2011 kom Hjort-Rosenfeldts första bok om Riksmord och Sebastian Bergman, Det fördolda, och sedan dess har det kommit ytterligare sex böcker om dem. Och vilka böcker sen! Den senaste heter Som man sår och är inte ett dugg sämre än de tidigare, vad jag minns. 

Sebastian Bergman har dragit sig tillbaka från Riksmord, är terapeut på deltid men främst är han morfar. Han konsulteras dock av Riksmords chef i det fall de håller på och löser. Det är tre mord som skett med bara några dagars mellanrum i Karlshamn. Det är en prickskytt som skjuter sina offer mitt i stan och mitt på dagen utan att bli sedd. Offren är vitt skilda men snart hittar gruppen en gemensam nämnare. Varken medlemmarna i Riksmord eller Sebastian kan initialt inte få till någon gärningsmannaprofil.

Parallellt med att man som läsare får följa Riksmord och Sebastian Bergman får man följa mördarna och det är otroligt spännande. Vad får en människa att bestämma sig för att mörda ett flertal personer och får med sig en annan person i det hela? 

Har du inte läst Hjort-Rosenfeldts deckare säger jag bara LYLLOS DIG! Börja med Det fördolda och fortsätt läsa dessa otroligt välskrivna böcker. 

                   Bild från förlaget

                                            Bild från förlaget

Den här boken har jag lyssnat på och jag satt och pusslade samtidigt som jag började lyssna på boken. Rätt som det är frågar min man vad det är för fel för jag satt och grät. För Maybe One day var en blandning av asgarv, gråt och lite klichéaktig. Kanske precis vad som behövs en mörk och grå januari. 

Jess är mycket ung och uppväxt i en liten by utanför Manchester, enda barnen i en medelklassfamilj, när hon träffar Joe på college inne i Manchester. Det är kärlek vid första ögonkastet och föräldrarna är rasande på sin dotters val av pojkvän. Men Jess är lycklig tillsammans med Joe och de får en dotter, Grace. De lever lyckligt men med mycket dålig ekonomi och föräldrarna vägrar stötta sin dotter på grund av Joe. Sedan sker en händelse och Jess tror att hon är övergiven av Joe just när hon behöver honom som mest. Det tror hon i 17 år tills hennes mamma dör och hon hittar en skokartong på vinden full med brev och vykort från Joe. Denna upptäckt gör att hon börjar en resa för att hitta Joe, genom England och vidare. Med sig har hon sin tjugo år yngre kusin och en av Joes barndomsvänner och den resa de går igenom, både fysiskt genom bil och flyg, men även psykiskt är fin att följa som läsare. 

Vill man läsa något som ger en varm känsla och kan ta vissa förutsägbara saker, och tänka att det är fiktivt, så är det här boken att läsa eller lyssna på.