Bild från förlaget

För någon månad sedan, eller två, läste jag ut Klubben av Matilda Gustavsson. Den har undertiteln En undersökning och det är precis vad den är. Matilda Gustavsson vann stora journalistpriset för sitt reportage, publicerat i Dagens Nyheter, om den så kallade Kulturprofilen. Namnet på Kulturprofilen läckte snart ut i media och plötsligt var Katarina Frostenssons makes namn på allas läppar, Jean-Claude Arnault. Han som ständigt varit bakgrunden av den Svenska Akademien, där Frostensson var en av de aderton, och ett stort namn i Sveriges kulturvärld. Arnault hade tillsammans med sin hustru skapat Forum, en kulturell scen i en källare i Vasastan, Klubben även kallad. Där fick kultureliten i Sverige inom alla konstformer ta plats och i centrum stod Arnault själv. Gustavsson har intervjuat ett flertal kvinnor som vittnar om de sexuella övergrepp de blivit utsatta för av Arnault. De historier kvinnorna vittnar om, och som vissa sedemera drar tillbaka av rädsla vad som ska hända med dem, är fasansfulla. De vittnar om att de blivit drogade och våldtagna av Arnault, att han var steril så han inte behövde använda skydd, den manipulativa sidan hos honom när de valt att inte träffa honom igen och lögnerna, lögnerna, lögnerna.  Vem han egentligen var och var han kom ifrån är ständigt skiftande i hans berättelser om sig sjäv för kvinnorna. Gustavsson hittar hans rätta bakgrund i Frankrike, där han är ett intet. Ingen vet vem han är förutom det som spreds över världen i samband med att han åtalades för vissa av de övergrepp han begått. 

Gustavsson skriver också om konstnärer som blivit utnyttjade av paret Frostensson/Arnault, konstverk som försvunnit från Forum när de ska hämtas efter en avslutad utställning och om outbetalda gage som de blivit lovade. 

Jag läste Klubben i omgångar. Jag orkade inte läsa om det som kvinnorna utsatts för och som Frostensson tycks ha varit medveten om men blundat. Jag lider med Sara Danius som Ständig sekreterar för Svenska Akademien och allt hon fick utstå under tiden när allt om Arnault rullades upp. Det stödet hon fick av flera av det aderton men också de hård ord hon fick utstå från bland annat Horace Engdahl. 

Som läsare får man också läsa om författarens oro och känslor kring det hon upptäcker, får höra och hennes ångest innan reportaget släpps. Mycket intressant och vilken kvinna!

Jag vet att jag varit sen att läsa Klubben, men jag säger bara: Läs den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...