Förra helgen återknöt jag bekantskapen med Liza Marklund hennes Annika Bengtzon och boken Sprängaren. Anledningen till denna omläsning är återigen kursen jag läser, annars hade jag aldrig läst om boken. 1998 kom Sprängaren ut och med det blev Liza Marklund banbrytande för alla de svenska kvinnliga deckarförfattarna som skulle komma att ploppa upp. Jag var ung när jag läste Sprängaren första gången, då, 1998, var jag bara 25 år och föll pladask för Sprängaren. Jag läste sedan allt som Marklund gav ut och följde med spänning Annika Bengtzon och hennes liv både som journalist och som privatperson. Men så småningom upplevde jag böckerna som Marklund som skrivna med "slasksvenska" och slutade läsa dem. Men nu när jag läste Sprängaren igen, 23 år efter första gången, måste jag säga att den håller än. Det är lite omodernt med internet och telefoni men annars kunde den ha varit en spänningsdeckare från i år. 

Viktoriastadion i Stockholm är nästan klar och där ska sommar-OS hållas året efter. En decembernatt flyger en del av stadion i luften och ibland resterna hittar man en död kvinna som visar sig vara OS-chefen Christina Furhage.

Journalisten Annika Bengtzon är Kvällspressens representant på plats redan en kort stund efter dådet. Hon lyckas få information av taxichauffören som kör henne till platsen att en kollega till honom varit i området när sprängningen skedde, han hade haft en körning till en svartklubb i närheten. Detta ger Annika ett riktigt bra scoop som ingen annan har. Annika arbetar vidare med vad egentligen som hänt samtidigt som hon försöker axla rollen som kriminalchef på tidningen. Ivrigt påhejad av chefredaktören men impopulär bland en hel del av kollegorna. Dessutom är hon småbarnsmamma med en man som även han vill göra karriär. Det är rörigt i journalistens liv men hon kämpar på och det är också hon som hittar lösningen på vad det egentligen är som har hänt och hamnar själv i klistret på grund av detta. 

Som sagt, Sprängaren håller än. Har du inte läst den, gör det, det är den värd. Har du läst den i slutet av 90-talet, läs den en gång till. Jag har för länge sedan rensat ut mitt exemplar ur bokhyllan men jag minns fortfarande det kaxiga omslaget med författaren själv på framsidan, det är den bilden jag letat fram till detta inlägg. 

                                                    Bild från förlaget

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...