Jaha, så har jag åter fått i mig en Feel-goodbok genom att lyssna på den medans jag gör annat tråkigt. Denna gång är det Jenny Colgan, drottningen i denna genre,  som skrivit The Loveliest Chocolate Shop in Paris och som precis som titeln anger handlar om en liten chokladbutik i Paris med enbart egen tillverkning. Ägare och expert är Thierry som inte gjort mycket annat än choklad i sitt liv. Till Thierrys verksamhet kommer Anna, brittisk chokladfabriksarbetare som råkat ut för en olycka på jobbet som lett till att hon förlorat två tår på ena foten. Under sin sjukhusvistelse träffar hon på sin gamla fransklärare, Claire, som kämpar för livet och som tycker att Anna ska göra något annat av sitt liv än att stanna i den lilla stad hon är född och uppvuxen i och som hon nu som 30-åring bor kvar i. Claire själv var som mycket ung au pair några månader i Paris och säger att hon sedan dess känner en man som är chokladtillverkare och att hon kan ordna så Anna får komma till honom i några månader för att lära sig konsten att tillverka choklad i liten skala. 

Det är upptakten till denna bok om Anna och hennes liv i Paris parallellt som det är en bok om Claires tid i Paris 1972. Det är feel-good så något annat ska man inte förvänta sig men det är vila för hjärnan att läsa/lyssna på genren för man behöver inte tänka på vad man läser, det strömmar som in i en bara. Så kanske är denna bok något för hjärnor som är på semester eller just varit på semester för att mjukstarta huvudet inför hösten?

Jag älskar Öland! Jag har ett hus på den sydöstra delen av ön och jag åker hit året runt för att få uppleva naturen och öns skönhet. 

Nu har jag dessutom läst en deckare som utspelar sig på just Öland och inte särskilt långt från den byn jag har ett hus i. Det är Johanna Mo som skriver deckare som utspelar sig på ön och det har hittills kommit ut två romaner, den första är Nattsångaren som jag just avslutat. 

Kriminalpolis Hanna Duncker återvänder till sin barndoms ö efter många år i Stockholm. Hon lämnade ön med svansen mellan benen direkt efter studentetn på grund av ett brott hennes pappa dömts för och som hon och hennes bror fått lida för. När fadern dör och Hanna måste åka tillbaka till Öland för att ta reda på hans dödsbo och hon känner åter en längtan till att bo på ön. Detta gör att hon söker arbete hos Kalmarpolisen och köper ett hus på Öland och flyttar hem. Redan första dagen på jobbet hittas en 15-årig pojke mördad vid rastplatsen vid Möckelmossen och pojken visar sig vara son till Hannas bästa kompis från barndomen, Rebecka. Det blir Hanna som tillsammans med en kollega får lämna dödsbudet till Rebecka och det blir upptakten till att de åter får kontakt, om än en mycket skör. Samtidigt är det flera personer som är mycket negativa till att Hanna kommit tillbaka till ön på grund av det hennes pappa gjort. 

Det är en välskriven deckare där man som läsare får följa utredningen, Hanna och hennes kollegor, främst Erik som är Hannas partner. Man får som läsare också följa offrets sista dag som en parallellhistoria. 

Slutet är lite blackt, men boken är ändå väl värd att läsa och jag ser fram emot att läsa del två i denna serie, Skuggliljan som kom ut i juni i år. 

Var är bästa stället att läsa dessa deckare på? På Öland, förstås. 

                                      Bild från förlaget

Att på semestern hamna på olika orter och ställen är fantastiskt. Att på semestern hamna i en bokhandel som är helt egen är något annat än fantastiskt. I Trelleborg gick vi en sväng, min Yonas och jag, och jag såg en skylt där det stod Bok & Papper. Självklart gick vi in där. Det första jag fastnade jag för avdelningen för pussel och valde ett för höstens mörka kvällar. Vidare in i bokhandeln fanns allt man kunde önska sig och Y fann en kokbok han fastnade för. Dock är det bokhandlaren själv som blir behållningen! Han hade svar på frågorna jag hade kring ordet Böst, oväder, och tillkomsten av statyn med samma namn och mer där till. Dessutom gav han oss en bok om olika konstverk i staden och vi tog oss en tur i staden med boken i högsta hugg. 

