Att läsa De kom från öar av Malin Haawind är som att bli smekt av havet, att få sig en rejäl kallsup i havet och att få njuta av allt det vackra havet har att ge. 

Dagmar Karlsson ung gotländska i Slite, 18 år och anställd på Slitebadets hotell som spritkassörska. Hon drömmer om livet och om kärleken. Storasyster Hulda som varnar och varnar om att inte bli kär i en sjöman. Men så en dag på försommaren 1945 checkar besättningen från båten Irma in på hotellet. Irma ligger i docka för reparation innan hon ska ta sig vidare till hemmahamnen på Tjörn. En av sjömännen är Holger Johansson som ser Dagmar som ingen annan gjort. Huldas ord ekar i Dagmar när hon under sommaren får mer och mer känslor för Holger och känner dem besvarade. Oftast iallafall. Det blir en omtumlande sommar för Dagmar. Inte nog med att hon får mer och mer känslor för en västkustbo så måste hon och de kvinnliga kollegorna på hotellt värja sig mot hotelldirektör Norberg som gör allt annat än anständiga närmanden på sina unga spritkassörskor. Hennes mamma Vera går mer och mer in en fantasivärlde och pappa Birgers hälsa sviktar. Relationen mellan systrarna beskrivs mycket vackert även om lillasyster Märta inte har samma band till de andra systrarna får hon var med på ett hörn. 

Haawind skriver poetiskt, i början är dialogen stel men den blir bättre och bättre. Beskrivningen av havet mellan vissa kapitel är fantastisk, det är där man som läsare blir smekt, får en kallsup och får njuta. 

De kom från öar är första delen av en trilogi och jag ser fram emot att få fortsätta läsa om havet, om Dagmar och hennes relationer till Holger, föräldrarna och syskonen. För jag tror inte att Holger är den jovialiska man Dagmar förälskade sig i.

                                            Bild från förlaget