I en av dörrens hyllor i kylskåpet trängs nödvändigheter. Jag vet egentligen inte om det, men när jag är där och rafsar efter en nödvändighet ser jag de andra. Det är nödvändigheter för främst mig och min man men även för resten av familjen, beroende på vad som önskas. För i hyllan trängs ett paket jäst, man vet aldrig när ett bröd behöver bakas, en dosa snus, Grov portion, en tub kaviar, choklad (!!!), ett paket mini-Bregott, för nödsituationer, och en tub Xyloproct för ömma bakdelar. 

Det är en hylla i mitt kylskåp i mitt hus på Öland och jag reflekterar sällan, eller aldrig, över den, men så plötsligt ser jag nödvändigheterna som samsas i hyllan i kylan och jag inser snabbt att vad vore jag och min familj utan alla nödvändigheter. Länge leve nödvändigheterna i vardagen!

                                     Bild från förlaget

I senaste numret av VI Läser tipsade de om Galanterna av Mia Franck. Jag gick genast in på Nextory för att se om den fanns där, det gjorde den. Enbart ljudboken som var författarinläst, vilken upplevelse! Jag har för länge sedan slutat lyssna på böcker på svenska men tänkte att jag ger Galanterna en chans, vilken tur att jag gjorde det! Författarens nyanser i inläsningen och hennes fantastiska finlandssvenska gjorde att det var en lisa för själen att lyssna på denna bok. 

Helsingfors januari 1916, det är där Galanterna börjar. En iskall vinter som gör staden lätt förlamad. Här bor väninnorna Dagmar, Helga, Klara och Ebba. Dagmar och Helga delar rum med kokvrå i huset Hoppet i centrala Helsingfors och väninnorna Klara och Ebba hänger ofta i deras rum, Klara bor själv men Ebba är från en borgarfamilj och bor hemma hos föräldrarna. Hennes mamma tycker dock att det är viktigt att dottern arbetar för att se hur det är och det är på den vägen hon känner de andra tre. Dagmar, modist på uppgång, Helga och Klara sekreterare på en dagstidning och Klara drömmer om att bli redaktör och få skriva egna artiklar åt tidningen. De lever i en tid där kvinnor ses som mindre värda, även om suffragetterna kämpar i England för lika rösträtt. En dag är de ute på café och blir antastade av ett par herrar och det blir starten för de fyra vännerna att försöka skaffa herrkläder så att de ska kunna gå ut och roa sig utan att ständigt vara utstirrade och antastade. Efter mycket om och men och flera hinder har så alla fyra varsin full herrutstyrsel, inklusive kalsonger, och de klär sig för en kväll på stan. En kväll leder till fler och dubbellivet de lever är ett faktum; kvinnor på dagen och män om natten. Eller karlar som de säger själva. De hittar till och med på herrnamn som de använder när de är klädda som män. Parallellt med detta fortsätter det vanliga livet och Dagmar blir mer och mer uppskattad av sin arbetsgivare och mer än så ska jag inte avslöja. 

Romanen varvas med nyhetsartiklar från året, allt från Strindbergs död via OS i Sverige, tågolyckor och Titanics undergång. Således en roman med mycket historiska inslag som samtidigt låter sin läsare följa de fyra vännernas kamp för mer rättvisa. 

Jag rekommenderar Galanterna varmt, väl värd att lyssna på för att få uppleva Mia Francks fina uppläsning. 

Som jag tidigare annonserat var det litterärt samtal med författaren Richard Osman ikväll. Det var mycket, mycket trevligt för en kulturtant i torka, torka på grund av pandemin.

19:01 loggades vi in på samtal via Teams och moderatorn startade det hela. Självklart var det vissa som hade sin mikrofon på och blev vänligt men bestämt tillsagda ett par, tre gånger att stänga av sina mikrofoner. Sedan drog det igång! Intervjuaren hade en fin brittisk engelska och skötte sig exemplariskt till, typ, det sista, jag återkommer till det. 

Jag hade laddat med en STOR kopp Earl Grey och en konjak, kulturtanten Deluxe vill verkligen vara Deluxe när det äntligen var ett litterärt samtal, maken var förpassad till annat rum och ett levande ljus var tänt. Osman, från sitt hem i London, pratade om sin första bok The Thursday Murder Club (Torsdagsmord klubben) och jag skrev som en tok det mesta han sa. Bland annat att han skrev boken i hemlighet då det varit så många andra kändisar som annonserat att de höll på att skriva en bok och det blev ingenting av det, det värmer en amatörförfattares hjärta. 

