Jag får återknyta bekantskaper mest hela tiden nu för tiden. Det har varit Christer Wijk, paret Bure, fröken Smilla och flera andra, nu senast är det Kurt Wallender jag hängt med i ett blåsigt Ystad i Mördare utan ansikte, även den boken till kursen jag läser. 

Jag minns att jag gillade böckerna om Wallander av Henning Mankell när det begav sig, bäst var Steget efter. Jag måste säga att jag fortfarnde gillar Wallander, ser dock Rolf Lassgård framför mig när jag läser boken då jag anser att han gjorde en förträfflig rolltolkning av den något överviktiga skånepolisen. 

En blåsig natt kan en äldre man på landet inte sova, han vankar oroligt runt i sovrummet och får en känsla av att något inte stämmer i granngården. Det visar sig att han rätt för i granngårdens sovrum ligger grannarna, Maria och Johannes Lövgren svårt misshandlade, mannen är död men kvinnan lever fortfarande och tas till sjukhus och polisen hoppas att hon ska överleva och kunna peka ut gärningsmännen. Man är övertygad om att det är flera gärningsmän på grund av det grova våld de gamla paret har utsatts för. Det enda Maria yttrar innan även hon avlider är: "Utlänningar". Strax efter att det kommit ut i pressen så brinner en flyktingförläggning på den skånska slätten. 

Det blir en långdragen utredning för Wallander och hans kollegor. De måste dessutom avsätta resurser för att utreda de främlingsfientliga brott som sker parallellt med mordutredningen. 

Jag blir mörkrädd när jag läser om den främlingsfientlighet som fanns i Sverige, och kanske särskilt i vissa kommuner i Skåne, tidigt 1990-tal när Mördare utan ansikte skrevs och kan onekligen dra paralleller till dagen samhälle, närmare 30 år senare. 

Om du redan läst Mördare utan ansikte, läs den igen, det är den värd, om du inte än läst Mankells böcker så passa på nu för de finns i nyutgåva hos Leopard förlag.