Bild från förlaget

Jag såsar runt på biblioteket i Eskilstuna inför semestern och hittar Vi av Edgar Covera. En debutroman som jag på något sätt fastnar i fast jag tänker att jag inte är målgruppen den riktar sig till. 

Orlando är ensamstående pappa och kämpar med tiderna till dagis, till jobbet, hem från jobbet, hämtning från dagis och sen få ihop kvällarna med sonen Osip. Han är lärare men har sagt upp sig för att få tid till att skriva och arbetar istället på ett gruppboende.

Orlando är ett Vi med sonen, han är ett Vi med sina föräldrar, han är ett Vi med sin moster och kusin i Minsk och han är ett föredetta Vi med mamman till Osip. Han verkar inte vara den som tagit initiativ till skilsmässan men ju längre in i boken jag kommer undrar jag hur det egentligen är. Jag funderar också över namnet på romanens huvudperson Orlando, är det Orlando som en syftning till Virgina Wolfs Orlando som byter skepnad/kön/identitet i romanen med samma namn? För Orlando i Vi byter skepnad under handlingens gång några gånger. 

Vi är vacker, lågstämd och fin. Och även om jag inte är målgruppen som romanen riktar sig till uppskattar jag Vi och den historia som rullas fram. 

Läs Vi och få ett nutida porträtt över en ensamstående pappas vardag och hans brokiga, vackra, bakgrund. 

Jag är glad att jag såsade runt på biblioteket i Eskilstuna en varm dag i mitten av juli och hittade Vi på en hylla med nyheter, tack för det.