar i gåtan gör även Miss Marple som ständigt ligger steget före polisen och det är hon som så smånigom löser mordet. 

Som jag trivs med dessa deckare, det är jag och boken var jag än är; hemma i sängen, på bussen, i ett väntrum, köket och var helst jag råkar vara. 

Om du aldrig läst Christie är Mordet i prästgården en bra introduktion, har du läst den förut? Strunta i det och läs den en gång till, det är den värd!

Idag när jag klev av stadsbussen på väg hem från jobbet så stod den plötsligt där; bokbussen! Fast jag varit på stadsbiblioteket ett par timmar innan fick jag glädjefnatt och var tvungen att göra ett besök i bokbussen. Vilken grej det är! En buss, här i Eskilstuna döpt till Alva, som åker omkring och servar ytterområdena med böcker och detta helt gratis. Jag har alltid varit bibliotekfrälst och den känslan försvinner inte i första taget och den ökades dessutom på av dagens höjdpunkt; bokbussen.
Tilläggas ska att min egen Saga var med mig, hon var inte lika lyrisk som sin mor men höll definitivt med om att bokbuss är bra.

Boken till denna veckas bokcirkel var Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler och jag är inte övertygad om dess storhet. 

Rosemary är universitetsstudenten som flyttat så långt bort från sina föräldrar som möjligt. Hon är en tyst person som undviker att tala om sin familj. Familjen som från början bestod av Rosemary, hennes föräldrar och två syskon, brorsan Lowell och syrran Fern. Både Lowell och Fern är borta ur Rosemarys liv sedan många år tillbaka och ingen vet vad som hänt, tror Rosemary iallafall. För det visar sig vartefter boken har sin gång, en seg gång, att föräldrarna vet vad som hänt syskonen och framför allt vad som hänt Fern. 

Jag tycker boken är seg och inte kommer någonstans förrän sista tredjedelen. Rosemary umgås i märkligt sällskap, hamnar i häkte, super sig full och studerar lite på en höft. Jag har svårt att fatta tycke för hennes karaktär och ändå tycker jag synd om henne när sanningen nystas upp. 

Tyvärr var jag sjuk när vi skulle diskutera boken så jag vet inte riktigt vad mina sex bokcirkelkompisar tyckte. 

Två böcker till om det lilla bageriet på strandpromenaden. Det skulle nog ha stannat vid den första för Sommar på strandpromenaden och Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden är lite tramsiga. Vissa stycken i beskrivningen om kärleken mellan Polly och Huckle är rena "wanna be" Fifty Shades. Fast kanske är jag krass. Men det blir som tramsigt i vissa delar av dessa böcker som jag inte tyckte fanns i första boken. Och ändå har jag läst dem!

Historien om Polly, Huckle, Kerensa, Reuben, de andra invånarna i den lilla kuststaden och framför allt Lunnefågeln Niel fortsätter. Det är sommar och Polly får plötsligt ny arbetsgivare när hennes arbetsgivare dör och hennes syster med söner tar över driften. Det leder till att Polly skaffar Nan the Van för att kunna sälja sitt eget bröd och inte jobba åt sin nya arbetsgivare. Huckle sköter honungen och är konsulent inom biodling. Självklart slutar Sommar på strandpromenaden lyckligt. 

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden handlar som titeln säger om vintern och julen. Lunnefågeln Neil har en central roll, det knakar i fogarna mellan Polly och Huckle. Det är kallt i fyren, Karensa har en överraskning utöver det vanliga och brödet säljer som smör i solsken. Och självklart är det ett lyckligt slut även på del tre. 

Roligast med alltihop är att jag kommit på att Karlsson på taket måste ha varit förebild för den storskrävlande Reuben! För precis som Karlsson är han störst, bäst och vackrast. Det är kul!!!

Som ni förstår rekommenderar jag inte de två fortsättningarna på Det lilla bageriet på Strandpromenaden. 

Ibland behövs enkel läsning, helt enkelt en feel good-bok. Jag visste att jag hade Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan låg i någon bokhög här hemma sedan över ett år, och som jag fick leta! Fördelen var att jag hittade en hel massa annat bra att läsa som bara legat på vänt och som jag helt enkelt glömt bort. 

Iallafall så blev det Det lilla bageriet på strandpromenaden jag började läsa och snabbt blev klar med. För den är en riktig feel good-bok och precis vad min trötta jobbhjärna behövde.

Polly har haft allt hon drömt om; ett blomstrande företag tillsammans med sin sambo, en toppmodern lägenhet i Plymouth och ett aktivt liv. Plötsligt rämnar fasaden och företagets konkurs är ett faktum, den fantastiska sambon vill att de ska ta en paus och Polly är plötsligt utan både arbete och bostad. Det är då hon hittar ett billigt kyffe ovanpå ett gammalt bageri i den lilla fiskestaden Mount Polbearne på Cornwalls kust. Hyresvärdinnan, en tvär äldre dam, är innehavare av samhällets enda bageri och allt hon säljer är fabriksbakat bröd, gamla smörgåsar och sega piroger. Och där har vi inledningen till denna bok. Polly, som alltid älskat att baka bröd, sätter igång att baka och på något vis lyckas hon få till ett samarbete med sin sura värdinna och succén är ett faktum. Dessutom träffar hon biodlaren Huckle och hans exentriska och snuskigt rika vän Reuben, två amerikaner som hamnat i Cornwall. Där har vi handlingen i stora drag. Men det är en fin berättelse som gjorde att jag genast tog mig till biblioteket och lånade del två om Polly och de andra filurerna i Mount Polbearne, för det finns tydligen tre böcker i serien om det lilla bageriet. 

