Inte nog med att jag är en storläsare så är jag dessutom Fru Ornitolog i Löjliga familjen för min man är en inbiten fågelskådare. Att då läsa deckaren Höken sjunger om död av Johan Tralau där många ledtrådar går genom fåglar; duvor, falkar, hökar etcetera. 

Jag hittade tipset om Höken sjunger om död i DN:s Boklördag och på Lotta Olssons tipssida. Jag tror att mitt intresse väcktes av att Olsson skriver att historien är förlagd till Uppsala och Sveriges äldsata universitet. Och just i Uppsala arbetar jag sedan några månader tillbaka, det lockade alltså att läsa. 

Sebastian är ensamstående pappa till Liv. Liv som drömmer mardrömmar om nätterna som göra att Sebastian är ute och går om nätterna med Liv i barnvagn. Kanske är hon lite för stor för att åka vagn, kanske är Sebastian lite för trött för att klara av vaknätter. Under en av dessa nätter trillar han över en kropp i en fontän. Kroppen visar sig vara Kim Nyman som är doktorand på samma fakulitet som Sebastian arbetar på, litteraturvetenskapliga fakuliteten. Kim som skrivit på en doktorsavhandling om 1600-talets forskare Olof Rudbeck har lämnat efter sig ett kapitel av avhandlingen. Det kapitlet blir kriminalinspektör Erika Lönnroths först ledtråd till mordet. Sedan fortsätter det med dolda ledtrådar och Erika behöver ta Sebastian och hans kollega Svante till hjälp för att tolka det skrivna. Även Sebatians pappa, den pensionerade professorn, får hjälpa till att tolka kapitlen av avhandlingen. 

Det är spännande. Det är en massa litteraturhistoria som jag går igång på, litteraturvetaren i mig får sitt lystmäte mättat, det är lite sladdrigt ibland men det är en riktigt bra bok. Inte bara en deckare utan en roman med djupa dykningar ned i litteraturen. 

Det som gäckar mig genom hela romanen är om Kim Nyman är en kvinna eller man. Helt orelevant men som läsare ger det mig ett extra perspektiv genom läsningen. 

Jag rekommenderar varmt Höken sjunger om död och själv ska jag göra mig ett besök i Gustavianum och sedan besöka Carolina Rediviva och kolla på Silverbibeln, något jag borde gjort för många år sedan. 

                                          Bild från förlaget