Om du är i Trelleborg, ramla in hos Bok & Papper och kolla in sortimentet och prata lite med bokhandlaren som har så mycket kunskap kring orten och, förstås, om litteratur. 

Ibland får jag feeling på Jenny Colgans böcker och då och då släpper hon en ny i samma serie som jag tidgare läst och då måste jag ju läsa den också. Den här gången var det boken 500 Miles from You som är del tre i den serien som kallas Scottish Bookshop. Serien började med The Bookshop on the Corner och fortsatte med The Bookshop on the Shore. De utspelar sig alla i den lilla byn Kirrinfelf i Skottland, en by med utsikt över Loch Ness och naturen om hörnet. 

Till Kirrinflef kommer Lissie, en sjuksköterska som varit med om ett trauma, genom ett utbytesprojekt där hon ska ta den lokala sjuksköterskans jobb i byn med omnejd medans den lokala sjuksköterskan tar Lissies jobb i London. Den lokala sjuksköterskan är en, av patienterna, mycket populär man, Cormack, som Lissie till en början har svårt att ta över för. Redan första dagen bävar hon inför de månader hon måste spendera i denna avkrok. Likadant känner Cormack i London, förvisso ingen avkrok men det är just lugnet han saknar. I utbytet ingår de att Lissie och Cormack ska rapportera till varandra hur det går med de olika patienter de har, vilka egenheter de vet om att patienterna har och hur jobbet flyter. Denna dagliga konversation leder till att en slags vänskap växer fram dem emellan trots att de aldrig setts. De lever dock sina liv i den andres bostad och har således fått något slags hum om vem den andra är. Och förstås, det är en feel good-roman, så uppstår tycke med komplikationer. 

Det är en fin bok som passar utmärkt att både lyssna på eller läsa i sommarvärmen, ett mjukt sällskap i semestertider. 

                          Bild från förlaget

Nordic Noir-kursen är till ända och vad läser jag då? Jo, ytterligare en deckare men denna gång betydligt lättsammare i form av Carin Hjulströms Knappt en droppe blod. Boken är uppföljaren till Bara ett litet mord och handlar precis som sin föregångare om Siri Ehrenswärd och hennes brorson Anton. Anton som är föräldralös, en bit över 20 och otroligt naiv. 

I Knappt en droppe blod hittas en senil, äldre man död vid sin frus gravsten. Det är färdtjänstchauffören som hittar kroppen en halvitmme efter att han släppt av honom vid den lilla kyrkogården. Offret visar sig vara en gammal advokat som sitter på hemligheter som någon, eller några, absolut inte vill ska komma i dagern. Det är upptakten till en, lugn, mördarjakt. Det är inte mördarjakten som är den primära historien i boken. Det är främst livet kring personerna i det lilla samhället. Siri och Anton är huvudpersoner men sedan handlar det mycket om alla andra i byn; lokalpolisen Olle och hans skilsmässa, det nyinflyttade paret i kyrkstugan som har något fuffens för sig, slottsfrun och hennes mamma som döljer något och sist men inte minst Paddy som kommer och hävdar att plantskolan är hans. 

Jag tycker om Hjulströms böcker om Siri och Anton. Lättläst, varmt och underhållande. Såg just att hennes böcker kategoriseras som "cosy-crime", ja, vad vet jag om det är det de är eller inte, men underhållande är det. 

                                           Bild från förlaget

                       Bild från förlaget

Sista boken ut på Nordic Noir-kursen var Kati Hiekkapeltos Kolibri. Boken är den första i en serie av den finländska författaren. Boken är också min första av författaren och jag måste säga att jag uppskattar den väldigt mycket. Översättaren har fått det finska språket att finnas med trots att jag läser på svenska. Dessutom är huvudpersonen Anna Fektete från forna Jugoslavien och jag känner igen henne genom flera av de kollegor och vänner jag har som har samma ursprung.

