Jag har blivit förtrollad av Max Seecks två tidigare böcker om Jessica Niemi och hennes kollegor vid Helsingforspolisen och har längtat efter när det skulle bli min tur i kön på biblioteket att låna hans senaste bok i serien, Djävulspakten. Och väntan var väl värd! Så värd att jag läste om sista kapitlen en gång extra för jag ville veta om jag fattat rätt och det slutar som att det ska komma en till. 

Jessica Niemi är tjänstledig sedan en tid tillbaka när hennes arbetsgrupp får ett mord på en av Finlands största finansmän, Eliel Zetterberg, i knäet. Chefen Hellu utser Jusuf Pepple till ansvarig utredare och han tar stolt emot erbjudandet och hör genast av sig till Jessica för han förstår att han kommer behöva hennes stöd. Anledningen till det är att  Eliel Zetterberg hittas mördad i sin egen lägenhet där larmet var på när han kom hem, följd av sin livvakt, och inga fönster eller dörrar är uppbrutna. Jusuf vill ha Jessicas sätt att se mönster på en brottsplats men Jessica är inte sugen alls på det, hon har ett privat fall som hon håller på och luskar i under sin tjänstledighet. Hon faller dock till föga och stöttar Jusuf. Mordfallet tar dem trettio år bakåt i tiden då det skedde en mycket tragisk händelse, eller egentligen två, som kan ha betydelse för det som hänt Zetterberg. 

Ondskans nätverk är som sagt riktigt bra, men de två föregågnarna, Den trogne läsaren och Ondskans nätverk, är strået vassare. 

Så ta och läs Seecks böcker och vandra runt i Helsingfors med Niemi, Pepple och de andra. 

                                        Bild från förlaget

Två pojkar hittas mördade, upplagda på en åker med en död räv mellan sig. Mycket avskilt och med skog runt omkring. 

Det blir Holger Munch och hans team som får uppdraget att lösa morden. Att det skett ett liknande fall i Sverige några år tidigare blir en gäckande faktor. Munch har fått tips från polishögskolan om en riktigt skarp tjej, Mia Krüger, som han tar in i sitt team efter att ha sett hennes sätt att se saker ingen annan ser. Spåren leder dem runt om i Norge och Mia blir den som ska försöka hitta kopplingen mellan det tidigare fallet i Sverige och det färska i Norge. Till sin hjälp får hon analytikern från fallet i Sverige till hjälp. En psykolog som har god insyn i fallet. 

Jag gillar Samuel Bjørks böcker om Holger Munch, Mia Krüger och de andra i gänget. Jag gillar Bjørks sätt att skriva, det är rätt vackert språk, och hans sätt att föra in saker i handlingen som känns helt ovidkommande men som slutligen vävs ihop på slutet. 

Det blev således lite tips om Påskekrim så här på påskafton, dessutom ett tips från en norsk författare. Tilläggas ska att Vit som snö är föregångaren till Det hänger en ängel ensam i skogen som var Bjørks första bok i serien om ovannämnda polisgäng. 

Läs alla böckerna i serien, de är väl värda det. 

Glad påsk! 

                                        Bild från förlaget

                                       Bild från förlaget

Jag tror att jag läst alla Ninni Schulmans böcker och blev mycket glad när jag läste att hon skulle komma med en ny deckare som dessutom skulle vara den första i en serie. 

I juli 1982 i en liten by en bit från Mora i Dalarna försvinner en ung pojke, Mattias. Han har tidigare på dagen haft en konflikt med sin pappa och från början tror polisen, föräldrarna och många andra att det beror på det. Men när Mattias inte dyker upp och hans kläder och cykel hittas i närheten av ett vattendrag tar man för givet att han drunknat och polisen draggar i ån och går ned med dykare, dock hittas ingen Mattias. 

I juni 1983 kommer Ingrid till samma by. Hon är nyutsläppt från fängelse efter att ha suttit inne för försök till dråp, denna historia rullas fram efterhand, och hon är föredetta polis. Hon behöver få ett jobb för att få en fast inkomst så att hon ska få tillbaka vårdnaden om sin dotter. Utbudet i Mora med omnejd är inte stort och hon bestämmer sig för att satsa på att starta eget, Siljans Spaningsbyrå. Det första uppdraget kommer ifrån Mattias mamma som inte alls tror på att Mattias har druknat eller försvunnit av egen vilja. Det Ingrid börjar nysta i är allt annat än en mysig by med klassiska midsommarstänger och gemytlighet. 

Som vi lekte är en bra deckare och jag är inte förvånad för jag gillar Ninni Schulmans tidigare böcker. Läs den!

