Kanske var mina förväntningar för höga, kanske är det uppläsarens fel eller så är boken kanske helt enkelt inte särskilt bra. Jag har just avslutat Silvervägen av Stina Jackson. En bok som 2018 blev utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman, det kan inte ha kommit så många andra svenska kriminalromaner det året om Silvervägen var den bästa.

Historien är egentligen inget fel på, men den är för lång och omständig. Jackson använder metaforer värre än Ranelid gör i sina dikter. Och måttet är rågat när hon skriver "dushcens sorlande", porlande hade varit fine men när i hela friden började en dusch sorla? Vad handlar Silvervägen om? 

Sedan tre år är Lelles dotter Lina spårlöst försvunnen från en by i norrlands inland. Hon lämnades av vid en busshållsplats, av just Lelle, och skulle ta bussen till första dagen på sommarjobbet. Men när bussen kom några minuter senare var Lina inte vid busshållsplatsen. Sedan den dagen har Lelle aldrig slutat leta trots att hans nattliga körningar fram och tillbaka på Silvervägen resulterar i skilsmässa från hustrun och tillika modern till Lina. Lelle stannar vid varenda rastplats, besöker ödegårdar vid småvägars slut, lyfter på varenda soptunnelock men utan att hitta sin dotter. Pararellt berättas historien om Meja som flyttar till samma by som Lelle bor i tillsammans med sin mamma som träffat en karl, Torbjörn, på nätet. Meja som hela sitt liv flyttat runt i Sverige då mamma Silje träffat en ny karl, som aldrig haft ett riktigt hem och aldrig mat på bordet då Silje är psykiskt sjuk och alkholiserad. Meja träffar en ljus sommarnatt Karl-Johan och hans bröder Göran och Per och blir blixtförälskad i Karl-Johan och flyttar snart hem till Karl-Johan, hans bröder och hans föräldrar. 

Historien om Lelle, som letar och letar, och historien om Meja som äntligen tror sig ha funnit ett hem att vara trygg i, vävs samman i slutet av boken och de är båda delaktiga i upplösningen. 

Kanske beror det på att jag lyssnat på boken som jag inte tycker så bra om den och jag kommer aldrig mer att lyssna på en bok Marie Richardson läst in. Hon är helt oengagerad och inga nyanser i rösten. Men jag tror inte att Silvervägen lyft med någon annan inläsare, eller om jag läst den på traditionellt vis. 

Jag tipsade en bokläsande kollega om denna bok innan jag själv läst den, jag tror inte jag kommer rekommendera någon mer att läsa den. Det finns så vansinnig mycket bra att läsa så att lägga tid på halvdanna deckare känns onödigt.