Maj Sjöwall och Per Wahlöö, egentligen de första samhällkritiska polisroman-författarna. Jag måste lyfta på hatten för deras bok Den vedervärdige mannen från Säffle, som när den filmatiserades av Bo Widerberg 1976 fick titeln Mannen på taket. Om jag tidigare läst Sjöwall & Wahlöö måste jag ha osagt, jag vet att de fanns hemma i bokhyllan under uppväxten men jag minns inte om jag någon gång läste dem. Däremot har jag sett flera av filmatiseringarna av böckerna och även, måste jag erkänna, de moderna filmerna Beck där filmerna inte alls är baserade på parets böcker. När jag läser Den vedervärdige mannen från Säffle ser jag Gösta Ekmans lugna Martin Beck framför mig, iklädd poplinrock och med ett ansträngt förhållande till sin familj. 

Även Den vedervärdige mannen från Säffle ingår i kursen jag läser och jag skulle inte läst den om den inte ingått i kursen. 

På Sabbatsbergs sjukhus mördas kommissarie Stig Nyman brutalt med en bajonett i sin sjuksäng. Det blir Martin Beck och hans kollegor, Einar Rönn, Gunvald Larsson och Lennart Kollberg, som får ärendet på sitt bord. Nyman är ökänd i poliskåren för sitt brutala sätt och att flera av de poliser som han haft under sig har uppfostrats i samma råbarkade sätt. Detta leder till att Rönn tar sig till Justitsie Ombudsmannens kontor för att läsa de anmälningar som finns mot Nyman och hans kollegor. Detta leder dem vidare mot en före detta polis och hans agg mot Nyman. 

Det är en ganska brutal historia bitvis, detaljerade beskrivningar om pennalism, mordet på Nyman och våldet Nyman och hans undersåtar ägnat sig åt. Men det är en historia som håller fortfarande trots att den är från 1971. Samhällskritiken är bitvis bitande men så sann. 

Läs Den vedervärdige mannen från Säffle och få till dig en bok från den svenska polisromanens vagga, ingen mysig pusseldeckare här inte, det här är en riktig polisroman. 

                                                     Bild från förlaget