Nu är det länge sedan jag skrev om en Agatha Christies böcker trots att jag ständigt läser dem. Jag älskar dem alla, nästan iallafall, men jag skriver sällan om dem då jag läser dem om och om igen. Men nu vill jag skriva om Mrs. McGinty är död. För död är hon och hennes hyresgäst är den som står anklagad för mordet. Utan en nitisk polis skulle hyresgästen blivit hängd för mordet men ansvarig för utredningen kopplar in Poirot och han följer trådar som polisen missat. Till sin hjälp får han helt plötsligt deckarförfattaren Adriana Oliver som råkar befinna sig i samma samhälle och som dessutom råkar bo med en, eller kanske två, av de misstänkta. 

Jag är vansinnigt förtjust i Poirot och Mrs. Oliver. Så när hon plötsligt dyker upp i denna bok blir jag alldeles glad! Hennes vimsighet i jämförelse med Poirots fyrkantighet gör mig alldeles glad! I Mrs. McGinty är död ser jag författarens glädje över att beskriva sitt alterego, Mrs. Oliver, i sin högform och det gör mig som läsare vansinnigt glad och inspirerad. Jag kommer att läsa boken många gånger till genom livet för det är en riktig höjdare.