Jag har just avslutat Främlingen i huset av Sarah Waters som jag lånade efter ett litteraturtips i DN Söndag för några veckor sedan. Anledningen att jag lockades av den var att kvinnan (vilkens namn jag glömt) skrev att den var i stil med Evelyn Vaughns En förlorad värld som jag älskar, både som bok och TV-serie, den nyproducerade filmen kan jag dock vara utan. Det måste jag säga att den var och ändå inte. Likheterna är att båda böckerna kretsar kring ett stort gods på engelska landsbygden med en något excentrisk familj. Till godset kommer en man av lägre börd, I en förlorad värld som en studiekamrat till en av sönerna, i Främlingen i huset i form av en byläkare, Faraday, som tillkallats på grund av att husan på godset känner sig sjuk. Denna läkare blir sedan en vän till familjen och framför allt med dottern i familjen, Caroline. Under ett år får man följa förfallet på godset Hundreds Hall, som en gång varit ett ståtligt hus, familjens kamp mot dålig ekonomi och doktorns försök till att hjälpa dem och stötta dem. Mitt i allt detta börjar oförklarliga saker hända i huset. Det första är att under ett cocktailparty biter den otroligt snälla hunden Gyp en av gästernas lilla dotter och med det börjar en rad händelser gå slag i slag. Nästa oförklarliga händelse är små brännhål i Carolines brors rum. Sedan eskalerar det oförklarliga mer och mer. Om man jämför En förlorad värld och Främlingen i huset kan man säga att familjen i En förlorad värld  inte har några som helst penningbekymmer utan håller sitt mycket stora hus, Brideshead,  i fint skick och har många tjänare. I Främlingen i huset främlingen i huset är det tvärtom, sönderfallet är enormt och de har en husa som ska ta hand om det hela. En stor likhet mellan de två böckerna är den förlorade sonen. I båda hamnar sönerna i familjerna på ett eller annat sätt på glid, den ena mentalt, den andra börjar dricka.

Det är en vackert skriven bok. Språket tilltalar mig och så gör också handlingen. På baksidan av boken står det at tdet är en riktig bladvändare, och jag är benägen att hålla med. Det var länge sedan jag läste en roman i dennas klass.