För flera år sedan läste jag Arnaldur Indriðasons böcker om den buttre kommissarien Erelendur och hans medarbetare som lever och verkar i Reykjavik. När nu sista momentet i min kurs håller på har jag fått återuppta bekantskapen med Erlendur och de andra, en angenäm bekantskap! Boken jag läst är Vinterstaden som är del fem i serien. 

En vinande kall januarieftermiddag hittas en liten pojke mördad i ett höghusområde. Helt ensam ligger han fastfrusen i marken medan snön viner framför hans oseende ögon. Erlendur blir kallad till platsen och påverkas av den lilla pojkens död, det tar honom tillbaka till hans egen barndom då hans bror försvann i bergen på östra Island. 

Pojken, som visar sig heta Elías, har en mamma med ursprung från Thailand och man misstänker att det är ett mord med rasistisk bakgrund. Det är under den misstanken mordet utreds och på den skola Elías gått finns det lärare med öppna rasistiska åsikter vilket leder till att misstankarna riktas mot just de personerna. Spåren leder också till en sedan tidigare känd knarklangare som säger sig vara helt ovetande men nämner, som i förbigående, något om en gammal pedofil som han sett stryka runt i området där Elías bor.

Mitt under utredningen försvinner Elías äldre halvbror Niran och man misstänker att även han bragts om livet på grund av sitt ursprung. 

Vinterstaden är en  mycket välskriven bok, precis som alla andra av Indriðason, som jag rekommenderar varmt. 

              Bild från förlaget