Det går trögt att läsa just nu och det har varit så sedan i augusti när min Mamma gick bort. Hjärnan är inte riktigt där jag vill. Men det går bättre och bättre. 

Årets första avslutade bok är Sara Strömbergs tredje bok om den underbara journalisten Vera Bergström. Skinn är precis som sina föregångare Sly och Skred mycket välskriven. Avsnitten som beskriver Veras känslor, tankar och liv är rent poetiska till och från och jag druknar i orden och texten och vill bara ha mer. 

I mitten av 1990-talet sker ett bestialiskt yxmord på en man, Frank, och hans två små barn medans hans fru, Marit, är spårlöst försvunnen. Morden förblir olösta och Marits pappa kan inte släppa det som hänt hans familj och han håller hoppet uppe om att dottern fortfarande lever och han är säker på att det inte var hon som mördade sin familj. När tidningar runt om i landet ska gå ihop och göra en serie om olösta brott får Vera i uppdrag att luska i historien och hon hittar nya spår gång på gång men som bara är återvändsgränder. Men till slut får hon upp ett par spår som leder framåt. 

Parallellt med Veras liv får man som läsare följa Frank och Marits liv deras sista dagar i livet. Främst Franks liv som fjällguide tillsammans med barndomsvännen Kåge. En gammal kärlek dyker plötsligt upp, tre renar slaktas under en fjälljakttur och Frank och Kåge försöker komma på vem eller vilka som gjort det. 

Dessutom får man följa Roya som bor i en förort till Stockholm. Hon har en stor oro för 23-åriga sonen Sammy och det tar lång tid innan jag fattar varför den historien löper parallellt. 

Skinn är otroligt välskriven, inga lösa trådar, fint ihopvävd och med vändningar som är helt oväntade.

Läs Skinn och få en fin läsupplevelse av en deckare som håller! 

                   Bild från förlaget