Candide var aldrig min kärlek för 30 år sedan. När jag 30 år äldre läser boken igen blir jag absolut inte förtjust i Candide men jag har en annan förståelse för honom idag. Anledningen att jag läser Voltaires Candide är att min son som går andra året på Samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet ska läsa Candide. Min son är dyslektiker och det betyder att stöttning behövs i då och då. Till exempel då det ska läsas en gammal klassiker med mycket gammaldags språk. En ynnest för mig som får återuppliva gammal litteraturvetenskapsläsning.

Men är det verkligen en ynnest?

Jag börjar läsa boken med min ungdoms nyfikenhet och slutar läsa den med medelålders kvinnans erfarenhet. Candide är en sann naivistisk person som blivit indoktrinerad av sin barndoms filosof Pangloss att allt i världen är till det bästa. På sin färd genom livet får Candide erfara att det kanske inte är så men han fortsätter ändå sin resa med Pangloss ord i sitt bagage. Genom alla de vedermödor som Candide får uppleva, och överleva, får man som läsare följa honom. Ibland tycker jag synd om honom men oftast tycker jag att han är otroligt pantad och naiv. 1759 gav Voltaire ut denna idéroman. Jag undrar hur man talade om romanen då och jag minns inte hur jag resonerade runt romanen för 30 år sedan, däremot ser jag fram emot att diskutera den med min son. Jag tror att vi kommer att ha helt olika uppfattningar, kanske resonerar han som jag gjorde för 30 år sedan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                             Bild från förlaget    Nu är det mycket länge sedan jag skrev om böcker. Det betyder inte att jag inte läser hela tiden men det har inte funnits inspiration till att skriva om det jag läser. Men NU är det dags! Det är ...

                                       Bild från förlaget   Fick för mig att kolla efter en deckare på Nextory och snubblade över Fjällsjön av Anna-Karing och Björn Olofsson. En välskriven deckare som utspelar sig i och kring staden där jag bruka...

Den åttonde boken om Sebastian Bergman och hans kollegor inom polisens Riksmord, den åttonde och sista. Det är lite vemodigt att det är slut nu och vilket slut författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt lämnar läsarna med! Riksmord är på väg att...

                                Bild från förlaget   Till bokcirkeln denna gång var valet av bok Ett ord för blod av Faysa Idle. En bok med Faysas historia kring gängkriminaliteten i Järva, själv var hon boende i Tensta, född och uppvuxen där. En...

Det går trögt att läsa just nu och det har varit så sedan i augusti när min Mamma gick bort. Hjärnan är inte riktigt där jag vill. Men det går bättre och bättre.  Årets första avslutade bok är Sara Strömbergs tredje bok om den underbara journaliste...