Eftersom jag aldrig lyckas släpa mig iväg till biblioteket och låna en bok plockade jag ännu en Agatha Christie ur bokhyllan och läste. Denna gång blev det Högt vatten som är skriven 1948 med den engelska titeln Taken at the flood. Denna bok var så himla bra att jag låg och läste i två och en halv timme i förrgårkväll när jag egentligen borde ha sovit. Jag började med boken där och då och hade mycket svårt att slita mig. Imorse läste jag ut den i samma säng efter att fått frukost på sängen. Högt vatten utspelar sig precis efter kriget i en liten by fyra mil från London. Det är familjen Cloade som alla litat på familjens överhuvud Gordon Cloade och hans pengar för sin egen välgång. Men i krigsslutet gifter han sig med en kvinna, Rosaleen Underhay, som är änka och dör några dagar senare under en bombraid över London. Hans fru och hennes bror, David Hunter, är de enda som klarar sig undan explosionen. Eftersom Mr. Cloade inte hunnit gjort något nytt testamente tillfaller de två miljonerna hans änka. Änkans bror vakar som en hök över sin syster så att inte familjen Cloade ska lura av henne några pengar. Plötsligt kommer ett rykte i sväng att Rosaleens första man inte var död på riktigt utan bara utgett sig för att vara det för att befria Rosaleen från sitt olyckliga äktenskap. Om det är sant, att mr. Underhay lever, innebär det att Rosaleen har ingått bigami med mr. Cloade. Släkten Cloade blir överlyckliga för det vore deras räddning ur sina ekonomiska bekymmer. Det hela blir ett fall för Hercule Poirot.

Där är historien helt kortfattad. Jag tycker väldigt mycket om denna bok. Enligt försättsbladet, där jag alltid skriver namn och datum, har jag köpt boken i april 1993. Jag var således 20 år när jag läste den första gången och enda tidigare gång (tror jag). Alltså ännu en Agatha Christie att rekommendera.