Eljest är ett ord jag tycker om och första gången stötte på i P.O Enquist Musikanternas uttåg. Eljest är vad Janakippo och hennes bror är. Och inte bara de utan ganska många i den lilla byn Smalånger där boken Jag for ner till bror utspelar sig.

Till Smalånger kommer Jana för att hälsa på sin bror, Bror, som bor på deras barndoms småbruk och håller på att supa ihjäl sig. Jana och Bror är tvillingar och närmast albino och mycket lika till sättet. Jana har som tonåring stuckit sin far, fadren, med en högaffel med målet att döda honom. Fadren som var en tyrann och deras mor, modren, som blundar för den misshandel hennes barn blir utsatta för. Kanske för att hon själv är utsatt också och inte orkar eller vågar säga ifrån. I Smalånger träffar Jana den harmynte John som bor ensam i ett hus utan el en bit från Bror. En slags hatkärlek uppstår och Jana bestämmer sig för att stanna i Smalånger och flyttar in hos Bror. Hon lämnar Luleå och, som man som läsare får en liten glimt av, ett destruktivt förhållande. Det känns som det mesta i Janas liv är destruktivt. I Smalånger får hon jobb hos hemtjänsten och kastas på ett sätt tillbaka i tiden när hon besöker de olika personerna på sin runda i hemtjänsten. 

Eljest är språket som boken är skriven på också, på ett sätt som tilltalar mig. Inga namn skrivs med stor bokstav och för -och efternamn skrivs ihop. Inte så mycket dialektalt men några ord och korta meningar, inte ett kommatecken i hela boken. Vackert är språket genom hela boken, nästan poetiskt här och där: "Jag ställde tekoppen på diskbänken. Vi stod vid diskbänken och värkte."  eller "Jag går vilse sa jag. Hitta mig."  

Jag for ner till bror är en ganska mörk bok där man får följa med till tvillingarnas barndom, följa dem idag och faktiskt fundera på vad det ska bli av dem när boken är slut. 

Jag har hört så mycket om Jag for ner till bror och när Catarina i min bokcirkel berättade att hon fastnat för boken i onsdags vid lunchbordet i personalrummet kände jag att det var dags att läsa den. Och läst den har jag gjort, på två dagar för jag fastnade totalt i boken. 

Läs denna nakna, svarta, glada, förskräckliga, fantastiska debutbok av Karin Smirnoff. Nu ska jag läsa fortsättningen, Vi for upp med mor, och jag ser fram emot en helg med läsning. 

                                        Bild från förlaget

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...