Vill du läsa något riktig lättsamt men ändå fint, läs då Det lilla bageriet på strandpromenaden njut lite av den engelska kusten. 

Bild från förlaget

  J

Jag måste skriva om en mugg köpt på en resa som hör ihop med en bok som också köpts på en resa. Och de båda föremålen hör ihop i min själ och i mitt minne. 

1985 kommer filmen Out of Africa baserad på Karen Blixens självbiografiska roman. Meryl Streep och Robert Redford tog mig, då ung tonåring, med storm. Jag såg den inte 1985 först några år senare när Sveriges television sände filmen och jag satt med fingrarna på videon för att spela in filmen på VHS, det videobandet var välspelat efter att jag såg filmen otaliga gånger.

1992 är jag nitton år och besöker Karen Blixens farm utanför Nairobi i Kenya och jag är förtrollad. Inte bara i farmen, som sedan många år är ett muséeum, utan av Afrika. Dess röda jord på mina skor och världsdelens själ i min själ. Jag åker hem och läser Den afrikanska farmen, som Out of Africa heter på svenska och blir förtrollad av ett författarskap som jag tidigare inte mött. 

1997 anmäler jag mig till en läsecirkel om Karen Blixen på ABF här i Eskilstuna som jag halkar in som ledare för istället för deltagare. Som jag läste Blixten den hösten. 

Den sista oktober i år sätter jag åter mina fötter i Afrikas röda jord, denna gången i Kapstaden i Sydafrika. Och där hittar jag en mugg med trycket Out of Africa och nittonåringen är tillbaka med kärleken till en bok, en författare och en kontinent. Hemma igen; ett foto av muggen tillsammans med boken, muggen från Sydafrika och exemplaret av boken från Amsterdam. 

Ett av de vackraste citat jag vet är: I had a farm in Africa, at the foot of the Ngong Hills. Och det får avsluta denna kärleksförklaring till en bok, till en författare och till en kontinent som jag redan planerar nästa resa till.

Jag ska börja med att säga att jag måste åka till Vasa! För efter att ha läst Mikaela Nykvist bok Rök i fjärran är jag otroligt nyfiken på Vasa och dess omgivningar. Rök i fjärran är författarens debutbok och handlar om den stadsbranden i Wasa 1852 och händelsernas centrum finns Elna, skomakardottern, Amalia, handelsmandottern, och Alfred bondsonen. När Wasa står i lågor flyr hela stadens befolkning och de mest osannolika möten sker. Amalia som hela dagarna lever i tristess och lathet tillsammans med sin ogifta faster Francesca i faderns hus i Wasa, Elna som jobbar som piga för att dra in pengar till sin familj som består av Elna, två systrar och hennes far och Alfred som är bondsonen som ska ta över fädernegården en bit utanför Wasa. Det är till hans gård i byn Runsor bland andra Elna och Amalia hamnar tillsammans med Amalias faster och Elnas syster. Amalia upptäcker snart att hon är överflödig för att hon inte har någon som helst kunskap eller erfarenhet av arbete i kök och på en gård. Elna däremot finner snabbt sin plats som hjälpsam i köket och i skördearbetet. Alfred i sin tur har fått två unga vackra flickor i sitt hus och blir omedelbart betuttad i överklassflickan Amalia medans Elna slänger lystna blickar efter Alfred. Det är upptakten till denna mycket fina skildring över vad som kan hända när en kris uppstår. Alla i Wasa står utan bostad och Elna och hennes familj har turen att få tillfälligt tak över huvud hos Karlssons i Runsor. Det är en skildring över oro över vad som ska hända, var staden Wasa ska byggas upp och vardaglivet på 1800-talet. 

Jag är glad att jag fått möjligheten att läsa denna bok som jag fått från författaren som precis som jag är bokbloggare och litteraturintresserad. Jag är imponerad av hennes skrivande som hon gjort parallellt med sitt ordinare arbete och allt annat i livet. Hon flaggar dessutom om att det kommer en fortsättning på Rök i fjärran och den ser jag fram emot. 

                              Bok och bild från författaren

I have been on a wonderful trip to South Africa, around the Cape Town area. We lived in a village by the sea called Glencairn and one of the villages near by was Kalkbay. In Kalkbay they have the most wonderful book shop! A small shop with such quality that made me and my daughter, also a book worm, lyrical. They had new books but when you went upstairs they also had 2nd hand books. That would never happen here in Sweden. My daughter and I visited the shop with my son and my mother-in-law and we were all enchanted. For me it is so lovely to visit book stores abroad, it is a trip of it own.