Bild från förlaget

Jag såsar runt på biblioteket i Eskilstuna inför semestern och hittar Vi av Edgar Covera. En debutroman som jag på något sätt fastnar i fast jag tänker att jag inte är målgruppen den riktar sig till. 

Orlando är ensamstående pappa och kämpar med tiderna till dagis, till jobbet, hem från jobbet, hämtning från dagis och sen få ihop kvällarna med sonen Osip. Han är lärare men har sagt upp sig för att få tid till att skriva och arbetar istället på ett gruppboende.

Orlando är ett Vi med sonen, han är ett Vi med sina föräldrar, han är ett Vi med sin moster och kusin i Minsk och han är ett föredetta Vi med mamman till Osip. Han verkar inte vara den som tagit initiativ till skilsmässan men ju längre in i boken jag kommer undrar jag hur det egentligen är. Jag funderar också över namnet på romanens huvudperson Orlando, är det Orlando som en syftning till Virgina Wolfs Orlando som byter skepnad/kön/identitet i romanen med samma namn? För Orlando i Vi byter skepnad under handlingens gång några gånger. 

Vi är vacker, lågstämd och fin. Och även om jag inte är målgruppen som romanen riktar sig till uppskattar jag Vi och den historia som rullas fram. 

Läs Vi och få ett nutida porträtt över en ensamstående pappas vardag och hans brokiga, vackra, bakgrund. 

Jag är glad att jag såsade runt på biblioteket i Eskilstuna en varm dag i mitten av juli och hittade Vi på en hylla med nyheter, tack för det. 

En sommar för några år sedan plöjde jag Maria Langs deckare och det var en trevlig lässommar, en dag tar de att läsa om jag inte har för mycket annat att pyssla med. Jag hittade Svart sommar av Lang för en tia på återbruksgallerian hemma i Eskilstuna och jag tror inte jag läst den tidgare, möjligt i mina tidiga tonår. 

Den loka affärsmannen Torgny Welin kommer på idéen att sälja Skoga som stort turistmål, alla i den lilla staden är inte positiva till detta men Welin bjuder in rikspressen till en dag där de bjuds på sevärdheter, lunch och en tur på Skogasjön. Detta resulterar i stora reportage i rikspressen men framförallt i lokaltidningen. Det lockar dit bland annat svensk/danska Karen som bär på en hemlighet. Dessutom finns det ett antal individer som beskrivs mycket väl som den hetsiga konstnären Ib och hans hustru Signe som aldrig tycks lämna köket. Och förstås är Christer Wijk påpassligt på semester hemma hos sin mamma i Skoga och blir den som får ansvaret att lösa det mord som sker. 

Som vanligt när det är Maria Lang är det småputtrigt, välskrivet och Christer Wijk är knivskarp som alltid. Lite romantik är det också men även konkurrens och lite svartsjuka. 

Tyvärr har jag inga fler Lang med mig på semestern och de fanns inte att låna på biblioteket i Färjestaden, tur det finns mycket annat att läsa. 

Det fina är dock att Norstedt fortfarande trycker Maria Langs böcker och ger ut dem som ljudböcker, det tycker jag är fint. Min upplaga är dock från 1966 och inte så tjusig upplaga som den som ges ut idag. 

                  Bild från förlaget              

Att ha ynnesten att få läsa två fantastiska romaner är i rad är mycket ovanligt för mig. Jag föll pladask för Färskt vatten till blommorna och sen kom The Whalebone Theatre och tog mig med storm. Jag köpte boken med en trött hjärna i juni och började läsa och sen orkade jag inte läsa på engelska, något som jag ständigt gör men just då gick det inte. Där låg så The Whalebone Theatre och lockade på mig och för en dryg vecka sedan blev det boken och jag. 

1919 är Cristabel Seagrave är drygt fyra år när hennes pappa kommer hem med en ny fru, den fru som ska ge honom arvingen till Chilcombe. Den arving hans älskade fru inte kunnat ge honom då hon dog i barnsäng när Christabel föddes. Cristabel som växer upp på vinden med en av tjänsteflickorna. Men när den nya frun, Rosalinde, blir havande, och Cristabel väntar på en lillebror, blir besvikelsen ytterligare en gång stor då det föds en flicka, Florence. Rosalind ser bara sin man i barnet som är fött och tar det inte till sig så även Florence hamnar på vinden tillsammans med Cristabel. Cristabel som är negligerad av sin far blir däremot sedd av sin farbror Willoughby som inte har ett gott förhållande till sin äldre bror. Det som sedan händer är att det så småningom kommer en arvinge till Chilcombe, Digby. Digby som Cristabel älskar innan han är född och fortsätter att älska genom livet. 

Boken börjar 1919 och man får följa ungarna Seagrave genom uppväxten som är totalt negligerad av föräldrarna och genom andra världskriget. Teatern de skapar tillsammans med en en rysk konstnär i mellankrigstiden är magnifik och precis vad varenda unge skulle önska sig. 

