När jag började läsa Entry island slutade jag omedelbart. Jag läste en sida och tre och en halv rad, precis som jag skrivit om här på bloggen. Jag fastnade nämligen vid:

Han sluter ögone och föreställer sig hur det var, hur det kändes, och vet att det var här det började, i en annan tid, i någon annans liv. Vem kan inte trollbindas över en sådan mening? 

Det är iallafall inledninge av Peter May's Entry Island som jag hade mycket svårt att komma in i men som fick mig att hänga kvar och sedan sugas fast för att få veta vad som egentligen hände under 1800-talet och i nutid.

På Entry Island sker ett mord för första gången i mannaminne. Offret är en rik affärsman och till en början tror man att det är hans fru mördaren har varit ute efter. Till ön kallas mordroteln från Montréal med Sime Mackenzie som talesperson då det är en engelsktalande ö i ögruppen Magdalenaöarna som i övrigt är fransktalande. Sime har sitt ursprung från Skottland och har engelska som modersmål men talar även felfri franska. När han träffar offrets fru Kate Cowell slås han av att han har träffat henne förrut. Det är upprinnelsen till denna deckare som också har en sidohistoria i 1800-talets hungerår i Skottland. Som handlar om klasskillnader, emigranter, död, elände och lycka. 

Det är inte ofta jag läser en deckare och fäller en tår, men det har jag gjort när jag läst Entry Island. En tår över levnadöden i 1800-talets Skottland men också över Sime McKenzies levnadsöde i nutidens Montréal. 

Jag har läst May's tidigare böcker som utspelat sig på Hebriderna och förförts av hans landskapsbeskrivningar och känt att jag är där, det gör jag inte in denna bok men den har ändå något som gör att jag tycker att den är läsvärd. Jag kan inte sätt fingret på vad men det känns oväsentligt, May är en författare som jag fattat tycke för. 

                         Bild från förlaget