Sonen som är en pappa har skrivit en bok om sin relation till sin pappa som är en farfar, sin syster om är en mamma, sin flickvän som är en mamma och sina barn som bara är barn.

Hon som skriver inlägget är en dotter som är en fru, en mamma, en faster, en moster, en vän, en kollega och så mycket mer. Hon som skriver inlägget fastnade för Pappaklausulen älskade sättet den skrivits på. Hon som skriver inlägget känner ett flyt i texten som var länge sedan hon kände. Hon tycker att sonen som är en pappa är en fantastisk författare. 

                                   Bild från förlaget

Jonas Hassen Khemiri har skrivit denna fantastiska bok som handlar om småbarnspappan som är föräldraledig och har en pappa som bor utomlands men som kommer hem två gånger om året för att han inte ska registreras som utvandrad, han vill ha den svenska sjukvården då han anser sig mycket sjuk. Pappan kommer hem till Stockholm och är ständigt besviken på sin son och delvis på sin dotter. Föredetta frun är inget han vill prata om, hon har ju lämnat honom som är så fantastisk. Sonen är en besvikelse som är föräldraledig istället för att jobba och lever på sin flickvän som jobbar, vad är det för karl? Dottern har ett barn som hon inte träffar och är gravid med fel man. Pappan som är en farfar anser att allt är fel, utom det han gör. 

Sonen som är en pappa tycker jag känner sig otillräcklig fast att han är en engagerad pappa. Lite bitter, alltid ett projekt på gång som han vill göra istället för att fortsätta med sin firma där han bokför. 

Författaren har skrivit en bok med fantastiska personporträtt. Det är ibland svårt att förstå om Pappaklausulen ska vara rolig eller tragisk, men det gör den ännu bättre. Pappaklausulen lästes till bokcirkeln i måndags och en av oss sju i bokcirkeln hade lyssnat på boken. Boken lästes upp av författarens bror och hon som lyssnat på den upplevde den som en rolig bok på sättet som den lästes upp. En annan av oss tyckte absolut inte om sättet den var skriven på, tyckte det blev svårt att hålla reda på alla personer i boken. 

Jag rekommenderar Pappaklausulen varmt! Jonas Hassen Khemiris författarskap har jag följt sedan han debuterade med Ett öga rött och han blir bara bättre och bättre.