I morse satte jag mig på tåget för att åka från Eskilstuna, Kents stad, till Nässjö. Första stopp på vägen var Hälleforsnäs vilket figurerar i Liza Marklunds deckare då och då, sedan kom Flen där Den blyga violen från Flen arbetade just i stadens bokhandel. Nästa stopp var Katrineholm där Kerstin Ekmans epos om en bys utveckling till stad utspelar sig, dessutom är Kerstin född i Katrineholm. Vidare kom Norrköping där mina ungdomsidoler Eldkvarn har sitt ursprung, där Therese Bohmans Den andra kvinnan utspelar sig och där Moa Martinsson står staty vid Motala ström, i Linköping fick jag byta tåg och i en liten stund vänta i Mons Kallentofts stad där deckarna med Malin Fors som huvudperson utspelar sig. Sedan på tåget som gjorde ett snabbt stopp i Timrå, kanske extra snabbt för att inget litterärt poppade upp i mitt huvud där. Slutstation för mig var Nässjö, just den staden där Majgull Axelssons Miriam i Jag heter inte Miriam finner tryggheten efter att ha överlevt koncentrationsläger. Och från mitt hotellrum ser jag sjön Miriam promenerade runt tillsammans med sitt barnbarn. Imorgon gör jag samma resa igen, men baklänges.