Vidare berättade Osman att idén till att skriva en bok om personer som bor på ett 60+-boende kom från att hans mamma bor på ett sådant och alla personer som bor där har otroligt många erfarenheter och bakgrunder och det blev grunden till boken. Osman berättade också att även om boken inte blivit publicerad var han stolt över att lyckat skriva en hel bok och nu när den blivit publicerad är han mycket glad över att den blivit så väl emottagen, inte bara i Storbritannien utan, i ett stort antal länder runt om i världen. 

Det finns så mycket mer att berätta kring författarsamtalet men jag stannar här. Det som dock måst sägas är att intervjuaren avslutade med en fråga om fotboll!!! Osman och moderatorn behöll diplomatiskt sina miner och kulturtanten svor tyst för sig själv, ständigt dessa sportfrågor!!!

Det är ändå stort att åter få njuta av att delta i författarsamta. Innan jag blev sjuk deltog jag i en hel del författarträffar i Stockholm och kände att jag hade en plats mitt i det. Sedan kom cancern och när jag återhämtat mig från den kom pandemin och då fanns ingen möjlighet till författarsamtal på plats på förlagen i Stockholm. Och så plötsligt anordar bokförsäljarsidan Bokus detta författarsamtal och min Saga tipsar mig om det. Detta leder till att först onsdagen i september sitter jag uppkopplad från köket på Öland och har direktkontakt med en författare från hans kök i London. Då tänker jag; där livet händer sitter en författare i sitt kök och pratar om sina böcker medan jag sitter i mitt kök i en avkrok av Sverige och lyssnar på det författaren har att säga och samtidigt tänker jag att jag är en lyckans ost!

Ikväll klockan 19:00 ska jag vara med i Bokus författarsamtal med Richard Osman. Är jag taggad? Som tusan!!! Återkommer ikväll, eller imorgon om hur det var. 

Eftersom Agatha Christie är död sedan drygt fyrtio år tillbaka kommer det ju som inga nya böcker av henne. Men nu har Harper Collins gett ut några av hennes noveller i samlingen Midsummer Mysteries: Secrets and Suspense from the Queen of Crime. Självklart har jag läst den. Vissa noveller har jag fått mig till livs i tidigare samlingar men en och annan var ny för mig och det var en ynnest. Inte nog med att Christie var en fantastisk författare när det gäller deckarromaner hon är dessutom en fena på att skriva noveller och jag undrar i mitt stilla sinne varför jag aldrig använde en av hennes noveller som exempel när jag jobbade som svensklärare? Vilka fantastiska exempel på noveller mina elever då hade fått. 

Gillar man Christie och inte läst någon av hennes noveller kan jag varmt rekommendera Midsummer Mysteries, det kan jag även om man läst hennes noveller förr för de går mycket bra att läsa om. 

Det är inte ofta jag skrattar högt när jag sitter och läser men det har jag sannerligen gjort de sista dagarna då jag läst The Thursday Murder Club av Richard Osman. Vilken härlig bok! Kanske är det en deckare men mest något annat. 

På ett +65-boende i Kent i England bor bland annat fyra personer mellan sjuttio och åttio. De har tillsammans en klubb som tittar på gamla ouppklarade mord. Klubben startades av Penny som pensionerad polis och som tagit kopior av flera fall som är ouppklarade, bara för säkerhets skull. Dessa gamla fall har hon presenterat för sina vänner Elizabeth, med ett mycket speciellt förflutet, Ibrahim, terapeut som fortfarande har vissa patienter och Ron, tidigare politiskt aktiv och med ett brinnande hjärta för det han tror på och står för. När man som läsare kommer in i handlingen ligger Penny för döden och den övriga trion tar istället in den nyinflyttade Joyce i sin grupp. Joyce är pensionerad sjuksköterska och har stor kunskap kring det mesta. Denna kvartett blir plötsligt indragna i ett nytt mord som sker i närheten av dem och det blir en rejäl nöt att knäcka för gänget. Inte nog med att de håller på löser det mordet så får de ännu ett mord, som de dessutom är på plats när det sker. De är kluriga, smarta och har ett oändligt tålamod. Dessutom har Elizabeth tjänster att kräva in här och där vilket gör att deras utredningar går framåt. De får också med sig två poliser i sin jakt som än motvilligt då och då förser kvartetten med information.

Det är en mycket underhållande bok! Jag rekommenderar denna bok varmt! Jag vill att vi ska ha den i min bokcirkel och jag har rekommenderat min kära mor den till sin bokcirkel som de är ett gäng i ett +55-boende som har. Jag har läst den på engelska men den finns även på svenska med titeln Torsdagsmordklubben. 