Men nu är det dags att skriva om vad boken handlar om! En ung kvinna skjuts till döds med ett hagelgevär när hon är ute och springer i ett mycket välanvänt elljusspår i en mindre ort i Finland. Anna Fekete är ny på jobbet som kriminalare men har ett mycket gott rykte från sin tid som radiobils-polis i storstaden. Hon kommer hem till den ort där hon vuxit upp för att mantla en roll som kriminalpolis. Hon är bekant med staden men är främmande för sitt nya uppdrag. Till kollega får hon en medelålders, försupen rasist, Esko. Han är snabb att döma Anna och hennes ursprung och är förvånad över hennes perfekta finska. I arbetsgruppen finns en förstående chef och två andra kollegor som tycker mycket bra om Anna. Tillsammans skapar denna grupp en bra kombo och de jobbar framåt, sakta men säkert med fallet. Parallellt jobbar de med ett fall som är hedersrelaterat, det är ett ärende som är i periferin men som lyfts fram mycket tydligt genom hela boken. 

Jag slås över författarens fina syn på invandring i boken. Esko må vara rasist men han har också ett stort och varmt hjärta vilket visar sig då och då. Hans alkoholmissbruk tro jag som läsare att man kommer att få läs mer om. 

Jag är mycket positiv till att få upptäcka Hiekkapeltos författarskap och jag kommer att läsa mer av henne. 

För flera år sedan läste jag Arnaldur Indriðasons böcker om den buttre kommissarien Erelendur och hans medarbetare som lever och verkar i Reykjavik. När nu sista momentet i min kurs håller på har jag fått återuppta bekantskapen med Erlendur och de andra, en angenäm bekantskap! Boken jag läst är Vinterstaden som är del fem i serien. 

En vinande kall januarieftermiddag hittas en liten pojke mördad i ett höghusområde. Helt ensam ligger han fastfrusen i marken medan snön viner framför hans oseende ögon. Erlendur blir kallad till platsen och påverkas av den lilla pojkens död, det tar honom tillbaka till hans egen barndom då hans bror försvann i bergen på östra Island. 

Pojken, som visar sig heta Elías, har en mamma med ursprung från Thailand och man misstänker att det är ett mord med rasistisk bakgrund. Det är under den misstanken mordet utreds och på den skola Elías gått finns det lärare med öppna rasistiska åsikter vilket leder till att misstankarna riktas mot just de personerna. Spåren leder också till en sedan tidigare känd knarklangare som säger sig vara helt ovetande men nämner, som i förbigående, något om en gammal pedofil som han sett stryka runt i området där Elías bor.

Mitt under utredningen försvinner Elías äldre halvbror Niran och man misstänker att även han bragts om livet på grund av sitt ursprung. 

Vinterstaden är en  mycket välskriven bok, precis som alla andra av Indriðason, som jag rekommenderar varmt. 

              Bild från förlaget

Efter jag som tonåring läst alla Maria Langs deckare var det naturligt att läsa Stieg Trenters deckare. Jag tror att jag mest gjorde det efter att ha sett Sverige Televisions filmatisering av bland annat Idag röd. Jag föll pladask för Örjan Rambergs gestaltning av Harry Friberg och Stig Griebes streber till Vesper Johnson. Nu har jag just avslutat Trenters Tragiskt telegram från 1947. Den håller än! Mycket på grund av Trenters beskrivande, vackra språk och hans detaljerade skildringar av Stockholm. 

Harry Friberg springer en majkväll på en gammal studie-kamrat, Curt, i Centralbadets lilla park. Det blir inledningen till ett intensivt umgänge eftersom samma kväll som de träffats bjuder Curt hem Harry på en drink som leder till en bjudning. Under samma kväll mördas en kvinna, en vän till en ingift faster, i våningen ovanför Curts. Sättet hon är mördad på är spektakulärt och Stockholms kriminalpolis sliter sitt hår i att hitta ledtrådar. Chefen för Stockholms kriminalpolis, Vesper Johson, befinner sig på resa i U.S.A och kan inte vara där och hjälpa till. Från Stockholm tar sig handlingen via Paris till den italienska staden Levanto på riveran. 

Det är en bra deckare, inga lösa trådar och dessutom så snyggt skriven. I sommar, när jag är ledig, ska jag läsa fler av Trenters böcker.