Jag hänförs, jag förskräcks, jag hänförs åter igen och jag önskar att skulle kunna läsa ytterligare ett så fantastiskt verk nu på en gång. 

Läs denna bok och förälska dig i karaktärerna, miljön och i syskonskapet som är starkt och tillåtande. Jag har, som nämnts ovan, läst boken på engelska men den finns även på svenska. 

                                   Bild från förlaget

                                       Bild från förlaget

Lockad av baksidetexten att The Murder at Sissingham Hall skulle vara som att läsa en Agatha Christie nappade jag direkt och började läsa. Lättlurad! Clara Benson har absolut inte Christies förmåga, det har ingen annan heller enligt mig, att skriva en deckare som ger en som läsare en sådan fantastisk upplevelese. 

Charles Knox har under åtta år bott och gjort sig en stor förmögenhet i Sydafrika. Han kommer hem och möts i hamnen av sin gamle vän Bobs och dennes syster. De introducerar Charles tillbaka till socitetlivet i England och på det viset blir han bjuden till en helg hos sin tidigare fästmö och hennes man, Sir Neville. Fästmön, Sylvia, och Charles skildes åt och Charles lämnade England och Sylvia för Sydafrika. Det är på Sir Nevilles gods som mordet sker under en glädjefull kväll där bubblet flödar och charader leks. 

Det är en deckare som utspelar sig på 1920-30-talet i England, på en lantegendom isolerad från andra platser, det är det stängda rummet och det är en hop människor där en blir mördad och någon av de andra måste vara mördaren. Riktigt klassiskt Christie men det håller inte. Jag listar ut vem mördaren är innan halva boken är läst och då har halva boken varit inledning till själva mordet. 

Jag måste dock ge författaren cred för att det är en kvinna som löser mordet, Angela, det är bra i en annan mansdominerad värld av poliser vid tiden. Det är tydligen en serie med Angela som deckare, tror dock inte att jag läser någon mer dock kan det vara värt att läsa en till för det kan ju bara bli bättre. 

Således finns det så mycket bättre att läsa än The Murder att Sissingham Hall, till exempel är Agatha Christie aldrig fel att läsa eller läsa om. 

Högen med böcker att läsa är hög och finns både i bokhyllan, på ett bord och digitalt i Ipaden men så skriver min alldeles egna Saga, dottern, att hon börjat läsa en bok som jag måste läsa. På besök i stadens stora galleria i lördags gick jag förbi Akademibokhandeln och tänkte okej då och gick in och köpte Färskt vatten till blommorna, sällan jag köper böcker vill jag bara säga, om de inte är second hand. Började läsa och sen gick det som inte att sluta. 

Violette blir som 18-åring blixtförälskad  i den tio år äldre Philippe Toussaint när hon ser honom i den bar hon jobbar i. Hon är föräldralös, han har en mamma som är högst besviken på hans val av partner. 

Men boken börjar när Violette är 30 år äldre och är kyrkogårdsdam i en liten by i Bourgogne i Frankrike, den som ser till att grindarna öppnas och stängs varje dag, den som tar hand om finliret på kyrkogården, den som säljer blommor till gravarna vid grinden och den som tar emot sörjande anhöriga i sitt kök. I henns kök samlas även gravgrävarna, begravningsentrepenörerna, katter och en och annan hund som kommit med sin döda matte eller husse och blivit kvar. 

En dag kliver Julien in i hennes kök. Han ska begrava sin mamma bredvid en för honom vilt främmande man på kyrkogården där Violette arbetar och bor. En kyrkogård som ligger mycket långt från Marseille där hon levt. Det besöket blir en liten knuff framåt från Violette och hennes stillsamma liv på kyrkogården. 

Men hur har Violette hamnat på denna kyrkogård, hon som 18-åring blir blixtförälskad i Philippe och vad har hänt åren däremellan? 

Färskt vatten till blommorna är en vindlande historia med oväntade möten, händelser och tragedier. Den är vacker den är här och nu, där och då och i flera perspektiv. 

Lyllos er som inte ännu läst boken. Själv ska jag få ynnesten, när den nu är utläst, att diskutera den i min bokcirkel i augusti och dessutom vet jag att jag och min Saga kommer ha många samtal kring boken. 

                                                         Bild från förlaget           

Midsommar på Öland 2023 och helgens läsning är Darrgräset som utspelar sig på Öland under mars panedmiåret 2020, för var ska man annars läsa en Ölandsdeckare?

Det är den fjärde boken som Johanna Mo skriver med Öland som brottsplats och Hanna Duncker som huvudperson. Den här gången är det hennes gamla granne Ingrid som hittar en återfunnen vän, från ungdomen, död i hans bostad. Ingrid och Vidar var ett par i ungdomen innan Ingrid valde att lämna honom och nu är kontakten återupptagen och att hitta Vidar död hans lägenhet i Borgholm är en stor chock för Ingrid. Snabbt misstänker man att Vidar är mördad trots det självmordsbrev som hittas bredvid honom. Det blir Hanna och hennes kollegor som utreder fallet och förhör grannar, ovänner och gamla bekanta, inklusive Ingrid. Det är tufft för Hanna att Ingrid är en del av utredningen. Mitt i allt blir Ingrid mycket sjuk i Corona, Hannas bror Kristoffer är hemma från London och bor i hennes gästrum för att delta i den rättegång som åter tagit upp mordet på Ester Jensen 2003, det mord som Hannas och Kristoffers pappa blev dömd för och avsatt fängelsetid för. Det är inte helt okomplicerat för de två syskonen. 