Jag har aldrig tidigare läst något av Vigdis Hjorth, en av Norges största författare, så det var med glädje jag tog emot informationen från Maria i bokcirkeln att det var just Arv och miljö vi skulle läsa till nästa träff. 

Bergjilot är ett av fyra barn i en syskonskara, näst äldst. Hon har sagt upp bekantskapen med föräldrarna sedan över 20 år på grund av händelser i barndomen som gjort situationen ohållbar. Nu är föräldrarna åldrande och söker kontakt genom Bergjilots syster Astrid, något som Bergjilot inte är intresserad av alls. När det sedan blir känt att de två sommarstugor föräldrarna äger kommer att ges till systrarna Astrid och Åsa i arv och att Bergjilot och den enda brodern, äldst i syskonskaran, Bård inte kommer att få någon del i stugorna blossar en arvstvist upp där Bergjilot väljer att ställa sig på broderns sida. Det är infekterat då stugorna värderats för lågt och de äldre syskonen kommer få ut betydligt mindre i arvet efter föräldrarna. Sedan dör fadern och modern vill då återuppta en ordentlig kontakt med sin äldsta dotter något som Bergjilot inte är ett dugg intresserad av på grund av händelser i barndomen. Fyra syskon som är otroligt olika behandlade under uppväxten och under vuxenlivet, de två yngsta är de enda som föräldrarna skattar högt. Skuld och skam är det föräldrarna har gentemot sina två äldsta barn. 

Vilken bok! Vilket språk och berättarteknink! Jag vill lägga ifrån mig Arv och miljö för den är psykiskt jobbig att läsa, men bara fortsätter och fortsätter för den är så otroligt bra. Jag kommer att läsa mer av Hjorth men jag måste smälta den här boken ordentligt först. 

Vigdis Hjorth är en blivande Nobelpristagare utifrån berättarteknik och handling, nu har ni läst det här så ni vet att jag spår det långt innan det händer. 

Bild från förlaget

För ett par år sedan, tror jag det är, läste jag Den trogne läsaren av Max Seeck och när den var slut var jag alldeles tagen av hur otroligt vackert språk författaren använder och hur handlingen tog mig med genom Finland. Det var den första finska deckaren jag någonsin läst, om jag inte missminner mig. 

Nu har jag just avslutat Ondskans nätverk och haft exakt samma känsla som när jag läste Den trogne läsaren. 

Som läsare får man återknyta bekantskapen med Kriminalöverkonstapel Jessica Niemi och hennes kollegor i Helsingfors. Borta är den älskade chefen Erne som gått bort och i hans ställe har den iskalla Hellu blivit chef, Hellu som ingen gillar och som har ett rejält horn i sidan till Jessica. Gruppen får ett fall att lösa där två kända bloggare, Lisa Yamamoto och Jason Nervander, spårlöst försvunnit. Vissa spår leder till de två kändisarnas Instagramkonton men där är det mer eller mindre stopp. Förtvivlad är Lisas rumskompis, föräldrar och en präst som Jason haft mycket kontakt med. Fallet tar Jessica och de andra runt om i olika kändiskretsar, uteställen och till trådar som leder utomlands. 

Det är en vansinnig välskriven bok och en handling som håller samman och gör mig ivrig att läsa vidare och vidare. Om jag kunnat finska hade jag läst om boken på finska för att insupa det målande språket i original. Översättningen är fantastiskt utförd och jag vill lyfta översättaren Bo Samuelsson som fått till en så fin översättning. 

Läs Ondskans nätverk och innan den Den trogne läsaren, jag tror ingen kommer bli besviken 

Tur för mig att det nu i januari kommit ytterligare en bok, Djävulspakten, i serien om Jessica Niemi och hennes kollegor, den börjar jag med redan idag! 

                                     Bild från förlaget

Jag avundas fortfarande min man och mina barn (läs ungdomar) som fortfarande inte läst Agatha Christie. Själv slukar jag dem lika glupskt som mina kannor med te, läser om och om igen. Vissa mer sällan än andra. 

Fem små grisar en sådan bok. Jag tänker att den inte är något vidare värst men när jag läser den igen ser jag Christies storhet! 

Konstnären Amyas Crale målar frenetiskt sin modell Elsa samtidigt som han bedyrar henne sin kärlek trots att han är gift och de är på han och hans frus lantställe. Att Crale är en kvinnokarl vet alla i hans bekantskapskrets, inklusive hans fru Caroline, men att han skulle kurtisera en av sin flammor i hemmet samtidig som frun, dottern och den unga svägerskan är hemma är osannolikt. Eller är frågan alla ställer sig efter att Crale hittats död och frun fälls för mordet. 

