Bild från förlaget     

Snubblar över böcker tycks jag ständigt göra. Min 20-åriga dotter ringde och skrattade hur mycket som helst när jag läst The Seven Husbands of Evelyn Hugo, tydligen var den en riktig snackis i influenser-kretsar, något jag inte har en aning om. Nu har jag läst The Maid och den finns även på svenska, Städerskan. Jag måste säga att titeln på svenska klingar så mycket vackrare än på svenska. 

Molly en tjej runt tjugo plus är rumsstäderska på stadens fina hotell. Hon är uppvuxen med sin mormor, mamman narkoman och pappan säkert det samma när man läser mellan raderna. När man som läsare träffar Molly är mormor död sedan närmare 9 månader och hon lever själv i den lägenhet de delat i alla år. Mormoderns rum går hon aldrig in i och varje dag när hon kommer hem talar hon med sin mormor. Hon är en ensam själ utan vänner och bekanta. På dagarna städar hon hotellrum och blir kallad öknamn av kollegor på hotellet och på kvällarna städar hon lägenheten efter ett veckoschema. Som läsare blir jag tidigt varse att Molly faller inom autismspektrat, fullfungerande med olika behov av rutiner. En dag finner hon en död man i en av sviterna och hon blir indragen på ett sätt hon aldrig kunnat tro eller förstå. Till sitt stöd har hon ett par kollegor och ena kollegans dotter som är advokat. För den naiva Molly behöver allt stöd hon kan få när hon blir inblandad i en knarkhärva, mord och bedrägeri. 

Molly ömmar jag med och allt stöd hon kan få. Men är hon verkligen den naiva personen hon verkar vara?

Tilläggas ska att Molly är tedrickare, läser Agatha Christie och älskar Colombo, en sådan tjej gillar jag!