Mycket deckare har det blivit på sistone men nu blir det en riktigt tjock feelgoodare. Vi har som tradition att ge kalenderpresenter till varandra i familjen, vi är fyra stycken i familjen så man får en present var fjärde dag. Var och en i familjen köper två presenter var till de andra tre. Av min Y fick jag boken Fjärilsrummet av Lucinda Riley, och te förstås. Han hade valt Fjärilsrummet för att den var på Akademibokhandelns topplista och han vet att jag sedan jag var sjuk inte orkar läsa verklighetsbaserade hemskheter. 

Sanningen är att jag inte var särskilt imponerad av boken från början, det tog mig lite tid att komma in i den. Jag tycker språket är dåligt, men det kan bero på översättningen, dialogen är lite styltig, men det kan bero på att författaren ser den som en grund till ett filmmanus. Iallafall har jag läst Fjärilsrummet och jag tycker om den! Det är en historia som sträcker sig från sommaren 1943 till sommaren 2007 och huvudpersonen är Posy som 1943 är en liten flicka som växer upp i ett stort hus på den engelska landsbygden tillsammans med pappa och sin franska mamma. Pappan är Posys allt, hennes stor idol och bästa vän. Mamman är en sval kvinna som inte bryr sig nämnvärt om sin dotter. Pappan är stridspilot och i juni 1943 ska tillbaka i tjänst efter en skada under kriget. Kvällen innan han ska åka har föräldrarna en stor fest i trädgården och Posy är fullkomligt salig. Det hon inte vet att det är sista kvällen hon träffar sin pappa. 

Parallellt med historien om Posy som barn och ungdom utspelar sig boken under 2006. Posy är fortfarande huvudperson och 69 år och bor i sitt barndomshem. Där har hon uppfostrat två söner, Sam och Nick, och lever sedan många år tillbaka som änka och bor själv i sitt stora hus. Hon känner att det börjar bli dags att sälja huset, det behöver för många reparationer och hon tycker att trädgården börjat bli för jobbig för henne. Det är dock inte ett lätt beslut att göra sig av med ett hus som funnits i släkten i flera generationer så hon tvekar. På samma ort bor hennes äldsta son, Sam, med fru, Amy, och två barn. Sam är en misslyckad figur som är mycket svårt att fatta sympati för. Däremot är hans fru en stackare som jag som läsare tycker skulle ge sin luns till karl en spark i baken. Hem från 10 år i Australien kommer Posys andra son, Nick. Han flydde till andra sidan jorden på grund av en olycklig kärlekshistoria men tycker det är dags att komma hem igen och etablera sig i England, närmare sin mamma och sin bror. Nick är, till skillnad från sin bror, en mycket lyckad affärsman och har handlat med ovanliga antikviteter både i England och i Australien och hans äldre bror är ständigt avundsjuk. 

In i handlingen kommer även en hel del andra personer, bland annat Posys stora ungdomskärlek, och det blir en historia som spänner över hela hennes familj och mer därtill. 

Värd att läsa? Tja, vill man ha underhållning utan behållning så tycker jag definintivt man ska läsa Fjärilsrummet. Det är ändå en fin historia om en familj och att ingen familj är fullkomlig, långt därifrån, och det är dessutom intressant att få veta vad som egentligen är så speciellt med det där fjärilsrummet som finns i fåfängan på tomten. 

                                                     Bild från förlag