Jag är åter i Stenträs! Stenträsk som jag fick stifta bekantskap med första gången i Polcirkeln. Wiking Stormberg är tillbaka, stukad av cancer och privatliv, och har just mist sin Mamma. Han har lillebrodern Sven att ta hand om och han har Alice i sitt liv. 

Wiking är sjukskriven när det flyter upp ett pålat lik i en myr strax utanför Stenträsk. Han blir ombedd att hänga med och titta på det som återstår av kroppen. Snabbt konstaterar man att man inte tror att det är en lastgammal kropp som pålats och utredningen börjar för att finna indentiten på skelettdelarna. 

Ett DNA-prov skickas till en populär släktforskartjänst och svaret som kommer åter är uppseendeväckande och gör att många stenar behöver vändas på i Stenträsk och familjen Stormberg. Inte bara när det gäller DNA:at utan också vad som hände en natt i början av 1960-talet och varför det finns ett okänt konto i släkten. 

Tysta män finns i flera led i släkten Stormberg, men varför har de tystnat?

För att få "rätt" vinkel på böckerna om Wiking i Stenträsk behöver man läsa dem i ordning, börja med Polcirkeln (som för övrigt är den bästa i trilogin), fortsätt med Kallmyren (den sämre i triologin men ändå värd att läsa) och avsluta sedan med just Stormberget. 

Jag måste säga att jag är glad att Marklund använder delar av den norrländska grammatiken och vissa ord, det ger genuitet till talspråket. Att hon dessutom avslutar med att berätta vad som hände med karaktärerna efter att trioligin är avslutad är fint för mig som läsare!

Läs Liza Marklunds trilogi om Stenträsk och som sagt börja i rätt ordninig och läs Polcirkeln först. 

                                                       Bild från förlaget