Darrgräset är bra! Och det är härligt att läsa om Öland och viss historia från ön. Jag gissar att jag kommer kunna få mitt exemplar av Darrgräset signerat av Johanna Mo i sommar för hon är flitig med att besöka Borgholms bokhandel för att träffa sina läsare, mycket uppskattat! Nu får min fina granne här på Öland, Gunilla, låna boken. 

                                  Bild från förlaget             

Att jag sagt till alla jag känner att det ska läsa Tills alla dör av Diamant Salihu vet alla. Min son använde Tills alla dör i sitt gymnasiearbete och jag läste i gårdagens Dagens Nyheter, i en intervju med Diamant Salihu, att Tills alla dör har blivit "en bok för kategorin "unga pojkar som inte läser" ___ Boken har legat i topp på biblioteksutlåningen och är den mest efterfrågade på fängelserna." Det sist nämnda har min make, som under närmare ett år arbetade som kriminalvårdare, berättat för ett tag sedan. 

Nu har Salihu kommit med en ny bok, När ingen lyssnar, som är en dokumentärbok kring de krypterade chatter som fransk polis lyckades spränga och på så sätt fick tillgång till kriminellas konversation i realtid men också bakåt i tiden. Salihu har intervjuat den ansvariga åklagaren i Frankrike kring hur allt gick till, han har intervjuat tungt kriminella, både de som sitter fängslade men även de som är på fri fot och styr knarkkarteller i Sverige från Turkiet där de gömmer sig. 

Jag är inte lika tagen av När ingen lyssnar som av Tills alla dör men det är en otroligt intressant bok som jag tror många kommer att läsa och precis som jag få upp ögonen för hur enorm den golobala -och svenska knarkhandeln är. Vilka led narkotikan går i, föräldrar till de kriminella som hjälper till med förvaring av bland annat pengar, handbollstränaren som är ansvarig för att ta emot knark när det kommer till Stockholmsområdet, socialarbetaren som är partyknarkare på helgerna och unga ostraffade tjejer som säljer droger för inkomsten skull. 

Om du inte läst Tills alla dör, gör det, och läs sedan När ingen lyssnar. Jag ser fram emot fler böcker från Salihu som öppnar ögonen på många om hur samhällets baksida ser ut. 

Inte nog med att jag är en storläsare så är jag dessutom Fru Ornitolog i Löjliga familjen för min man är en inbiten fågelskådare. Att då läsa deckaren Höken sjunger om död av Johan Tralau där många ledtrådar går genom fåglar; duvor, falkar, hökar etcetera. 

Jag hittade tipset om Höken sjunger om död i DN:s Boklördag och på Lotta Olssons tipssida. Jag tror att mitt intresse väcktes av att Olsson skriver att historien är förlagd till Uppsala och Sveriges äldsata universitet. Och just i Uppsala arbetar jag sedan några månader tillbaka, det lockade alltså att läsa. 

Sebastian är ensamstående pappa till Liv. Liv som drömmer mardrömmar om nätterna som göra att Sebastian är ute och går om nätterna med Liv i barnvagn. Kanske är hon lite för stor för att åka vagn, kanske är Sebastian lite för trött för att klara av vaknätter. Under en av dessa nätter trillar han över en kropp i en fontän. Kroppen visar sig vara Kim Nyman som är doktorand på samma fakulitet som Sebastian arbetar på, litteraturvetenskapliga fakuliteten. Kim som skrivit på en doktorsavhandling om 1600-talets forskare Olof Rudbeck har lämnat efter sig ett kapitel av avhandlingen. Det kapitlet blir kriminalinspektör Erika Lönnroths först ledtråd till mordet. Sedan fortsätter det med dolda ledtrådar och Erika behöver ta Sebastian och hans kollega Svante till hjälp för att tolka det skrivna. Även Sebatians pappa, den pensionerade professorn, får hjälpa till att tolka kapitlen av avhandlingen. 

Det är spännande. Det är en massa litteraturhistoria som jag går igång på, litteraturvetaren i mig får sitt lystmäte mättat, det är lite sladdrigt ibland men det är en riktigt bra bok. Inte bara en deckare utan en roman med djupa dykningar ned i litteraturen. 

Det som gäckar mig genom hela romanen är om Kim Nyman är en kvinna eller man. Helt orelevant men som läsare ger det mig ett extra perspektiv genom läsningen. 

Jag rekommenderar varmt Höken sjunger om död och själv ska jag göra mig ett besök i Gustavianum och sedan besöka Carolina Rediviva och kolla på Silverbibeln, något jag borde gjort för många år sedan. 

                                          Bild från förlaget