Jag har varit ett mycket stort fan av Elizabeth George's deckare med Kommissarie Tomas Lynley och Inspektör Barbara Havers som de huvudsakliga detektiverna. Sen falnade mitt intresse för böckerna, de var för långa, ingenting hände och ett par böckers upplösning var en besvikelse. Men sen fick jag för mig i somras att köpa Det straff hon förtjänar, George's senaste deckare, och nu har jag läst den och återigen är jag lite fast för författaren och hennes berättelse. Det gör inget att hon är lite långrandig ibland för när det smäller till gör det, det ordentligt!

Barbara Havers hänger på en lös tråd hos New Scotland Yard, om hon inte skärper till sig kommer hon att bli polis på landsorten i någon liten håla hon aldrig hört talas om. Tomas Lynleys framtid är inte riktigt lika svart men ganska mörkgrå. Så får Havers möjligheten att åka till Ludlow i Shorpshire tillsammans med sin chef, Isabelle Ardery, för att titta närmare på ett självmord som begåtts i ett av rummen på stadens polisstation. En nedlagd polisstation som nu fungerar som samlingsplats för poliser på patrull i staden från någon annan ort i grevskapet men även för den lokala grannskapspolisen Gary "Gaz" Ruddock. Havers ser sin chans att visa att hon kan sköta sig och är värd att stanna i London och hos New Scotland Yard. Det är bara det att Havers köper inte den förklaring de får när de kommer till Ludlow om hur självmordet på stationen gått till och varför. En diakon som hängt sig i sin stola anklagad för pedofili. Men var än Ardery och Havers vänder sig får de veta att diakonen har varit en hyvens kille

som varit engagerad i princip alla frivilligorganisationer i staden med omnejd. Det som kommer fram gör Ardery nöjd och hon propsar på att de ska åka tillbaka till London och stänga akten. Havers är av en helt annan åsikt men följer med hem. Väl där lyckas Havers få fram fler bevis som tyder på något helt annat än självmord och hon får åka tillbaka med sin vapendragare Lynley. Deras utredning är resterande boken och den är snygg. George lämnar inga lösa trådar, hon syr ihop det snyggt och det är många trasiga relationer hon lägger fram. Flera familjer som blundat för en den ena, en det andra. 

Det straff hon förtjänar är läsvärd, den är seg i början och det är oändligt många namn men den tar sig. 

               Bild från förlaget

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...