Nu väntar jag på fortsättningen som är på gång vilken dag som helst. 

                      Bild från förlaget

Andra delen i Johanna Mos serie Ölandsbrotten, Skuggliljan, är vassare än föregångaren Nattsångaren. Det är en fördel att läsa böcker i en serie tätt för att ha känslan av tidigare bok med sig och känna skillnaden.

Det har gått några månader sedan den förra boken utspelade sig och det har varit sommar och semester. En semester Hanna Duncker ägnat åt att ytrenovera sitt hus och läsa polisutredningen gällande det mord hennes far avtjänat ett långt fängelsestraff för. Hon kommer tillbaka till jobbet i augusti för att genast kastas in ett fall med en försvunnen pappa och hans son, Thomas och Hugo. Thomas fru har kommit hem från en resa till Göteborg och väntar på stationen i Kalmar på sin man och son men de kommer inte. När hon tagit sig hem till huset på Öland, Södra Möckleby (en by nära Alby där jag har mitt hus!!!)  finns inte maken och sonen där heller och hon blir orolig och gör en polisanmälan morgonen efter. Det blir Hanna och hennes kollegors jobb att söka efter de försvunna och spåren leder dem vitt och brett över södra Öland. Varför har Thomas döljt att han har en vuxen dotter för sin fru? Och vad har han egentligen för hemlighet han pysslar med på sidan om? 

Missing people kopplas in och bland de som ansluter sig för att hjälpa till finns några suspekta typer, har de något med det hela att göra? Och Hannas oro över det pappan suttit inne för gör att hon inte kan fokusera helt och fullt på sitt ordinarie arbete, vad är det egentligen som hänt?

Jag tycker att Skuggliljan är mer genomtänkt och välskriven än Nattsångaren och Mo har utvecklat personerna i boken mer, inte konstigt eftersom det är bok två men ändå blir det bättre och bättre. Nu ser jag fram emot att del tre ska släppas även om det dröjer ett tag med tanke på att Skuggliljan publicerades i juni. Ska nog ta och passa på att läsa Mos tidigare deckare i väntan på nästa Ölandsbrott . 

Även Skuggliljan har jag haft ynnesten att få åtnjuta i solen på södra Öland, det bästa stället att läsa att läsa böcker som utspelar sig på Öland på. 

                                    Bild från förlaget

                                                 Bild från författarens hemsida

Peter May gillar jag ju starkt. Nu har jag läst den sista, eller kanske den senaste, boken i hans serie om Enzo Macleod, The Night Gate. 

Det har gått några år sedan boken innan The Night Gate, Cast Iron,  utspelar sig. Enzo är flera år äldre och har lagt av med jobbet som forensiker och lever ett pensionärsliv tillsammans med hustrun och den tioåriga sonen och är oerhört påverkad av den pågående pandemin. 

Ett lik hittas i en liten by under ett nedfallet träd. Liket är skjutet genom huvudet och har definintivt legat där många år. Detta gör att Enzo blir kontaktad av en forna kollega som vill att Enzo ska ta en titt på "graven" och hjälpa polisen med fallet. Samtidigt som Enzo är på plats i byn har ett nytt mord just upptäckts och Enzo blir ombedd att hjälpa till även med det fallet. Således har han plötsligt ett mycket gammalt fall och ett helt färskt fall att utreda. Att dessa två mord ska ha ett samband verkar helt omöjligt, men det har de. 

Parallellt med den nutida berättelsen om Enzo och hans utredning, familjeliv och pandemin finns en historia om den unga Georgette Pignal som under andra världskriget får i uppdrag av General Charles de Gaulle att vakta världens kändaste målning från att hamna i händerna på nazisterna. Det är Mona Lisa Georgette får i uppdrag att vakta med sitt liv för att hon inte ska hamna i händerna på Hitler eller Göring, som båda är mycket intresserade att få Mona Lisa som sitt praktverk. Detta gör att Georgette under andra världskriget följer målningen från lager till lager vartefter Louvren bestämmer att deras verk ska flyttas för att undgå bombningar. 

The Night Gate är spännande och otroligt välskriven, vilket jag tycker alla May's böcker är. Jag känner mig alltid lite mer allmänbildad när jag avslutat en av hans böcker, vilket är roligt då det faktiskt är deckare han skriver. Att pandemin får ha en roll i boken gör att även det kommer vara en allmänbildande grej när läsare om flera år läser denna bok. 

May's böcker om Enzo Macleod kommer ut på svenska vart efter och har du inte läst dem än rekommenderar jag dem alla!