Närmare 20 år efter händelsen ber Amyas och Carolines dotter, Carla, Poirot att titta på fallet då hon betvilar sin mammas skuld. En kallt fall som gör att Poirot tvingas ta kontakt med gamla vänner och Elsa för att få ett svar på Carlas fråga. 

Fem små grisar är en riktigt bra bok! Som så många andra titlar har Christie använt en barnramsa till titeln. Dessutom är titeln en direkt översättning från originaltiteln Five little Pigs.

Lyllos er som ännu inte läst Fem små grisar eller andra av Christies verk, ni har något stort att se fram emot. Min upplaga av boken har jag, enligt min egen anteckning när den köptes, inhandlats 19910314 på Domus bokhandel. Att Domus hade en bokhandel har jag helt glömt men det blev en fin påminnelse. 

                              Bild från förlaget

Jag har läst Lucy Foleys romaner tidigare, de är definitivt inte deckare kanske mer thrillers och blev glatt överraskad över att hon släppt en ny bok The Paris Apartment/Grannar i döden. Jag gillar hennes böcker då det alltid är flera berättare. 

Jess, en strulig tjej mitt i 20-års åldern, behöver sticka från England och tar kontakt med sin bror, Ben, som för tillfället bor i Paris för att få komma till honom. Motvilligt bjuds hon in och hon sätter sig på tåget från London till Paris. Men när hon kommer fram finns det inte ett spår av honom. Förbannad och besviken går hon och lägger sig och hoppas på att han ska vara tillbaka när hon vaknar, det är han inte. Hon börjar fråga grannarna i det mycket exklusiva huset brodern bor i men de uppger sig inte veta något men de verkar ha en mycket bra relation och umgås varje vecka. Den enda som sticker ut i huset är portvaktsdamen, en äldre kvinna som har koll på allt och alla. Inget undgår hennes ögon från hennes lilla stuga på innergården. Sakta men säkert börjar Jess ana att det är grannarna som har något med Bens försvinnade att göra och hon misstänker starkt att någon av dem har mördat honom. 

Boken är helt okej men Foleys tidigar böcker, Gästlisan och Nyårsfesten är mycket bättre. Så ska du läsa Foley så börja med dem, du kommer inte bli besviken. Jag har tipsat om de två böckerna här i boklådan tidigare. 

Bild från förlaget 

Min kompis Catarina har bott många år i Manchester och i Oldham som ligger ett par mil från Manchester i sin ungdom. Dit har hon tagit med mig flera gånger så när jag snubblade över Strangeways to Oldham var jag tvungen att läsa boken och meddelade glatt Catarina vad jag hittat. Hon svarade skrattande att Strangeway är ett fängelse i Oldham! Det gjorde mig ännu mer lockande att börja läsa boken som handlar om den åldrande Lady Amanda Golightly som bor ensam i sitt stora hus med enbart den trogne butlern Beecham som sin hjälp. Hon är helt såld på cocktails och har hållt traditionen vid liv att dricka cocktails varje dag. Vid ett besök på ett ålderdomshem träffar hon sin gamle vän Hugo Cholmondley-Crichton-Crump och snubblar samtidigt över ett mord. Hon ser till att Hugo får flytta hem till henne och installerar honom på nedervåningen då han har svårt att gå, samtidigt stjäl hon ett cocktailglas från den mördade mannens sängbord. Det ska hon ha för att övertyga polisen om att det inte var en naturlig död utan mord, det går så där varför hon själv börjar nysta i brottet. Det är en rolig bok! Amanda som styr och ställer hej vilt med allt och alla, hon är inte van att få ett nej och hon är definitivt inte som en åldrande dam i allt hon gör. Självklart löser hon brottet och är rätt självgod över det. 

Det visade sig att det Strangeways to Oldham var första boken i en planerad serie och det redan fanns en del två, White Christmas with a Wobbly Knee, som dessutom visade sig vara en bok med jultema. Den här gången har Lady Manda kommit på att hon ska börja tjäna pengar på att visa upp sitt speciella hus och planerar första visningen för vänner och bekanta på annandag jul. Visningen ska vara en show off för att de ska sprida detta till sina vänner och bekanta och på så sätt ska verksamheten komma i rullning. Under förfriskningarna efter visningen dör en av gästerna och Lady Manda har ytterligare ett mord att utreda, till sin glädje. Hennes metoder att utreda mord är mycket okonventionella men effektiva till polisens förtret. 

Underhållande? Ja! Vill jag läsa mer om Lady Manda och hennes vän Hugo och butlern? Ja! Dessutom visar det sig att titlarna är ju drinkar! Strangeways to Oldham, White Christmas och Wobbly Knee blandas alla flitigt i böckerna. Catarina, hon ska bjudas på ett par Strangeways to Oldham vid lämpligt tillfälle!