Bild från förlaget

Ibland återvänder jag till Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och jag är lika uppfylld av hennes språk och hur hon bygger upp i historien. Den här gången har jag återvänt till denna kära vän för att även den ingår i kursen jag läser. Sist jag läste den var för några år sedan då jag valde den till bokcirkeln. 

Midsommarafton i början av 1970-talet i byn Svartvattnet i Jämtland, knotten är förskräckliga, Brandbergs pojkar uppklädda och fulla, bussen från Östersund skramlar fram genom Jämtland i hettan och i den bussen sitter Annie Raft och hennes lilla dotter Mia. De är på flytt. Flytt från Stockholm för att bo i kollektiv på en mycket enslig gård och de ska bli mötta vid bussen av Annies pojkvän Dan. Men han kommer aldrig så hon tar dottern och börjar den långa vandringen mot stället där de ska bo, en vandring i oländig terräng mot något okänt. Men de går vilse och på vägen snubblar de över ett tält där Annie finner två döda kroppar, precis efter de sett en ung man på stigen bort ifrån tältet. En mordutredning tar, förstås, fart och byläkaren, Birger, blir en del av utredningen efter att ha varit tillsammans med lokala polischefen och fiskat i närheten under midsommarnatten. Det blir en vindlande utredning där man intervjuar alla i kollektivet, dit Annie flera dagar senare tar sig. Den unge mannen på stigen, vem var han? Det vi som läsare och vad som händer i hans liv efter den där midsommarnatten, men det vet inte Annie Raft och när han närmare tjugo år senare står på hennes gårdsplan och kysser hennes dotter tror hon inte sina ögon. Det gör att hennes funderingar kring de ouppklarade mordet tar fart igen. 

Lyllos dig som aldrig läst Händelser vid vatten, och har du läst den, läs den igen!