Vi har till jobbet köpt in några titlar ungdomsböcker i pocket. För att kunna läsa klassvis eller bara dela ut här och där till elever som vill ha något att läsa. En av de titlar vi köpte i höstas var Suzanne Collins Hungerspelen som är den första boken i en trilogi. Det var en kollega som var ny hos oss som tipsade om den, de hade köpt in den till hennes tidigare arbetsplats. En annan kollega hade bara hört lovord om boken från en kompis. Sagt och gjort, Hungerspelen köptes in, har delats ut till en del elever och lästs av kollegan som hade hört så mycket bra om den av sin kompis. Kollegan blev frälst under jullovet, lånade omedelbart del två i serien, Fatta eld, sträckläste den och har nu lagt händerna på del tre, Revolt, och hon är mycket nöjd med läsupplevelsen. Jag började således läsa Hungerspelen och hoppades på en riktig läsupplevelse i ungdomsklassen. Men icke sa Nicke. Jag tycker att den är okej men mer är det inte. Det är som Expedition Robinson med dödlig utgång och med barn/ungdomar som deltagare. Deltagare som inte anmält sig själva utan blir dragna som i ett lotteri. Huvudpersonen är Katniss som tar sin 10-åriga lillasysters plats i hungerspelen och får åka iväg och tävla mot 23 andra ungdomar. Det finns bara ett sätt att ta sig levande från tävlingen och det är genom att de andra 23 dör. Innan spelen börjar stylas de tävlande och visas upp i en parad och huvudpersonen är, icke förvånande, den som väcker störst uppmärksamhet tillsammans med killen Peeta som kommer från samma distrikt som hon. Gissa vem som vinner???

Jag tycker att det är en klichéfylld bok till och från samtidigt som den visar att tjejer kan vara de starka. Jag kan säga att jag inte tänker läsa de andra två delarna. Däremot ska jag ge den till en läsegrupp i en klass och se vad de tycker. Det har varit högst spridda åsikter om boken bland de elever som redan läst den, vissa tycker den är fantastisk medan andra har ungefär samma åsikt som jag.  Kontentan av det hela är att jag inte rekommenderar denna bok.