Som ni vet är jag ju väldigt förtjust i Micke Hansen & Crhistina Olsénis serie Mord i Falsterbo. Detta gjorde att jag tog och läste Deckardrottningen av samma författarduo. 

Boel är bibliotekarien som när en författardröm och har i många år skrivit för byrålådan. I 50-års present får hon en skrivarkurs av maken Erland och det är starten till Boels seriösa skrivande. Genom kursen får hon kontakt med andra amatörförfattare och en proffsig kursledare och de fortsätter skriva texter till varandra även efter att de haft en träff. Hon skriver parallellt med sitt arbete på ortens bibliotek och när hon slutligen är klar är det hennes kollegor Yllet och Matti som får läsa boken. 

Erland är mellanchef på en mekaniskverkstad och drömmer om VD-posten som innehavs av en man som vägrar gå i pension trots sviktande hälsa och mycket hög ålder. Han lever delvis genom Boel och hennes skrivande och börjar drömma om att hon ska bli Sveriges nya deckardrottning och allt hon kommer att tjäna. Men Boel skriver ingen deckare, hon skriver en feel-good roman och det retar Erland som tar saken i egna händer. 

Samtidigt som boken handlar om Boels skrivande handlar den också om de som bor i den lilla byn i norra Skåne, Erlands karriär, grannens hund som konstant pinkar på Boel och Erlands grindstolpe utan att ägarna gör något åt det. Det leder till konskvenser ingen räknat med. 

Det var inte alls samma sak som serien om Egon, Ragnar, Mårten och de andra i Mord i Falsterbo. Deckardrottningen har ett viss underhållsvärde men inte alls på samma vis. Dessutom känns det onekligt som författarduon gjort huvudpersonen Boel och hennes man Erland i samma ålder som pensionärerna i Mord i Falsterbo trots att de är 50-års åldern.