Niorna på jobbet läser Strindberg just nu. Jag blev så himla inspirerad att läsa lite noveller av Strindberg på grund av det och över att det är Strindbergår i år, 100 år sedan han dog. Jag hittade på en av våra nätbokhandlar Ett halvt ark papper och andra noveller från, för mig helt okända, förlaget BAKHÅLL. Boken är så vacker, jag blir alldeles varm när jag strycker med handen över den. Den är inte så där blank och glassig som allt för många böcker är idag, utan den är sträv med tygband på ryggen och en bild på en tillbakalutad Strindberg på framsidan. Den lilla novellsamlingen innehåller nio noveller av olika längd. Först är titelnovellen, och kanske den mest kända av Strindbergs noveller, Ett halvt ark papper som handlar om en ung änkling som genom att läsa igenom telefonlistan han finner bredvid telefonen i hallen genomlever de två sista åren i sitt liv, från förlovning till hustruns död. Därpå följer Fotografi och filosofi som det bara skriker Strindberg om. Den handlar om två kollegor som driver en studio tillsammans och en av delägarna är överviktig och grinig och ska spendera sommaren i skärgården. Han är mycket negativ till boendet kollegan hyrt åt honom, det är jobbigt att ta sig till stugan och han pustar och frustar när han klättrar över gärdesgårdar för att ta sig fram och halkar på stenar. När sommaren är slut är han dock en annan människa, både rent fysiskt och till sinnet. Nummer fem i samlingen är I vindskontoret som är en berättelse om en nyskild man som upplever livet med familjen genom att se på sakerna som är kvar på vinden efter separationen, det känns som Strindberg visste en hel del om det efter tre skilsmässor.

Jag är ingen stor Strindbergfantast men han har något som tilltalar mig i vissa av sina verk. Och man kan inte låta bli att gilla en kille som sagt: "Min eld är den största i Sverige". Det är så vackert att jag blir alldeles varm. Under mina år i Stockholm läste jag det citatet dagligen under mina promender till Tegnérlunden via Drottninggatan med min hund Hilding. Det är således en del av mig. Dessutom finns en enorm staty av Strindberg, gjord av Carl Eldh, i Tegnérlunden som jag alltid begrundade och beundrade under promenaderna. Sedan passerade jag alltid Strindbergs sista bostad Blå tornet på dessa promenader. Jag kanske trots allt är en Strindbergfantast...

Strindberg i Tegnérlunden som jag så ofta såg den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                             Bild från förlaget    Nu är det mycket länge sedan jag skrev om böcker. Det betyder inte att jag inte läser hela tiden men det har inte funnits inspiration till att skriva om det jag läser. Men NU är det dags! Det är ...

                                       Bild från förlaget   Fick för mig att kolla efter en deckare på Nextory och snubblade över Fjällsjön av Anna-Karing och Björn Olofsson. En välskriven deckare som utspelar sig i och kring staden där jag bruka...

Den åttonde boken om Sebastian Bergman och hans kollegor inom polisens Riksmord, den åttonde och sista. Det är lite vemodigt att det är slut nu och vilket slut författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt lämnar läsarna med! Riksmord är på väg att...

                                Bild från förlaget   Till bokcirkeln denna gång var valet av bok Ett ord för blod av Faysa Idle. En bok med Faysas historia kring gängkriminaliteten i Järva, själv var hon boende i Tensta, född och uppvuxen där. En...

Det går trögt att läsa just nu och det har varit så sedan i augusti när min Mamma gick bort. Hjärnan är inte riktigt där jag vill. Men det går bättre och bättre.  Årets första avslutade bok är Sara Strömbergs tredje bok om den underbara journaliste...