Mary Lennox är 10 år när båda hennes föräldrar dör i kolera i Indien. Mary skickas hem för att bo hos sin morbror på ett stort gods i Yorkshire. Mary som är uppfostrad av tjänstefolk i indien och enbart sett sin mmama på håll då och då är van att få precis som hon vill och får hon inte det uppför hon sig därefter. Hon har i princip enbart varit inomhus och när hon kommer till England, där hon aldrig tidigare varit trots att hon är brittisk medborgare, är hon mager, blev och hålögd. Hon blir strängt tillsagd av sin morbrors hushållerska att enbart hålla sig i de rum hon blir tilldelad och inte röra sig fritt i det stora huset. Det hon däremot får göra är att vistas i den stora trädgården. Det är Mary inte alls intresserad av till att börja med men vartefter tiden går trivs hon bättre och bättre utomhus. I trädgården träffar hon Ben Weatherstaff som är trädgårdsarbetare, tvär mot Mary men han tinar upp mer och mer mest genom en rödhake som häckar i trädgården. Den hon pratar mest med är Martha som är husjungfru och som berättar om sin bror Dicken och hans magiska sätt att få vilda djur som tama och allt han rör vid i en trädgård att växa som aldrig förr. 

Ibland om kvällarna hör hon någon som gråter och skriker och när hon frågar Martha vem det är som skriker säger Martha att det är vinden som viner genom det stora huset. Detta är Mary dock mycket skeptiskt till och en kväll beger hon sig ut på upptäcksfärd i det stora huset och i ett av rummen hittar hon en gråtande pojke. Pojken visar sig vara hennes jämngamla kusin, Colin, som sedan han föddes i princip inte lämnat sitt rum. Han tror att han kommer att dö som barn och har svår ångest över det. Mary och Colin finner varandra och en vänskap växer fram. Mary berättar om den hemliga trädgård som hon hittat och som hon och Dicken arbetar i, i hemlighet. Colin blir mer och mer intresserad av det Mary berättar och plötsligt en dag så vill han komma med Mary ut i trädgården. 

Frances Hodgson-Burnetts Den hemliga trädgården räknas som en klassikerna i brittisk litteratur. Den klasssas som ungdomsbok men har lästs i alla generationer och kan definitivt läsas även om man är vuxen, för det är nog dit jag får räkna mig. En vacker skildring kring vänskap, oro, kärlek till frånvarande föräldrar och vad gemenskap kan göra för frusna själar.