Vi har till bokcirkeln idag läst Flickorna av Emma Cline. En bok som jag blev mycket glad över att en av mina bokvänner valde då jag tänkt läsa den men det aldrig blivit av.

Det är 1969 och 14-åriga Evie är uttråkad på sommarlovet. Hon bor i San Fransisco med sin mamma då föräldrarna nyligen skilt sig och pappan flyttat därifrån och bor med sin nya yngre sambo. Evies mamma har träffat en ny man som Evie inte alls är förtjust i, eller hon gillar inte hur mamman blir i den nya mannens sällskap. Evie och hennes bästa vän, Connie, har glidit ifrån varandra och Evie är ensam i den förort till San Fransisco där hon bor. En het dag hör hon skratt som får henne att titta upp och det är då hon första gången ser flickorna. Flickorna med trassligt hår, flickorna som plockar mat ur sopcontainrar, flickorn i annorlunda kläder, flickorna som har en gemenskap som nästan går att ta på, flickorna som skiljer sig från alla andra i parken de går igenom. Evie som inte kan sluta titta på flickorna och studera deras rörelser och vad de gör. Det går några dagar innan hon återser dem igen och får genom en av dem, Susann, följa med till den ranch där flickorna bor tillsammans med Russell som är ledaren för det sällskap som lever tillsammans. Man får som läsare följa Evies inträde på ranchen och de andra flickornas fascination gentemot Russell. Russell som tar flickorna till sig och har sex med dem och deras önskan att han ska välja just "mig" när han går tillbaka till sitt skjul. Evie dras med i detta, lättledd och i behov av att bli sedd, att vara någon annan än förortstjejen med ordnade förhållanden och mat på bordet varje dag. 

Boken är en återblick till några få veckor sommaren 1969 med avsnitt i nutid där man får träffa den vuxna Evie. 

Jag är besviken på Flickorna, den är blek. Den utspelar sig under några få sommarveckor medans det känns som att författaren egentligen ville att det skulle vara under år. Evie är 14 år; en lättledd hemmaflicka som vill vara någon annan och får möjligheten några veckor en sommar innan hon åker dit och får spendera resterande sommarlov hos sin pappa. Cline beskriver vissa saker som att de pågår i flera år när det handlar om ett par dagar. Det är det som gör att den inte håller. Jag trodde det skulle vara så mycket mer om sekten och vad Russells makt var över flickorna. Russell är en blek individ som jag inte vet vad han har för patos för att få flickorna dit de är. 

Läsa den? Nja, läs något bättre istället. 

Vad resten av min fantastiska bokcirkel tyckte får jag höra en annan dag, jag får snällt vara hemma i min skyddade cellgiftsvärld. 

                                          Bild från förlaget