Ibland får jag feeling på Jenny Colgans böcker och då och då släpper hon en ny i samma serie som jag tidgare läst och då måste jag ju läsa den också. Den här gången var det boken 500 Miles from You som är del tre i den serien som kallas Scottish Bookshop. Serien började med The Bookshop on the Corner och fortsatte med The Bookshop on the Shore. De utspelar sig alla i den lilla byn Kirrinfelf i Skottland, en by med utsikt över Loch Ness och naturen om hörnet. 

Till Kirrinflef kommer Lissie, en sjuksköterska som varit med om ett trauma, genom ett utbytesprojekt där hon ska ta den lokala sjuksköterskans jobb i byn med omnejd medans den lokala sjuksköterskan tar Lissies jobb i London. Den lokala sjuksköterskan är en, av patienterna, mycket populär man, Cormack, som Lissie till en början har svårt att ta över för. Redan första dagen bävar hon inför de månader hon måste spendera i denna avkrok. Likadant känner Cormack i London, förvisso ingen avkrok men det är just lugnet han saknar. I utbytet ingår de att Lissie och Cormack ska rapportera till varandra hur det går med de olika patienter de har, vilka egenheter de vet om att patienterna har och hur jobbet flyter. Denna dagliga konversation leder till att en slags vänskap växer fram dem emellan trots att de aldrig setts. De lever dock sina liv i den andres bostad och har således fått något slags hum om vem den andra är. Och förstås, det är en feel good-roman, så uppstår tycke med komplikationer. 

Det är en fin bok som passar utmärkt att både lyssna på eller läsa i sommarvärmen, ett mjukt sällskap i semestertider. 

                          Bild från förlaget

Nordic Noir-kursen är till ända och vad läser jag då? Jo, ytterligare en deckare men denna gång betydligt lättsammare i form av Carin Hjulströms Knappt en droppe blod. Boken är uppföljaren till Bara ett litet mord och handlar precis som sin föregångare om Siri Ehrenswärd och hennes brorson Anton. Anton som är föräldralös, en bit över 20 och otroligt naiv. 

I Knappt en droppe blod hittas en senil, äldre man död vid sin frus gravsten. Det är färdtjänstchauffören som hittar kroppen en halvitmme efter att han släppt av honom vid den lilla kyrkogården. Offret visar sig vara en gammal advokat som sitter på hemligheter som någon, eller några, absolut inte vill ska komma i dagern. Det är upptakten till en, lugn, mördarjakt. Det är inte mördarjakten som är den primära historien i boken. Det är främst livet kring personerna i det lilla samhället. Siri och Anton är huvudpersoner men sedan handlar det mycket om alla andra i byn; lokalpolisen Olle och hans skilsmässa, det nyinflyttade paret i kyrkstugan som har något fuffens för sig, slottsfrun och hennes mamma som döljer något och sist men inte minst Paddy som kommer och hävdar att plantskolan är hans. 

Jag tycker om Hjulströms böcker om Siri och Anton. Lättläst, varmt och underhållande. Såg just att hennes böcker kategoriseras som "cosy-crime", ja, vad vet jag om det är det de är eller inte, men underhållande är det. 

                                           Bild från förlaget

                       Bild från förlaget

Sista boken ut på Nordic Noir-kursen var Kati Hiekkapeltos Kolibri. Boken är den första i en serie av den finländska författaren. Boken är också min första av författaren och jag måste säga att jag uppskattar den väldigt mycket. Översättaren har fått det finska språket att finnas med trots att jag läser på svenska. Dessutom är huvudpersonen Anna Fektete från forna Jugoslavien och jag känner igen henne genom flera av de kollegor och vänner jag har som har samma ursprung.

Men nu är det dags att skriva om vad boken handlar om! En ung kvinna skjuts till döds med ett hagelgevär när hon är ute och springer i ett mycket välanvänt elljusspår i en mindre ort i Finland. Anna Fekete är ny på jobbet som kriminalare men har ett mycket gott rykte från sin tid som radiobils-polis i storstaden. Hon kommer hem till den ort där hon vuxit upp för att mantla en roll som kriminalpolis. Hon är bekant med staden men är främmande för sitt nya uppdrag. Till kollega får hon en medelålders, försupen rasist, Esko. Han är snabb att döma Anna och hennes ursprung och är förvånad över hennes perfekta finska. I arbetsgruppen finns en förstående chef och två andra kollegor som tycker mycket bra om Anna. Tillsammans skapar denna grupp en bra kombo och de jobbar framåt, sakta men säkert med fallet. Parallellt jobbar de med ett fall som är hedersrelaterat, det är ett ärende som är i periferin men som lyfts fram mycket tydligt genom hela boken. 

Jag slås över författarens fina syn på invandring i boken. Esko må vara rasist men han har också ett stort och varmt hjärta vilket visar sig då och då. Hans alkoholmissbruk tro jag som läsare att man kommer att få läs mer om. 

Jag är mycket positiv till att få upptäcka Hiekkapeltos författarskap och jag kommer att läsa mer av henne.